30 Oct
14.46

Kontroll

Nu har vi nyss varit på kontroll till sjukhuset. Joline har gått upp 100 gram sen vi åkte hem så det var jättebra :) De går ju alltid ner lite i vikt efter att de föds, så hon hade gått ner från 3800 g till 3580 g under första dygnet, men nu så väger hon då 3680 g. Allt annat var också okej, navelstumpen håller på att lossna så den gissar jag faller bort nångång under morgondagen. 

Just nu sover båda ungarna och Daniel är iväg till affären och handlar lite smått. Josefin och Jakob ska komma hit och hälsa på så småningom, så jag tänkte baka en kladdkaka att bjuda på. 

Nu ska jag plocka undan lite grejer och sen borde det snart bli dags att dra fram bröstet igen :)


Såhär glad blir man av att få ligga i storasysters famn :)
Syster/moster Jenny är den skickliga fotografen som lyckades fånga ögonblicket på bild.






30 Oct
08.45




30 Oct
07.55

Läget just nu

Godmorgon världen!

Andra natten gick lika bra som första, förutom att mina bröst gjorde mer ont inatt än igår. Mjölken har verkligen runnit till ordentligt nu och jag ser för tillfället ut som Pamela Anderson :) Jag hade mjölk så det räckte och blev över med Nicolina och denna gång är det likadant, så skönt!

Eftervärkarna fortsätter att plåga mig varje gång jag ammar. Livmodern drar ju ihop sig snabbare i samband med att man ammar, och ju fler barn man får, desto värre blir eftervärkarna. På sjukhuset ger de värkstillande medicin om man vill ha, den medicinen skulle jag gärna tagit med mig hem. 

Och annars då? Joline har sovit tätt intill mig inatt igen, och imorse när Daniel gått upp med Nicolina tänkte jag att lillan också ville vara vaken en liten stund, men hon somnade bara om efter att jag ammat henne. Jag var så hungrig så jag steg upp och sa åt Daniel att han fick fortsätta sova tills båda ungarna är vakna, så just nu är det bara jag och Nicolina som är uppe.

På tal om Nicolina. Det är många som undrat över hur hon tagit den nya rollen som storasyster, och hittills har hon tagit det både bra och dåligt. Vi kan säga såhär, när Joline ligger ner för sig själv är det jätte roligt att ha en lillasyster men när jag eller Daniel har Joline i famnen så är plötsligt Nicolina en bebis också :) När jag ammar Joline vill Nicolina också vara i min famn, och när hon inte får det så vill hon sutta på Daniels bröst istället, haha!

Men allt är ju så nytt ännu så man måste nog ge Nicolina lite mer tid att vänja sig. Det kommer nog bli bra! :) 

Nu har Joline vaknat så nu är det dags att dra fram bröstet igen.






29 Oct
20.58

Förlossningsberättelsen

Allting började kanske med att jag faktiskt mådde bra hela onsdagen (26.10). Jag hade sovit bra på natten och jag hade stor matlust hela dagen. Inget illamående alls, och pigg var jag. Det la jag inte märke till speciellt mycket då, men nu i efterhand har jag tänkt på det. Min kropp visste förmodligen vad som var på väg att hända långt före jag själv märkte något :)

Daniel var hemma från jobbet den dagen eftersom han hade inbokat ett möte klockan 13 med en lärare från hans skola. Vi tog det lugnt hela dagen och njöt av att vara tillsammans, efter att Nicolina sovit middag gick vi ut på promenad till en lekpark, sen efter kvällsmaten åkte vi till affären och handlade mat. Precis som vilken dag som helst. Visst hade jag rätt så regelbundna sammandragningar, men det hade jag ju haft hela veckan så det var inget som tände några varningslampor.

21:30 gick jag och la mig. Jag tänkte att det var bäst att försöka komma i säng så tidigt som möjligt de sista dagarna före babyn kommer. En annan tanke var faktiskt att "det skulle vara häftigt om det satte igång någon natt helt av sig själv, men det kommer det såklart inte göra för mig". Så jag gick och la mig, utan några känningar alls.

23:30 vaknade jag av att jag var lite kissnödig, jag låg kvar och försökte somna om. Då kände jag att jag fick ont i ryggen i samband med varje sammandragning, men jag tänkte att det bara var förvärkar. Jag blev mer kissnödig så jag steg upp och gick på toaletten. När jag satt där kom en värk som var så kraftig så jag var tvungen att andas igenom den, sen märkte jag att jag hade blodblandade flytningar. Jag gick för att väcka Daniel och berätta läget, och när jag kom till sovrummet fick jag en värk igen som var lika smärtsam, jag satt på sängen och andades igenom den också, la klockslaget på minnet och när nästa värk kom var det bara 2 minuter sen den senaste. Nu var klockan 00:22.

Jag tyckte allt kändes så overkligt när det gick så snabbt så jag hade svårt att tro att det faktiskt var på allvar. Jag bad Daniel ringa förlossningen och fråga vad vi skulle göra, men han tyckte att det var onödigt för han såg ju hur ont jag hade. Så han ringde till min syster som skulle komma hit över natten och ta hand om Nicolina, och sa att det var dags.

Vi packade det sista i BB-väskan och jag ställde mig på alla fyra på golvet emellanåt, jag hade så jäkla ont och visste inte om det kändes bättre att stå eller sitta ner under värkarna, vad jag än gjorde kändes det omöjligt att göra något som kunde lätta på smärtan.

Vi åkte iväg 01:40, fick svänga om när vi kommit halvvägs eftersom jag kom på att vi glömt rådgivningskortet. Vilken tur att vi bor endast 5 minuter från sjukhuset!

När vi kom fram till sjukhuset fick jag lägga mig ner och ta CTG-kurvan. Sammandragningarna blev bara kraftigare så att ligga där stilla i 15 minuter kändes förjävligt.


Mellan värkarna kunde man i alla fall skymta glädjeruset i mig :) ÄNTLIGEN var något på gång!

När 15 minuterna hade gått kollade hon hur öppen jag var. ÅTTA centimeter, jag slog alltså mitt eget rekord kan man säga. När jag skulle föda Nicolina var jag nämligen öppen 6-7 cm när vi kom in.
Jag fick genast byta kläder och gå in till förlossningssalen. Då kändes det som att jag hade värkar mest hela tiden.



20 minuter senare satt jag på huk på golvet med huvudet mot väggen. Jag skrek åt Daniel att ringa på klockan, nu ville min kropp börja krysta. Barnmorskan undrade om hon skulle ta hål på hinnorna, men det ville inte jag, just då. 30 sekunder senare ändrade jag åsikt.

Hon tog hål på hinnorna och jag kände genast hur det började trycka på ännu mer, FÅR JAG KRYSTA NU?! ropade jag och barnmorskan kände efter hur öppen jag var, 10 centimeter - fritt fram att påbörja det sista skedet.

Utan varken smärtlindring eller dropp började jag krysta. Eftersom allt hade gått så snabbt så var krystvärkarna lite väl svaga för att hjälpa mig till 100%, men jag kämpade på ändå med Daniel vid min sida. Han var ett så otroligt bra stöd! Så lugn och peppande

Efter 20 minuter kom hon ut. Daniel klippte av navelsträngen.



Vilken lycka! Så älskad och så efterlängtad. Hon var 50 cm lång och vägde 3800 g. Hon började genast sutta på sin hand, efter 17 minuter ammade jag henne för första gången. Hon förstod precis hur hon skulle göra, och jag låg och ammade henne i 80 minuter. Jag sprack inte det minsta denna gången heller, så jag slapp bli sydd.


Sen fick Daniel äntligen hålla henne. Här sitter han och skriver ett meddelande till sina föräldrar.

Daniel åkte hem kring 06. När han kom hem vaknade Nicolina. Fyra timmar senare kom de till sjukhuset och hälsade på. Nicolina ville genast ha lillasyster i famnen :)


Första mötet ♥



Vi bad om att få tidig hemgång, så dagen därpå fick vi visa upp Joline åt läkaren, och hon fick godkänt på alla plan.


Förlossningen tog sammanlagt 3 timmar och 47 minuter. Vi fick en helt underbar dotter som hittills har varit en riktig ängel. Hon är så fin och jag är alldeles störtförälskad i henne. När jag ser på henne och tänker på att det är hon som legat i min mage hela tiden, är det svårt att hålla tillbaka glädjetårarna. Tänk att man aldrig kan föreställa sig hur underbart ens eget ofödda barn kommer vara. Jag kunde inte vara lyckligare!






Start