26 May
09.31

120 DAGAR KVAR

Det är mycker trädgårdsfix här hos oss nu. Jag fixar rabatterna, sätter lökar, gör grönsaksland och klipper buskar. Vi har en rolig sommar framför oss, vi har semester samtidigt (jag har fyra veckor, yay!) och det är mycket mer roliga saker som ska fixas här hemma i sommar. Förra sommaren var det lite tråkigare saker som grus, fyllnadsjord, buskupprivning och sockelmålning som vi höll på med. I sommar är det mer finfix, sånt som låter en vara kreativ och sånt som ögat får njutning av. Blommor och detaljer. Så det går mina dagar ut på just nu, när vädret är så fint dessutom så vill man ju bara vistas ute. Och ibland stannar jag upp och fantiserar om den stora festen som väntar oss efter sommaren, nämligen vårt bröllop. 



120 dagar kvar är det idag, och jag som sparat i princip allt som berör planering till sommaren (vill alltid dra ut på det roliga) börjar känna att det är på sin tid att börja bestämma och beställa hem sånt som har med dekoration att göra. 

Vi kommer ju inte viga oss i kyrkan, utan istället viger vi oss vid magistraten på bröllopsdagen. Vi kommer göra oss färdiga före, precis som vid ett "vanligt" bröllop, åka till magistraten med våra vittnen, sen åker vi därifrån med skramlande burkar till Domus Bothnica där vi ska ha vår bröllopsfest. Festen är huvudpunkten för oss. Där kommer alla gästerna vänta på oss och när vi anländer skålar vi i champagne och drar igång firandet.

Nu vill jag ha er hjälp! Ni som gift er och har koll, vilka sidor på nätet kan man beställa snygga dekorationer ifrån? Jag vill ha tips om allt, allt från inbjudningskort till vimplar och ballonger. Det finns så många sidor så enklast är det ju när man blir rekommenderad av såna som varit med tidigare och har koll. Tack på förhand. ♥






16 May
12.04

NÄR YNGSTA FYLLT TRE ÅR

Nämen hej! Här står bloggen och ekar tomt som vanligt. Livet, vet ni. Jag startar datorn så sällan, och gör jag det så är det för att Jolly vill in på Barnkanalens hemsida och spela. Eller för att söka spännande veganska recept. Jag har smått börjat övergå till vegansk mat och är ivrig på att prova nya recept läsa på om näringsinnehåll o.s.v. Jag blev så inspirerad när jag fann Kimberly Snyders podd "Beauty inside out" som jag genast fastnade för. Har beställt tre av hennes böcker nu också som jag ivrigt väntar på. 

Sen så har minstingen hunnit fylla TRE år också! Den 10 maj. Tänk det, vad stor vår baby blivit. Det känns som en milstolpe för mig, för såhär gammal minsting har vi aldrig haft förut. Både Nicolina och Joline hann bli storasystrar innan de fyllde tre och nu är jag ju inte ens gravid (och har verkligen inga planer på det heller) så att kunna säga att yngsta är tre år känns speciellt. Det blir ju enklare när de blir äldre på olika sätt, inte lika mycket man måste hjälpa till med och de blir mer självgående, så det känns helt klart som att vi börjar närma oss en enklare period i våra liv. Det kommer förstås nya bekymmer i varje ålder men ni vet hur jag menar. Plötsligt är de alla så stora så de inte behöver nån förälder hemma jämt, vi kan börja åka och storhandla utan barn, gymma samtidigt, gå på kvällspromenader utan barn... ni fattar. Det är inte länge kvar tills våra liv ser ut så. 

 
Hur går det för Milou då? 
Hon pratar så man förstår rätt bra nu allt vad hon säger. Nappen har hon inte haft nu varken dagtid eller nattetid på över en månad. Hon gör sina behov på samma sätt som resten av familjen, pottan använder hon bara ibland. Hon tvättar händerna och ansiktet själv, borstar tänderna själv (vi går förstås igenom ett varv också). Hon kan vara ute på gården själv med Nicolina och Joline, visar aldrig tecken på att gå bort från gården. Cyklar galet snabbt på sin balanscykel och älskar nedförsbackar då hon kan glida i full fart. Klär på sig själv, även om plaggen ibland blir fel väg. Hon påminner mer om Nicolina till sättet men ändå är hon helt egen. Glad, rolig, energisk, gosig och bestämd. Älskar att vara nära sina systrar och är fortsättningsvis mammig. Men det får hon gärna alltid vara, hon är ju min bebis. ♥







20 Apr
15.54

PÅSKEN & SÄNGGAVELN



Så kom äntligen påsken och var förbi lika snabbt. Min syster Josefin sov här hela helgen och vi bara slappade, kollade film, var ute på promenad och åt en massa gott. En riktig toppenhelg med andra ord. Älskar när Josefin kommer hit på besök och sover över. Hon och Daniel är ju jämngamla, har varit kompisar sen de var små de också så de är typ lika bekväma med varann som jag och Daniel. Ja, man kan väl nästan säga att de är som syskon. När hon är här är de ofta ute på fest tillsammans och umgås med samma människor, då känns det förstås trist att jag får lov att stanna hemma (flashbacks från när vi var små och de ibland ville leka utan mig....), men jag är ändå väldigt tacksam att de har en så nära relation och hur konstigt det än kan låta och hur tråkigt det än kan kännas så känns det mer normalt att det är de två som ränner på byn än att det är jag och Josefin. Det är liksom bara så det ska vara. 

Nu är det ju dock vardag igen så det är jobb, skola och dagis som gäller. Jag har bara två jobbdagar denna vecka och en är redan avverkad så det blev en mjuk start efter långhelgen. Ett roligt projekt har jag faktiskt på gång, nämligen en egengjord sänggavel! Har två lastpallar i garaget som ska slipas och vaxbehandlas. Har länge haft det i planerna men inte fått tummen ur, men nu ska det bli gjort. 






09 Apr
14.44

ÄGG, ÄGG, BLÅS UR OCH FÄRGLÄGG




I fredags sysslade vi med äggmålning så gott som hela dagen. Varje år har jag gjort det med barnen (precis som när jag själv var liten) och Nicolina som börjar bli så stor börjar även få den där härliga känslan för traditioner. Hon, till skillnad från de andra två, har nu klart för sig vad man gör när och har börjat förknippa olika traditioner med diverse högtider. Hon vet precis vad som hör till jul och påsk o.s.v., och blev jätteglad när hon kom hem från skolan i fredags och såg vad de andra två höll på med. - JAA! Mamma vet du hur myki jag ÄLSKAR att måla ägg!? 

Det är inte ofta vi pysslar nu för tiden eftersom Nicolina (pysselmästarinnan) tar eget initiativ och ofta sitter i sitt rum när hon blir på pysselhumör. Man vet knappt av att hon börjat på innan hon kommer och stolt visar upp något nytt pyssel hon knåpat ihop. Joline hänger ju oftast med Nicolina och kopierar det hon gör, och Milou är faktiskt inte sådär jätteintresserad. När Nicolina var liten pysslade vi jämt och ständigt allt möjligt, det var typ det våra dagar gick ut på på den tiden. Pyssel och lekparkshäng. Åh, vad jag saknar den tiden! Jag hade så otroligt mycket energi då dessutom. Varvade lekparkerna i stan, bakade nästan dagligen... när jag vaknade såg jag varje ny dag som ett blankt papper och vi kunde fritt bestämma vad vi ville hitta på. Jag, Nicolina och baby-Jolly.

Att vara hemma med barnen är nog det som gjort mig lyckligast hittills i livet. 






07 Apr
09.50

SAME SAME BUT DIFFERENT

Igår spenderade jag nästan hela dagen i Jeppis. Det var såklart Carro och småbrudarna som jag hälsade på, och det var faktiskt andra gången på mindre än en vecka som vi sågs. Tänka sig! Det är inte ofta vi lyckas få till det så pass bra, för antingen är det jobb eller pappornas skiftesjobb som kommer i vägen. Men igår var jag ledig och barnen var i skola/dagvård så då fick Daniel cykla till jobbet så jag kunde ta bilen. 

Och glad är jag över det för det blev en riktig kanon-dag. Vi hann äta lunch, fika, vara ute på springtur och storhandla vid Prisma. Det är så roligt med oss två, för vi förstår varandra så väl. Vi är superlika på många sätt, har samma humor och är liksom på samma plan, men samtidigt är vi rätt olika. Det är aldrig så att vi skulle bli osams över att vi tycker och tror olika om vissa saker, det är precis som Carro skrev på sin Insta, att vi accepterar och respekterar varandras personligheter och åsikter. Precis det tänkte jag på igår när jag körde hem. Vi har ett så starkt band, och det är så häftigt när man tänker på hur snabbt vi blev bästa vänner. Vi kompletterar varandra på bästa sätt och har alltid så roligt tillsammans. ♥







29 Mar
16.28

VÅRENS HITTILLS BÄSTA KÖP

För någon vecka sen klickade jag hem varsin fodrad galonhalare åt J och M. Ett av det absolut värsta med småbarnsåren är väl ändå att hålla på med galonbyxor ovanpå vinterhalare. Det känns ju aningen onödigt med alla olika slags ytterkläder (snart ska de ha skalkläder igen), skulle va så enkelt ifall det räckte med en sorts halare från senhösten till vårvintern, och det skulle ju isåfall vara just en sånhär halare men den skulle ju inte va tillräckligt varm då när det är 10-20 minusgrader. 

Men som vädret är just nu är den helt perfekt. Fatta vilken känsla att kunna ta in den i duschen och bara duscha av den all lera och smuts! De gillade halaren på dagis också, för det är ju nog minst lika jobbigt för dagistanterna att krångla på allas galonkläder. Huhhu! Blir svettig av bara tanken. Och barnen (mina i varje fall) avskyr också allt extra krångel när galonkläderna ska på och av. 



Roligt att jag köpte exakt likadana åt dem också, tror det är första gången de har likadana kläder faktiskt. Så där har ni ett tips! Jag önskar att jag skulle ha köpt sånahär tidigare, så skulle jag sparat många nerver. Jag beställde tjejernas från Ellos. 






24 Mar
09.30

SOCKERSTREJK


Nu har jag lagt i en högre växel, igen. Träningen alltså. Jag hatar hur det går i vågor vissa perioder, jag önskar att det skulle vara enklare för mig att hålla det mer regelbundet året runt men när det kommer perioder när något annat i mitt liv kräver extra tid eller energi så är det alltid träningen som lämnar bort. Och det enda jag vinner på det, är tid. Jag får mer tid för något annat, men så mår jag istället sämre. Kosten blir automatiskt sämre också när jag inte är aktiv med träning och motion, och då blir det ju bara kaos av det hela. Det blir socker och snabba kolhydrater och jag blir bara sååååå trött på mig själv. För jag mår.inte.bra av det. 

Just nu sockerstrejkar jag och tänker göra det så länge jag bara orkar. Inte så att jag läser på varje förpackning och lämnar bort allt som innehåller mer än 0g socker, men allt överflödigt lämnar jag bort. Godis, kakor, glass, lemonad och sötade produkter som fruktyoghurt, söta müslin o.s.v. Om jag blir bjuden på kalas så tackar jag inte nej, men jag köper inte hem något. 

Detta gör jag av två orsaker: 1. Socker är ju som kanske vi alla vet gift för kroppen och jag är otroligt känslig. Har superlätt att bli beroende och hatar att ständigt känna ett sötsug i vardagen, vilket jag gör när jag äter socker, även fast jag försöker hålla det till helgen. 2. Jag vill minska på mina s.k. love handles. Och innan ni hinner tänka tanken så NEJ självklart vet jag att jag inte är fet, men det fett jag faktiskt har lagras på ett och samma ställe och fett som lagras just bak på höften sägs bero på att man har obalans i blodsockret/äter för mycket kolhydrater. Och när jag ser valkarna som pöser över byxkanten på sidorna så ser jag inte bara fett, utan jag förknippar det även med all skit som jag kan stoppa i mig. Det är liksom när jag vet att det inte beror på att jag ätit för stora portioner näringsrik mat och fått energiöverskott därifrån, utan tomma kolhydrater som inte gör annat än skada som det blir något negativt. 

Jag känner av resultat redan nu, och då har jag bara varit lite över en vecka utan socker. Jag är piggare, gladare och känner mig lättare i kroppen. Bara det känns ju som en vinst, och jag är stolt över varje dag som går och jag inte faller för frestelser. Men det gäller att ta en dag i taget och kämpa på, för vissa dagar är nog kämpiga men jag fokuserar på att det blir lättare med tiden. 






21 Mar
13.48

LINSSOPPA & GLUTENFRI LIMPA

Tidigare i vinter när jag hade problem med magkatarr mådde jag inte bara illa, jag tappade även matlusten totalt. De stunder som jag faktiskt kände mig sugen på mat så fick jag ont i magen och kände mig mätt redan efter några tuggor. Nu är det mycket bättre (tack vare att jag trappat ner antalet jobbtimmar/vecka) och det är bara vissa dagar som jag känner av illamåendet och mättnadskänslan. Något som dock består är att jag i princip slutat äta kyckling och fisk. 

Jag har ju aldrig ätit rött kött men kyckling och fisk har jag ätit. När jag fick magkatarr i höstas var det dock något som jag fick obehag av och jag blev illamående av bara lukten. Nu när jag blivit bättre har jag inte lika stort obehag men jag känner att jag inte har någon anledning att fortsätta äta varken kyckling eller fisk. 

Så man kan säga att jag blivit vegetarian på riktigt nu. Det senaste året har jag faktiskt tänkt tanken fler än en gång, att övergå helt till vegetariskt, men jag har inte orkat ta itu med det. Nu när jag blev sjuk hade jag ju inget annat alternativ än att lära mig nya maträtter som ger mig den näring jag behöver och jag måste säga, för mig känns det mycket mer naturligt att äta t.ex. bönor och linser än kött. 





Idag provade jag en soppa som jag länge tänkt prova på, nämligen linssoppa. Jag var skeptisk till en början och tyckte den verkade lite lam, tänkte att den inte skulle göra mig mätt, men så fel jag hade! En portion gjorde mig mätt och belåten. Den var riktigt god och kommer nog fortsätta tillredas här hemma ofta har jag på känn. Ni hittar receptet HÄR

Till soppan hade jag gjort en glutenfri limpa som jag hittat HÄR. Jag gjorde dock om receptet lite eftersom jag inte hade alla ingredienserna hemma. Lingonsylten bytte jag ut mot rivna morötter, det mörka mjölet bytte jag ut mot hirsmjöl, naturella yoghurten bytte jag ut mot turkisk yoghurt och cashewnötterna bytte jag ut mot paranötter. 

 






20 Mar
12.58

SMEKMÅNAD I THAILAND?

 

Det roligaste med hela bröllopet kan nog vara att vi får fara iväg på en resa alldeles själva. Vi har velat fram och tillbaks ifall vi ska åka hela familjen till något barnvänligt ställe inte alltför långt borta, men nääe. Vi vill åka ensamma utan barn och bara rå om varandra. Efter tio år är vi banne mig värda det. Barnen kan vi åka med en annan gång. 

Vi har börjat fundera på att åka till någon av Krabi's öar i Thailand. Just nu tänker vi att vi ska åka iväg före nyår och vara borta i tio dagar, det måste nämligen ske när vi, barnen och såklart barnens barnvakt/er (?) är lediga. Det är ju hiskeligt dyrt att åka iväg över nyår men det känns som bästa alternativet. Att fira nyår i Thailand är dessutom en grej som vi länge velat göra. 

Vi har inte varit där förut så nu håller vi på att läsa på om öarna och hotell/bungalows. I Krabi vill vi ha mest lugn och ro, så vi vill inte va mitt i värsta smeten bland alla turister. Vi kommer nämligen spendera något dygn i Bangkok också, så där får vi ju fart och fläkt. Har ni några bra tips om Krabi, vilken ö ni rekommenderar o.s.v. så får ni gärna hojta till! 







13 Mar
09.20

RINGEN

 
Igår var vi med Lina och Mårten på bröllopsmässan som hölls i Rewell Center under helgen. Vi såg på modevisningen, provsmakade tårtor och kollade på ringar. Det sistnämnda kändes mest intressant för oss, eftersom det varit min ring som stått i fokus den senaste tiden. Vi hade inga höga förväntningar men vet ni, jag hittade faktiskt the one

Skulle jag bara sett den där ringen i en katalog så skulle jag förmodligen vänt blad utan att reagera, hittills har ingen ring jag provat imponerat på mig och just den där ringen tyckte jag vid första anblick såg ut att vara en i mängden bara. Jag är ingen smyckefantast och har hittills känt njää gentemot alla ringar jag kollat på och provat. Men när försäljaren räckte över den åt mig och jag trädde den på fingret kände jag bara wow. 

Den var så jag på något sätt, fastän jag tänkt mig en helt annan modell från början. Den var inte för mycket, diamanten stod inte ut för mycket från fingret, den kändes speciell. Jag blev förälskad i den direkt och kunde inte sluta tänka på den när vi sen gick vidare för att se på andra ringar, så det slutade med att vi gick tillbaks och köpte den. 

 

Ring nr 2. Den är beställd och beräknas vara klar att hämtas om en vecka. Så då var det klart, bara Daniels ring som fattas nu fast det lär ju inte bli några problem eftersom han redan hittat vad han vill ha. Och så ska jag hitta en ny förlovningsring till mig eftersom min är för liten och inte värd prismässigt att förstora. 

Det känns verkligen jättekul nu när det börjar närma sig och man kan börja fundera på den roliga delen av planeringen. Ringar, klänning, blommor, hår.... Jag vill inte gå för snabbt fram, istället vill jag dra ut på planeringen och göra lite åt gången så det roliga räcker längre. Jag älskar vårt lilla planeringsteam dessutom som gör det ännu roligare! De är verkligen engagerade och jag tror Lina ser fram emot dagen lika mycket som jag, om inte mer! Haha ♥

Bara 6 månader och 10 dagar kvar nu...






07 Mar
18.38

VAD ÄR LIVET UTAN BLOGGEN?

Vi har väl alla varit med om att en bloggare som vi följt slutat blogga? Jag tror vi alla vet hur det känns när någon man följt dagligen plötsligt försvinner, man vill verkligen inte att de ska sluta skriva och även om man accepterar deras "ursäkt" för försvinnandet så kan man ändå inte helt förstå hur de kan känna att det är rätt beslut. Man läser deras välformulerade inlägg och sen i slutet vill man ändå bara gråta but whyyyy tho.. Man vill ju så gärna fortsätta följa dem, läsa om vad de gör om dagarna, se deras bilder, barn växa upp, läsa om åsikter som ändrar. Vad är livet utan bloggen? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger, trots att jag självklart vet att ett liv utan en blogg inte på något sätt är sämre. Men att ett sådant liv skulle vara tråkigare, det måste jag faktiskt erkänna att jag tänkt. Hur kan någon vilja sluta blogga? 

Det är svårt att tänka sig att storbloggare en vacker dag kommer sluta skriva, det blir ju en del av deras liv. Deras identitet. Vem är hen utan bloggen? Den tanken har faktiskt skrämt mig lite, att det en vacker dag ska ta slut. Vilken tomhet man skulle känna... 

Men vet ni, jag kan säga att jag förstår nu. Det känns inte alls tomt. Min blogg har runnit ut i sanden kan man väl säga. Ett inlägg i veckan, ibland mer ibland mindre, jag känner inte att jag dras på samma sätt till bloggen längre. Jag blir inte lika stressad när det går flera dagar mellan inläggen, jag får ingen skrivabstinens på samma sätt, jag känner ingen skyldighet att skriva något. Det är jävligt skönt faktiskt, att vara privat. Att skriva när jag verkligen vill, när jag verkligen har något att berätta. Jag tror faktiskt jag skulle kunna sluta blogga helt ganska snart, jag är inte helt där än men det känns inte långt kvar. Jag börjar känna mig redo. Bloggivern uppenbarar ju sig visserligen vissa dagar och ibland tror jag nästan att jag fått tillbaka Det, men nä.. Jag låter det bli som det blir men anser inte mig själv vara någon storbloggare längre. 

Jag tror det mest beror på att jag ändrats rätt mycket den senaste tiden. Det känns som att bloggtiden är förbi, jag läser knappt bloggar längre heller. Jag skulle faktiskt hellre införskaffa en jävligt bra kamera och ha en slags fotoblogg tror jag, det känns mer lockande just nu. Med mer eller mindre text. Sen jag gjorde min AT har jag haft ett starkt sug efter att fotografera och jag tror det är en grej jag skulle må bra av att utveckla. Jag har alltid älskat att ta foton och tycker själv att jag är hyfsat bra på att se och fånga ögonblick. 

Men vad säger ni, är bloggarnas tid påväg att dö ut? Vad är en bra blogg för dig? Läser du många bloggar? Är du mer engagerad i t.ex. Instagram? Hur viktigt är det med tät och regelbunden uppdatering? Har du själv bloggat länge och sedan slutat? Hur kände du då och hur känner du nu? 

OBS! Det här inlägget betyder inte att jag kommer sluta blogga nu.


Sött bildbevis på varför och hur länge jag har bloggat. ♥ ↑






27 Feb
08.49

TURISTER I HEMBYN

Nu har flickorna sportlov och vädret visar sig från sin bästa sida. Än så länge. 
Vi inledde sportlovet i lördags med en liten utflykt till slagfältet. Vad är nu bättre än nöjen som är gratis, ger frisk luft och motion samtidigt som man slipper alla bobbor som frödas överallt just nu. Perfekta nöjet enligt mig, och barnen tyckte det var jättespännande att höra om Lotta Svärd och fantisera om alla soldater som krigat på fältet där nere. Med oss hade vi kanelbullar och varm kakao som vi avnjöt i den värmande solen. 


 
Denna vecka jobbar jag bara mån-ons så även jag får lite ledigt. Men nu ska jag påbörja veckan med ett gympass före jobbet. 







20 Feb
11.37

SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN DEL 3

Nu äntligen är alla svar besvarade. Det tog sin tid och jag ber om ursäkt för att det tog längre än säkert vi alla förväntat oss. Men det var roligt! Stort tack till alla er som skrev in frågor! ♥

HÄR kan ni läsa svaren på Del 1. 
HÄR kan ni läsa svaren på Del 2



Gör din pappa dig påmind på olika sätt i ert hus? Du skrev något om att han frågade om du hört ljud osv. Kan du berätta mer om det? :)


Det gör han! Vi har hunnit bo på många olika ställen men aldrig förut har vi varit med om så mycket ljud i ett hus förut. Speciellt kvällstid, och speciellt i köket och hallen. Till och med min mamma reagerade på det en gång när hon var barnvakt här en kväll. Det är inga tydliga "mystiska" ljud, utan vanliga ljud helt enkelt, fast som ändå är oförklarliga och som man inte kan sätta fingret på varifrån det kommer. Det första halvåret-året när vi bodde här var jag dessutom med om något väldigt skumt vissa nätter, jag kunde nämligen vakna av en ordentlig smäll. Ni vet sådär så man nästan flyger ur sängen med hjärtat i halsgropen och ropar "VAD FAN VAR DET DÄR?!". Vissa gånger väckte jag Daniel och bad honom gå upp och se vad det var (mörkrädd här hej) men han var så i sömnen och bara mumlade till svar, och på morgonen sa han att han inte hade hört något. Detta hände många gånger och jag är säker på att jag inte drömde för det var verkligen såna ordentliga smällar, ungefär som att någon vinkat omkull en stor byrå utanför sovrummet. Min mamma har också varit med om konstiga saker hemma hos sig, faktiskt ännu mer oförklarliga saker men det är en annan historia. 



Nybliven förstagångs mamma här ! Hur länge amma du dina flickor och vad tyckte du var "bäst"/sämst med amningen ? 

Grattis till babyn! 
Nicolina ammade jag i 10 månader, Joline i 6 månader och Milou i 7 månader. Jag har alltid älskat att amma, men med Joline blev det jobbigt då hon var mjölkallergiker och jag var tvungen att äta mjölkfritt. Milou blev det problematiskt med eftersom jag började jobba en dag i veckan när hon var 7 månader och mina bröst blev helt ur balans när det var så många timmars uppehåll var sjunde dag. Så det kändes enklast att sluta amma helt då, hon hade dessutom börjat bli så otålig under amningsstunderna minns jag, hon låg och fäktades med armarna och blev nyfiken på varje ljud, släppte taget om bröstet = mjölken sprutade överallt så ja... jag orkade inte hålla på. Jag nattammade ännu en tid men på dagen fick hon ersättning.

Jag har inga dåliga erfarenheter alls av amning utan tycker det är det bästa för både mor och baby, ifall det funkar. Jag har tyckt det varit supermysigt! Närheten, lugnet, bandet mellan mig och babyn. Det har alltid varit en självklarhet för mig att amma, det har fallit naturligt och jag har aldrig tvivlat på min förmåga att amma. Jag kan inte säga något som varit "sämst", annat än att det gör förjävla ont de första dagarna efter förlossningen då bröstvårtorna inte är vana och man vill skrika rakt ut vid varje matning när babyn tar sina första sugtag. Men det är bara att bita ihop och hålla ut första minuten, man vänjer sig snabbt och sen gör det inte ont längre. (Här ska tilläggas att det inte garanterat känns likadant för alla och jag är medveten om att vissa inte ens vill amma eller får det att funka. Det är precis lika normalt.) 

 


Om du fick en minut på dig i en stor mataffär att plocka på dig vilka varor du vill, vart skulle du ha sprungit först?

Oj vad svårt! En minut i en stor mataffär... jag ÄLSKAR ju stora mataffärer och kan spendera timmar där bland hyllorna! Men hade jag bara en minut på mig, så skulle jag sprungit och plockat på mig i följande ordning: 

- Oltermanni ost
- Kidneybönor
- Krossade tomater
- Naturell A+ yoghurt/grekisk yoghurt
- AXA's "Glorious premium müsli" med hasselnötter. 



Hur ser ditt drömhus ut? 

Jag har inte endast en vision om hur mitt drömhus ser ut, jag gillar flera olika stilar men det är i förstahand sån här stil jag faller för: 

 


Vad har du för drömmar? :) 

Jobba med inredning, ha en fet månadslön, prova på att bo utomlands, åka på en längre familjesemester till typ Thailand, backpacka genom USA under flera månader, hitta en stor lägenhet i Vasa som vi kan köpa, renovera och bo kvar i tills barnen flyttar ut och sen hyra ut den. Stora drömmar och en del går inte ens hand i hand, men hey! A girl's gotta dream ;) 



Hej! Skall ni ta nån katt? Hittade ni hem åt alla kaninungar? Mera foton på era husdjur och blivande veterinären :) 

Nej, vi har inga planer på att ta någon katt eftersom Daniel och Joline är allergiska. Alla kaniner blev bortlovade redan från början så det var inga problem. Den blivande veterinären ska jag försöka få på bild oftare :) 



Jag undrar hur det går för Nicolina med modelljobben :) Vilka framsteg gör Joline efter homeopaten? Har du tips på maträtter? Gärna vardagsmat åt en barnfamilj :) Har du några spartips för ekonomin? 

Nicolina har inte gjort några fler modelljobb eftersom allt är nere i Helsingfors och vi inte haft möjlighet att åka dit stup i kvarten. Hon är dessutom inte lika bekväm framför kameran just nu (hej lilla tonåren) men pratar ännu om att hon är modell och är stolt över sina foton som vi har på väggen här hemma. Vem vet, hon kanske väljer att återuppta modellandet när hon blivit äldre! 

Joline är som vilken annan unge som helst idag. Ingen problem med huden, förutom ibland när eksemen i knävecken börjar klia, men that's it. Svårt att förstå att hon förut hade runt ögonen, munnen, hakan, armar, mage, nacke, rumpa, ben...! Herregud så bra hon har blivit när man riktigt tänker efter. Och hennes psyke är så stabilt idag också, hon gråter inte längre för småsaker och är mycket tryggare i sig själv. Vågar ta för sig av livet och världen, även om hon fortfarande är blyg och lite reserverad. Men det är väl bara så hennes personlighet är, jag är ju själv likadan. 

Oj maträtter... det är verkligen inte min starka sida. Tycker det blir så enformigt hos oss, det är de "vanliga" maträtterna som snurrar. Provar jag något nytt som blir succé så kan jag meddela. 

Inga spartips heller, annat än att ha en viss summa som överförs automatiskt till sparkontot varje lönedag. 

 


I samband med din AT skrev du också om någon som du brutit kontakten med, vad var det som fick dig att göra det? Vad var droppen liksom? Och var hittar man styrkan i att bryta med någon som bara ger en ångest?

Ja, den människan hade ju brutit kontakten med mig utan min vetskap redan för länge sen enligt hen, men jag, som den högkänsliga, emotionella och på den tiden svaga individ jag var, hade svårt att släppa taget eftersom det inte hör till min personlighet att ha lätt att släppa taget om personer som varit viktiga i mitt liv. Det som var droppen för mig var när jag äntligen fick tillbaka min inre styrka och plötsligt såg hur FEL jag blivit behandlad genom åren. Då kunde jag klippa bandet helt, även emotionellt. 

Styrkan hittar man i sig själv, och i mitt fall kunde jag göra det först när jag gjort min AT. AT'n tillät mig se mig själv från ett helt annat perspektiv, och gav mig förmågan att se värdet i mig själv igen. Att lita på sin intuition är också viktigt, magkänslan ljuger aldrig. Jag har alltid haft noll tolerans för skit, men efter AT'n är jag så mycket starkare i mig själv och tillåter ingen negativ energi in i mitt liv. Jag är så otroligt känslig för andras energier och känner genast vilken slags energi människor har, hur deras energi påverkar min osv, och jag har mått dåligt tillräckligt länge för att vägra må dåligt igen p.g.a. andra. Jag kan inte ändra på hur andra är, jag kan inte göra andra godhjärtade eller tvinga dem anpassa sig efter min känslighet, jag kan bara själv välja vilka jag vill ha i mitt liv för att må bra och för mig räcker det att inse just det för att hitta styrkan att bryta med de som inte ger mig annat än dålig feelis. Dåliga energier påverkar mer än man tror, och även såna som själva tycker de är trevliga och goda människor kan ha en energi som påverkar ens egna negativt. Det är något man måste lära sig känna av själv och våga lita på. 



Tycker du att det är en bra åldes skillnad mellan dina barn. För och nack delar när dom var mindre och nu när dom är äldre?

Jag tycker det är en bra åldersskillnad, ja. Det skiljer 2 år 10 mån mellan Nicolina och Joline, och 2 år 7 mån mellan Joline och Milou. Så de är verkligen tripp, trapp, trull. Vissa dagar önskar jag att det var fem år mellan varje så att de inte skulle gå varandra på nerverna lika mycket, för det blir ju nog rätt mycket bråk när de är på "samma nivå" och vill göra samma saker samtidigt. Och när de dessutom är tre av dem så är det nästan alltid någon som går någon på nerverna. När t.ex. N och J bråkat och blivit sams igen, så börjar M bråka med J istället. Och när de blivit sams så börjar N härja med M och så håller det på ibland hela dagarna. Ibland har de ju dåliga dagar alla tre samtidigt, och då är man nog redo att packa väskorna och dra. De har starka personligheter alla tre och ryker ihop titt som tätt. 

Men fördelarna är ju ändå övervägande. De växer upp tillsammans och Nicolina som är 5,5 år äldre än Milou tar stort ansvar och håller småsyrrorna i schack när det behövs. Vi försöker se det som så, att det må stundvis vara jobbigt nu när de är små, men det blir desto bättre sen när de är stora. Deras syskonrelation värderar vi högt och det är nog en av de sakerna som jag håller hårdast på. För mig är syskon de dyrbaraste vännerna man kan få här i livet och det värsta som skulle kunna hända är att de tappar kontakten och blir som främlingar när de blir äldre. Usch.. får en klump i magen bara av tanken.. skulle jag få en önskan här i livet så skulle det vara att barnen hålls friska och förblir bästa vänner hela livet, precis som jag och mina systrar. 

Så kortfattat: Fördelarna är att de växer upp samtidigt, och nackdelarna är att de växer upp och går genom alla trotsåldrar samtidigt, vilket gör en gråhårig redan vid 25 ;) Skulle man t.ex. ha en förståndig 10-åring när man får sitt andra barn så skulle det ju inte vara lika fullt ös medvetslös 24/7. Fördelarna och nackdelarna är samma nu som när de var mindre, skulle jag våga påstå. 
 
 



Hur hinner/orkar/räcker man till för tre barn? (Vi har två nu men planerar en trea). 

Tre är faktiskt inte så mycket värre än två. I vissa situationer håller man såklart på att bli tokig, för man känner nog av att man är en förälder för lite i vissa situationer, de kan alla tre stå och gråta om olika saker och då skulle det förstås va enklare ifall man hade en färre att trösta, men i det stora hela så orkar man nog med tre ifall man orkar med två. Trean hoppar bara på tåget som redan rullar.



Jag minns ditt inlägg om ensamhet du skrev för länge sedan. Jag kände igen mig i det och blev starkt berörd. Hur gick det sen och hur är det nu? 

Jag vet inte ifall jag skrivit fler inlägg om det, men jag utgår ifrån att du syftar på inlägget jag skrev vårvintern 2012. Då var jag väldigt ensam och jag hade faktiskt ingen att umgås med. Efter att jag skrivit inlägget tog flera kontakt med mig och jag hade träff med några utav dem. Jag var tydligen inte alls ensam om att känna så och det kändes ju såklart tryggt att veta. Caroline var en av dem som tog kontakt, jag tror hon var den första faktiskt. Hon mailade mig och berättade om hur hennes livssituation såg ut. Vi var bekanta från förut eftersom vi gått i samma högstadie (hon gick på 9:an och jag på 7:an), men vi hade aldrig pratat med varandra eller ens hälsat. Så jag blev faktiskt mest förvånad att just hon tog kontakt, men hennes ärlighet och öppenhet fick mig att genast känna att det här är någon man kan lita på. En dag kom hon och Devin hem till oss och det klickade med en gång. Det är så konstigt när jag tänkter på att vi inte känt varandra mer än fem år, för det känns verkligen som att vi varit bästa vänner hela livet. Vi är så lika på alla sätt och vis. Just det blogginlägget är nog det som gett mig mest, för skulle jag inte skrivit det och skulle inte Carro varit en trogen bloggläsare så skulle vi förmodligen inte känt varandra idag. Hon har inte ett enda elakt ben i kroppen och det går inte att ta miste på hur mycket hon bryr sig. 

Hon är den enda av de jag träffade efter det där inlägget, som jag hållit kontakten med. Sen dess har jag hittat vänner på andra håll också. Jag har inte många vänner men jag har istället några få nära vänner, som jag kan slappna av och vara mig själv med. Och det är precis så jag vill ha det. Ni vet vilka ni är. ♥

 


Vad jobbar du med nu och söker du målarjobb eller vad vill du jobba med?

Jag jobbar fortfarande som städerska men har nog sökt andra jobb. Jag har ringt till många ställen, främst till måleri och järnvaruaffärer men det verkar inte finnas nån efterfrågan. Helst skulle jag jobba på affär under vinterhalvåret och som målare under sommaren. Fast allra helst vill jag ju jobba som formgivare, men då måste jag få en utbildning inom det först. Därför ska jag söka till det nu i vår. 


Hur löser ni ekvationen skolbarns sommarlov och föräldrars korta semestrar? 

Somrarna hittills har det inte varit några problem eftersom jag endera varit mammaledig, vårdledig, endast jobbat helger eller deltid, och förra sommaren var jag ju på praktik med det var ju bara tre dagar i veckan och eftersom Daniel har treskiftsarbete så är han hemma på förmiddagarna var tredje vecka. Alltså vi har det väldigt komplicerat med alla jobbtider och skiften hit och dit så oss ska man verkligen inte fråga tips gällande det, haha. Men jag som jobbar i snitt fyra dagar i veckan och själv får önska dagar och skift så kan vi pussla så att vi inte behöver någon dagvård under sommaren. Och kör det ihop sig någon dag så har vi min mamma som ställer upp ifall hon har möjlighet. 



Om ni fick ett barn till vad skulle ni döpa det till?

Vi har aldrig haft en lång namnlista och våra favoritnamn har vi redan förbrukat. Men Nicolina var ursprungligen tänkt att heta Nicole, Joline skulle kunnat heta Pandora (som hon nu heter i mellannamn) eller Milou och Milou skulle kunnat heta Stella, som hon då igen heter i mellannamn. 

Pojknamn har aldrig varit vår starka sida, men Charlie har hängt med sen begynnelsen. Det har varit vårt alternativ vid varje graviditet. Skulle vi få en till tjej skulle hon kunna heta Ninja eller Penny, som började fastna på min tunga när jag väntade Milou. 



Tror du det finns på världskartan att ni skaffar mera barn? 

Jag vill skrika NEJ! men sen igen vill jag aldrig säga aldrig. Av erfarenhet vet jag att framtiden är totalt oförutsägbar och jag vet också att jag kan förvåna mig själv genom att plötsligt ändra åsikt om något jag varit fast besluten om. 


Ibland är jag babysjuk och tycker att EN till skulle ju inte vara världens undergång, men så örfilar nån av barnen mig med sitt trots och attitydproblem och så är dom tankarna genast long gone. Att behöva börja om ännu en gång när man kommit såhär långt känns verkligen inte frestande, och ändå vill jag inte att "min tid" ska vara över ännu. Ibland har jag svårt att acceptera att jag aldrig ska få vara med om första mötet i förlossningssalen igen, babyns första leende, vakna mitt i natten av att babyn funnit bröstet på egen hand, långkok av barnmat, första stegen.. listan kan göras lång! Men så måste man komma ihåg att det är bara en liten bråkdel och en väldigt problemfri del dessutom. Nicolina är 8 år och det där att barnen blir lättare med åren är ju inte helt sant. Alla åldrar har sina för och nackdelar och den där tiden när de är små oskyldiga bebisar blåser snabbt förbi.

Med det sagt så nej, jag tror inte det finns på världskartan att vi skulle vilja ha fler, vi känner oss tillräckligt mätta. Nöjda med de underverk vi redan har. MEN ödet håller inte alltid med om den plan man lagt upp och skulle vi mot förmodan råka skapa ett till underverk så skulle ju inte världen bli sämre. Vi gör ju trots allt helt fabulösa ungar ;) 

 








18 Feb
16.56

BLOGGKRÅNGEL & RINGFUNDERINGAR

Hej på er!

Har tänkt skriva här både i förrgår, igår och idag men blogg.se har haft problem och jag har inte kunnat ladda upp någon bild och ibland heller inte ens kommit åt själva bloggöversikten. I utkastet hade jag sparat ett inlägg var jag svarat på den sista delen i frågestunden, och igår blev jag klar med alla och höll på att ladda upp bilder när hela skiten hängde upp sig och då plötsligt var jag "nekad åtkomst till sidan" och allt som jag gjort igår var borta. Vanligtvis sparas det med jämna mellanrum som utkast, men det som först hade sparats blev på något konstigt sätt raderat. Trodde jag skulle dö. Ni vet när man svarat på en väldigt djup fråga och suttit och filosoferat över den säkert en timme, och så försvinner svaret till den och flera andra frågor bara sådär. Då orkar man inte göra om det. Så det är ännu på hälft och sidan krånglar ju ännu idag så jag tänker inte riskera att jobba i onödan idag igen. Får se om detta inlägg ens lyckas hela vägen. 

Idag har fokus varit på att få ordning på Nicolinas rum. Herregud så äckligt det blir där. Hon har ju alltid något experiment på gång så det är glasburkar med äckliga vätskor i som vi inte ens vet vad de innehåller. Misslyckade teckningar och pyssel överallt, smutsiga strumpor i leksakslådorna, halvätna frukter under sängen och i skrivbordet... ja, ni förstår. Och då städar vi ändå där rätt ofta, eftersom hon själv inte städar grundligt precis. 

Vad händer annars då? Vi har börjat fundera på vigselringarna. Det går rätt slött på planeringsfronten än så länge eftersom det ännu är lite på 7 månader kvar och vi har bokat det som måste bokas ett tag på förhand, men ringarna har jag snöat in mig på nu. Funderar starkt på att beställa från Glamira, men tvekar ännu lite eftersom de både har bra OCH dåliga recensioner. Men det lutar åt det hållet faktiskt, ska bara fundera lite till. 








07 Feb
13.20

LJUSET HAR ÅTERVÄNT





UNDERBARA SOLSKEN! Det piggar upp även den tröttaste morsan. Men jag måste medge att jag inte alls är lika hysterisk efter våren som de flesta verkar vara, och som jag själv brukar. Nu när det kom mera snö var min första tanke typ "åh vad härligt med mera snö", sen såg jag på olika sociala medier att folk bannades och tyckte att det är för sent för snön att komma nu. Men alltså, vad hände där? Våren ska ju vanligtvis komma nångång i april typ, tror det bara är p.g.a. de senaste årens fucked up väderfasoner som folk lite glömt hur det egentligen borde vara. Jag har i varje fall inte bråttom till någon vår, den kommer nog när den ska precis som vanligt. 

Sista delen av frågestunden håller jag på att besvara men ni får lov att hålla ut lite till. Det tar faktiskt sin tid att besvara alla frågor, jag vill ju inte slänga ihop några ogenomtänkta svar heller så jag låter det ta sin tid. Idag har Milou varit ensam hemma med mig och då kräver hon min fulla uppmärksamhet, så även om jag lovat åt dig som kommenterat i inlägget här under att de sista frågorna ska komma upp idag, så ser det tyvärr inte lovande ut. Jag ska strax hämta Joline från dagis och sen åka iväg till jobbet, så det finns liksom inte mycket sammanhängande tid över för frågorna idag. Men till mitt försvar så har jag ju faktiskt svarat på mer än hälften redan och jag tycker inte alls det är meningslöst att ha en frågestund bara för att svaren kommer lite åt gången och lite senare än tänkt. That's life. 






05 Feb
21.22

PÅ DEJT MED KIDSEN

Igår gjorde vi något som vi gör alltför sällan, nämligen tog med de stora tjejerna på dejt. De brukar bli så avundsjuka när jag och Daniel gör något roligt på egen hand så nu var det deras tur att få gå på dejt. 

Jag hade bokat en bowlingbana i två timmar, och när vi kom dit var banan bredvid fortfarande ledig den första timmen så då bokade vi den åt oss vuxna, så fick tjejerna ha sin för sig själva första timmen. Det var första gången de befann sig i en bowlinghall så allt var helt nytt för dem. Med sina personliga tekniker bowlade de glatt genom båda timmarna utan att någon blev trött i fingrarna. 




Det blev en riktigt lyckad dejt med glada barn och föräldrar genom hela kvällen. Så otroligt lätt det är att bara ha två stora barn! Jisses, lätt som en plätt. Det är lustigt det där hur man vänjer sig vartefter man får flera barn; när man bara har ett är det jobbigt, har man två är det jobbigare, tre blir ännu jobbigare, o.s.v. Har man flera barn och lämnar bort ett av dem när man ska gör något med de andra så går allt hur lugnt och smidigt som helst. Barn i 5-8 års åldern är ju dessutom SÅ mycket enklare att ha att göras med än en 2,5 åring. Hur som helst så var det en fröjd att få ge fullt fokus åt våra två äldsta. Vi avslutade dejten med pizza vilket också var en stor hit. 

Milou var hos min mamma sålänge och fick kvalitetstid med henne, och där hade hon haft det riktigt bra med promenad, besök till butiken och flera timmars utevistelse. Hon var så glad och hade mycket att berätta när vi hämtade henne. 







03 Feb
13.44

EN DAG BLAND ALLA ANDRA DAGAR




Idag är en sån dag när jag drömmer mig tillbaks i det förflutna. Saknar tiden när jag var mammaledig och vi bodde i Vasa. Saknar att promenera runt Metviken och stanna för lek i Metviksparken. Lediga dagar med fokus på barnen. Överraskningsbesök av någon syster. Åh, jag saknar allt!

Häromdagen scrollade Daniel i min instagram till tiden före Milou föddes. Nicolina såg en bild av henne och Joline på torget i Vasa och blev plötsligt så allvarlig. Jag såg att hon kämpade emot tårarna varpå jag frågade varför hon ser så ledsen ut. Hon brast ut i gråt och snyftade att hon saknar Vasa så jättemycket. Samtidigt som hon har börjat trivas här bland alla kompisar så blir hon fortfarande så hjärtskärande ledsen ibland. Det är uppenbart att skog och landsbygd inte automatiskt gör att barnen känner sig som hemma. 

För mig känns det som att livet fortsätter den dagen vi flyttar tillbaks, och det är ju ganska sjukt egentligen. Den känslan tycks inte släppa, fastän vi skapar fina minnen även här. Sjukt att livet liksom ska vara på paus. 

Nu ska jag göra mig i ordning för jobbet så jag kan sticka iväg genast när Daniel kommer hem. Skiftesbyte. Fastän jag idag inte skulle vilja göra något annat än att fortsätta spela memory med Jolly. 


 






31 Jan
11.29

DET VÄLBEKANTA SUGET



A.k.a. tatueringssuget.
Åååååh vad jag är sugen på att tatuera mig nu igen! Det har gått ovanligt länge sen jag ens gick i tatueringstankar, men häromkvällen var det som att någon knäppte med fingrarna och när jag stod och lagade middag såg jag plötsligt framför mig vad jag vill göra. 

Min wonderwoman har känt sig ensam och jag har länge haft i planerna att fortsätta på den tatueringen på något sätt. När och hur har jag dock inte haft en aning om, tills för någon dag sen då. Eftersom hon representerar mig själv, tänker jag tatuera olika saker som gjort mig till den jag är. Hon är liksom slutresultatet, av mitt förflutna, och det är ju olika händelser i mitt liv som format mig till den jag är idag och några av de händelserna ska jag få in i olika bilder som för mig är viktiga och värdefulla. För det är så jag ser på mina tatueringar, de betyder alla något för mig. 

Wonderwoman har jag på vänstra överarmen/axeln och jag ska forstätta bygga på den över axeln och skulderbladet/ryggen. Det ska komma en skuggning/bakgrund bakom henne, och det ska föreställa färgdamm som i sin tur kommer ur en sprutpistol som är riktad mot wonderwoman, hon har ju redan färg som rinner så det blir ju hur bra som helst! På sprutpistolen ska min pappas autograf finnas, och den delen representerar såklart min pappa (som var en skicklig bilmålare). Sen ska där även finnas en napp, en döskalle, ett citat, en korp (är osäker om den ska få en helt egen kroppsdel), datum och klockslag. Sen kommer det även komma lite till dit, men så långt har jag inte kommit ännu. 

Ett värdefullt organiserat kaos med andra ord. Nu ska jag finslipa planerna lite och sen hitta någon som kan rita upp en snygg helhet som passar mig och min rygg. Det blir ett rätt stort projekt, och det får ta sin tid. 






29 Jan
19.50

DEN VÄRDEFULLA EGENTIDEN

 


Vilket skönt dygn vi har bakom oss. Barnen har varit hos sin farmor och farfar från igår så vi fick plötsligt en eftermiddag, natt och förmiddag för oss själva. Det behövdes verkligen efter de senaste två veckorna med mycket jobb. Jag var såååå trött igår efter jobbet, men vi ville ändå ta vara på tiden när vi väl hade chansen att hitta på något utan barnen så vi åkte till stan för bowling och matshopping. När vi var klara med bowlingen handlade vi mat och skyndade sen hem för att njuta av lugnet här hemma. Vi båda tycker att vi njuter som mest av egentiden här hemma, var vi kan på riktigt slappna av och ladda batterierna. 

Och njöt, det gjorde vi verkligen. Det behövs så lite egentligen för att man ska hinna ikapp. För det är ju precis så det känns när man har mycket med jobb och barn, som att man är lite efter hela tiden. För lite sömn, för lite tid hemma, för lite tålamod, och på köpet får man dåligt samvete. Man räcker liksom inte till någonstans. Hemma har man jobbet i tankarna och i jobbet har man hemmet i tankarna. I februari blir det några jobbdagar färre och det passar riktigt bra. 








25 Jan
15.58

DEN LUSTIGASTE FAVORITGREJEN

Milou har nu sen en tid tillbaks haft en speciell favoritsak här hemma, nämligen ett utvikbart grytunderlägg. Japp, ni hörde rätt. Av alla leksaker som hon och hennes systrar har, så är det bästa hon vet... ett grytunderlägg. 




Den ska hon ha med sig överallt, den är aldrig på sin rätta plats och alltid när jag lagar mat kommer hon på att hon ska leka med den.

Hon har även ett namn åt den, och ni kan aldrig gissa vad! "ÅÄÖ". Haha jepp. Så snurrar hon runt på köksgolvet och spelar på ÅÄÖ som om det vore ett dragspel, samtidigt som hon sjunger alfabetssången. Ja... hon har ju inte brist på fantasi i alla fall! 







24 Jan
21.13

SÅ MYCKET ATT GÖRA, SÅ LITE TID



Tja!
Jag har egentligen bara 3 minuter på mig att slänga ihop ett litet inlägg för ikväll hade jag tänkt vara i säng klockan 22, men jag misstänker att jag är lite väl optimistisk. Jag ger mig själv någon minut till. 

Det är tyst här nu igen, för att jag jobbar så jäkla mycket just nu. Kanske inte så mycket för vissa, men för mig är 5 dagar i veckan mycket. Jag har morgonskift denna vecka och Daniel har kväll, så det är jobb från tidig morgon och sen 100% mamma på kvällarna. Jag tänker inte ljuga, det ÄR svinjobbigt att jobba olika skift och jag skulle inte orka hålla på så här hela veckorna jämt. Jag har redan magkatarr p.g.a. att jag tagit på mig för mycket under hösten, och det blev ju lättare när jag kunde börja fokusera mig på endast ett ställe men då istället ökade jag i timmar, vilket inte är till någon vidare hjälp känner jag nu. MEN än är jag inte död (höhöhö), jag lovar att jag ska vara försiktig och känna efter när det verkligen blir för mycket.

Jag har fler saker jag vill berätta om, t.ex. så har vi påbörjat projekt: byta fönster här hemma, Milou har en märklig favoritleksak som jag tänkt berätta om, och så vill jag ju skriva lite om bröllopsplaneringen också. Men varje gång jag tänkt blogga så blir jag så ofantligt trött så jag somnar på soffan, sen väcker Milou mig en halvtimme senare och då är det dags att laga middag och hjälpa med läxor och städa upp och sätta igång en tvättmaskin och..... 

Nämen hörni, nu anser jag att tiden är ute för ikväll och nu är det dags att sova så jag orkar med en ny dag när klockan ringer 4:20. Ska bara plocka undan semlorna som jag bakat ikväll. Vi hörs!








20 Jan
10.32

SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN DEL 2

 

"Vad har svärisarna tyckt om renoveringen av ert hus, dvs deras gamla hus? Har de tyckt att ni förstört det eller har de gillat förändringen? Trivs ni i hemmet nu?"


SVAR:
Jag vet faktiskt inte vad de tycker. Om du syftar på trivseln efter renoveringen så är det ju väldans mycket trevligare att vistas här nu! Jag ville ju få klart renoveringen så snabbt som möjligt för att kunna slappna av och känna mig som hemma, och det gör vi nog nu även om själva byn och huset i sig inte känns helt rätt. Ibland brukar vi fundera på hur det såg ut före och hur det skulle kännas om jag inte ändrat om i princip allt.. vi skulle definitivt inte trivas lika bra, och det skulle inte kännas som vårt hem.




"Vad fick du för reaktioner av din familj när du berättade att du hade fått kontakt med din avlidne far?"

SVAR:
Min familj är väldigt öppen och vi tror alla ungefär likadant. Både min mamma och alla systrar har varit med om märkliga saker efter pappa gick bort som inte gått att förklara, saker som genast fått oss att tänka på pappa. Livet efter döden och besök från andra sidan är inte något otänkbart för oss, så ingen ansåg det vara konstigt när jag berättade om allt. Alla tyckte bara det var häftigt, och jag tror alla tyckte det var skönt att få en bekräftelse på att han faktiskt finns hos oss hela tiden.






"Finns det något i livet du verkligen ångrar att du gjorde respektive inte gjorde?"

SVAR:
Jag tror stenhårt på att man inte ångrar saker man gjort, utan saker man inte gjort. Jag tror även att allt händer av en anledning och även om jag gjort misstag i mitt liv så är det inget jag ångrar. Jag skulle inte vara var jag är idag ifall saker och ting inte skulle blivit som de blev. Alla har en förutbestämd väg de ska gå genom livet och även om man lyckas ta små genvägar eller omvägar så hamnar man alltid tillbaks på rätt spår förr eller senare. Men en sak som jag kan säga att jag ångrar, är att jag inte spenderade mer tid med pappa när han levde.




"Vad gör Daniel om dagarna nu för tiden?"

SVAR:
Samma som han gjort de senaste snart 6 åren :) Han jobbar på Mirka och när han inte jobbar så är han hemma.




"Har ni fortfarande drömmar om att flytta till Sverige?"

SVAR:
Jag har nog kvar mina, för jag tror inte jag har en chans att få ett så bra jobb inom det yrket som jag siktar mig in på, när jag inte kan flytande finska. Daniel har ju en bra arbetsplats och där behöver han bara svenska så han känner väl inget större behov av att flytta. Hur det blir sen när jag är klar med skolan OM jag slipper in, vet jag inte. Jag kommer nog i alla fall söka jobb i andra länder än Finland.





"Var ser du dig själv om 5 år?"

SVAR:
Jag är helt klar med skolan och jag har just fått anställning vid ett arkitektbolag var jag ska jobba som inredningsdesigner och planera allt från kontorsutrymmen och shoppingcenter till egnahemshus. Jag tjänar bra med pengar och vi har planer på att sälja huset och antingen bygga ett eget hus eller köpa ett färdigt inom snar framtid. Milou och Joline går i lågstadiet och Nicolina går i högstadiet, och livet känns bara SÅ härligt! Vi har överlevt alla jobbiga, fattiga småbarnsår och det råder en ljus tillvaro över vardagen. Jag har just fyllt 30.



"Om du fått frågan för 5 år sedan, hade svaret skilt sig mycket från vart du befinner dig nu?"


SVAR:
För fem år sen var Joline bara två månader. Min blogg befann sig i sina glansdagar och min vardag då handlade om allt från parkhäng till bloggsamarbeten och intervjuer i både radio och tidningar. På den tiden hade jag nog mest huvudet bland molnen, jag kan inte minnas att jag skulle haft något specifikt som jag siktade på. Jag visste inte vad jag ville bli "när jag blev stor", jag kunde inte tänka mig jobba med ett vanligt jobb, allt det där kändes bara så avlägset. Jag var väl naiv på den tiden och trodde nog att vi på ett eller annat sätt skulle flytta till Sverige eller USA, jag hade inte riktigt fattat hur SVÅRT det är i praktiken.  Det är inget man bestämmer sig för att göra bara för att man vill. Speciellt inte med två små barn. På den tiden drömde jag om kändisskap (att bloggen skulle leda till nåt annat), pengar och ett eget hus, och jag antar att jag då på den tiden såg mig själv med allt det inom fem år. Så ja, det skiljer nog väldigt mycket. Även om jag fortfarande är en drömmare så tror jag att jag har bättre och verkligare svar på mina drömmar nu. Det jag drömmer om nu är mer uppnåeligt.



 

"Gifter ni er främst för barnens skull?"

SVAR:
Vet inte riktigt hur jag ska ta denna fråga. Vi blev tillsammans som tonåringar, förlovade oss, fick barn, hållit ihop genom alla år av upp- och nedgångar, och väljer att gifta oss när vi varit tillsammans i 10 (!!) år. Att det skulle vara för barnens skull, och dessutom FRÄMST för barnens skull, kan jag inte begripa att någon ens kan fundera på. Vi har liksom motbevisat alla odds för par i vår situation och skulle man gifta sig för barnens skull så skulle man kanske inte vänta 10 år. Så nej, vi gör det inte för barnens skull även om de såklart är jätteglada. Vi gifter oss för kärleken, för att vi vill leva resten av våra liv tillsammans, för att vi vill gifta oss helt enkelt. 




"Kommer vi få svar på Nicolina frågestunden också? Hihi"

SVAR:
Haha oj jag hade helt glömt bort att det var nåt sånt också! Njäe, någon vlogg av Nicolina lär det inte bli. Jag minns att jag försökte filma in svaren, men då ska det redigeras också och där har det lämnat. Jag skulle förstås kunna ställa samma frågor till henne och skriva ner hennes svar, ifall det skulle va intressant? 



 

"Är det helt uteslutet med ett barn nr 4?"

SVAR: 
Ja, det är nog så gott som helt uteslutet. Vill inte alls ha fler, tycker det är så bra som vi har det nu med åldersskillnader och antal. Det är tripp, trapp, trull och jag tycker vår familj känns komplett. Skulle vi inte vara så unga ännu så skulle jag nog vara helt beredd på nån permanent lösning, men när vi ännu är så unga känns det nog riskabelt IFALL vi skulle ångra oss om några år. Man vet ju aldrig, men som det känns nu är vi nog helt färdiga. Skulle jag råka bli gravid i misstag vet jag dock inte vad vi skulle göra.




"Vad använder ni för preventivmedel?"

SVAR:
Säkra metoden. Jajaja jag vet att det inte anses vara säkert, MEN i kombination med avbrutet känner vi oss nog säkra. Vi tycks ju vara superfertila båda två eftersom vi blivit gravida direkt vi försökt, min ägglossning är on point varje månad MEN! En gång funkade det inte. Då var min ägglossning två veckor sen och vips så blev Milou till. Därför har jag börjar överväga prova på Natural Cycles. Är det någon här som använder sig av det och är det något ni kan rekommendera? Efter min tredje förlossning känner jag tydligt av när jag har ägglossning, men det skulle ju va bra att kunna ha ännu bättre koll. 



 

"Du nämnde i ett inlägg en gång (om jag inte minns helt fel) att du skulle skriva mer i ett annat inlägg om din tro. Vet inte riktigt vad du menade med det, men jag funderar bara om du är troende, på vilket sätt isåfall? Jag tycker det är intressant att höra om olika personers tro och icke tro och se från olika personers synvinklar. Vad har du för "erfarenheter" inom tro osv. Råddig fråga men svara på de du tycker haha :)"

SVAR: 
Visst är det intressant att höra om vad andra har för tro! Jag har som sagt nog tänkt skriva ett eget inlägg om just den saken, eftersom det kan bli rätt långt. Jag tror alla har en egen tro, vissa säger att de inte tror på någonting men TRO kan ju vara så mycket mer än bara något religiöst. Själv är jag inte religiös, jag hör inte till kyrkan längre och jag tror inte på bibeln. Men som sagt, mer om det i ett separat inlägg. Ska nog ta tag i det och försöka få det nerskrivet. 








16 Jan
11.02

SKA JAG, ELLER SKA JAG INTE



Wääääh nu har jag helt gått och kärat ner mig i Brittenelle Fredericks och hennes SVINCOOLA frisyr! Sådär vill jag också klippa mig!! Vet att jag för sisådär tre år sedan när jag senast klippte håret kort (fast inte riktigt sådär kort) ångrade mig efteråt, speciellt när det skulle växa ut tillbaks. Det kändes inte som jag DÅ, men jag tänker att det kanske känns annorlunda nu? Jag skulle ju aldrig blonderat håret då heller, men här e jag nu... blond och allt. 

Vad säger ni? Tror ni jag skulle passa? Ska man gå efter ansiktsformen så har jag ju typ samma som hon på bilderna. Vet att det bara är hår och det växer ut och allt det där... men det är ju nog väldigt kort och en rätt speciell frisyr. Kan tänka mig att det inte är alla som passar i den. Och så ska jag ju faktiskt gifta mig i höst. Det hinner inte växa ut mycket tills dess oavsett ifall jag skulle klippa mig NU, och jag kan inte se framför mig att jag skulle ha kort hår på min bröllopsdag? Hårförlängningar finns det ju, men det är inget jag skulle orka använda i vardagen. Hår är bara hår, men ändå är det nog så viktigt för mig att känna mig bekväm i min frisyr. Det är definitivt värt att tänka över en extra gång! 







15 Jan
10.11

SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN DEL 1

 



"
Råkade se i något gammalt inlägg när jag googlade på Forever Living att du hade börjat med det. Hur gick det sen, slutade du eller håller du fortfarande på med det? Hittade inget om det... Blev nyfiken eftersom jag fick en förfrågan om att börja med FL och skulle därför gärna höra någon annans erfarenheter och åsikter om det! ? 

Sen är det en annan sak jag undrar över. Hur har ni tänkt och gjort med sötsaker och bulla, kex, glass osv med era barn? I vilken ålder har de fått börja äta sånt? Är själv lite kluven i den frågan så därför vill jag gärna höra hur ni gjort! Vissa ger ju inget sött alls åt barnen medan andra låter dem smaka på allt redan vid tidig ålder."


SVAR:
Ja, det höll jag inte på med länge. Jag kom ganska snabbt fram till att det var både obekvämt och jobbigt för mig att jobba som återförsäljare eftersom jag är både introvert och högkänslig (= jag blir obekväm och blyg bland främmande människor, jag tar kritik personligt och jag har svårt för att vara oense med någon, fastän det handlar om värdsliga saker.) Så har jag varit hela livet gällande allt, och det är ju även det som gjort att jag mått så dåligt och det som ledde mig till att göra en Auratransformation. Det finns så mycket negativitet kring allt sånt där och jag som är extra känslig för negativa energier klarade inte av det. Jag tror man måste vara beredd på att det kommer komma mothugg och vara kapabel att hantera sånt utan att själv ta skada, och jag tvivlar inte en sekund på att det kan bli en redig inkomstkälla bara man är rätt person för jobbet, så att säga.  

Vi har inte varit strikta alls, förmodligen låtit de smaka i alldeles för tidig ålder. Tror Nicolina var kring 1,5 när hon fick äta glass och kakor (och ibland en chokladbit när hon såg att vi åt). Hon var nog säkert yngre när hon fick börja smaka, alltså slicka på skeden en gång, när vi åt t.ex. glass. Det har gått av sig själv och jag hade svårt att sitta bredvid henne och njuta medan hon sträckte sig mot mig, så nyfiken på att få smaka. Jag har själv varit ett kakmonster sen jag var liten och älskar godis, så de skulle nog krävt stort engagemang att undanhålla sötsaker från barnen genom att t.ex. äta bara när de somnat. Och det var inget jag var brydd i då faktiskt. Med de andra har de varit ungefär likadant, och ännu svårare med t.ex. Milou eftersom Nicolina och Joline haft godisdag och Milou hängt i deras byxben, dreglandes. 

Skulle jag få mitt första barn NU så skulle jag nog göra annorlunda. Jag försöker ju själv leva så sockerfritt som möjligt mestadels av tiden så isåfall skulle jag nog satsa helhjärtat på att inte introducera så tidigt. Fast det där resonemanget att kakor och glass är bättre än godis köper jag inte. Det är nog samma skit alltihopa. Har man låtit dem äta kakor kan man lika bra låta dem smaka choklad. Sen tror jag inte det har någon skillnad i slutändan. Jag vet barn som knappt fått äta nåt sött alls hemma när de var små, och på kalas sen har de blivit helt galna. Och barn som haft en godisdag i veckan och som inte haft nåt behov av godis alls senare i livet. Var och en är olika känsliga för socker och vissa har lättare än andra att bli beroende. Tror inte det har något att göra med hur tidigt de får smaka på socker.


 

"Hej! 
Vill minnas att du nämnt nån gång om att ni inte trivs sådär superbra i området ni bor i? Kan minnas fel åxå.. Men berätta gärna lite om hur ni trivs och era framtidsplaner :) kram!
"


SVAR:
Hej hej! 

Området vi bor i är ju samma område som vi vuxit upp i, eftersom det är Daniels barndomshem vi bor i. Mitt barndomshem (var min mamma bor) ligger bara typ 100 m härifrån. Så vi är inte obekanta med byn och visste därför i princip vad vi hade att förvänta oss när vi flyttade hit. Vi har alltid sagt att vi aldrig skulle kunna tänka oss att flytta tillbaka hit, men av bl.a. ekonomiska anledningar så var det ett bra alternativ ändå. Det är ju mycket billigare att köpa hus på landet än nära stan. Jag trivs fortfarande lika dåligt och det är nog inget som jag tror kommer ändras eftersom jag fortfarande ser Vasa som mitt hem och ja.. helt enkelt inte trivs att bo ute på landet i en liten by. Jag vill inte tala för Daniel, därför skriver jag bara hur JAG känner. Planen har ju nog alltid varit att vi inte ska bo här förevigt, men
 när och vart vi flyttar är det ingen som vet. Det är inget som är aktuellt i dagsläget i alla fall. 

 




"Hej! Jag har en fråga angående förra inlägget där du nämnde att du ville börja på en ny högskoleutbildning.vad är det du vill plugga? Visst är det så att du har två utbildningar sen innan? Har dom inte känts rätt i efterhand eller hur kommer det sig att du vill fortsätta? Tycker iallafall att det är modigt att fortsätta att söka tills du hittar det du verkligen gillar:)"


SVAR: 
Tja!

Jag har nog bara en utbildning från förut, fast jag hann inte göra den färdig första gången jag påbörjade den eftersom jag blev gravid med Joline. Det var samma utbildning jag gjorde klart nu under förra året och det var då som du säkert vet till 
målare jag studerade. Jag har absolut hittat det jag gillar och därför hade jag tänkt söka in till Novia's formgivare utbildning. Man kan bli formgivare inom grafisk design och inom inredningsdesign. Det är det sistnämnda jag är intresserad av eftersom jag känner att jag vill få utlopp för min kreativitet mer än en vanlig målare får. Jag vill bestämma hur rum och hus ska se ut och inte bara jobba enligt en plan som någon annan gjort. Jag vill vara den som gör själva planen! Eftersom jag redan har målarutbildningen så har jag en bra grund att fortsätta bygga på.




"Fortsätter nicolina med gymnastiken? 


Hur går det för Joline, är hon fortfarande allergisk och ofta sjuk?"


SVAR:
Nej det gör hon inte. Det skulle vi aldrig ha tid med eftersom det ändå är så lång väg dit. Det är en av många anledningar till varför jag saknar Vasa. Hon har istället gått i "konstskola" varje tisdag kväll under hösten. Där har hon fått rita och pyssla och det är ju en av hennes favoritgrejer att göra. 

Joline's allergi blev mycket mycket bättre efter att hon gått till en homeopat regelbundet i nio månader. Både hennes matallergier och hudproblem blev så mycket bättre och hon är dessutom rätt sällan sjuk nuförtiden *
peppar peppar*. Förra vintern var hon väl magsjuk en gång tror jag? I höst och vinter har hon väl haft feber typ en gång, men that's it. Om man jämför då med att hon förut gång på gång fick feber, förkylningar, öroninflammationer och magsjukor flera gånger per år så är det ju helt otroligt mycket bättre nu! Förut hade hon dessutom problem med förkylningsastma, vilket hon inte har längre. 

 







11 Jan
12.59

JOBB & KVALITETSTID

 

Jag vet, jag vet, jag skulle försöka hinna börja svara på era frågor.. i förrgår? Men det hann jag inte och dagen efter var Milou så otroligt famnsjuk så då hann jag inte före jobbet. Ikväll jobbar jag igen och idag har jag istället varit ut på långpromenad i stormvädret och städat här hemma. Man måste ju prioritera vet ni. Frågorna hinner jag nog svara på imorgon, för då är jag ledig!

Nu på förmiddagen var jag som sagt ute på långpromenad. Att gå på hala vägar när man har träningsvärk i benen är ingen höjdare, men bra kändes det efteråt. Det var ju ett av mina "nyårslöften" att prioritera dagliga promenader igen och det ska jag försöka lyckas med. Varenda dag har jag inte möjligt att ta mig ut men försöker så gott det går. Hittills har det gått bra! Idag invigde jag även mina nya promenadskor som är både vattentäta och varma, så då var det ändå liiiite roligt trots det dystra vädret och hårda vinden. 

Nu har Nicolina kommit hem från skolan så nu ska jag passa på att umgås med henne innan de andra kommer hem och jag ska iväg på jobb. 






09 Jan
08.14

FAMILJEHELG



Här ovan ser ni vår helg i bilder. Det har varit utevistelse och kompiskalas. I lördags hade Nicolina sent kalas för sina kompisar (hon fyllde ju 8 år på juldagen) och det var kul att se hur de alla vuxit till sig och blivit "ordentligare" sen förra året. Så trevliga och artiga hela bunten! ♥

Igår blev det en spontan tripp till Sandsund av alla ställen. Har aldrig varit där förut, men vi efterlyste en bra pulkbacke i Jeppis och blev tipsad om den här av Carro, och den levde nog upp till våra förväntningar! Riktigt bra faktiskt. 

Mer än så hinner jag inte skriva nu, men jag kommer svara på några frågor ur frågestunden före jag ska i jobb ikväll tänkte jag. Vi hörs! 






05 Jan
22.09

ETT VANLIGT VARDAGSINLÄGG


 

Vilket underbart väder vi haft nu! Lite väl kallt när det sjunker till -20 men just idag tyckte jag det var helt okej temperatur. Vi var ut på promenad före lunchen och då var det -15. Kylan biter i kinderna och näsan men bara man klär på sig lager på lager så går det nog riktigt bra att gå på långpromenad ändå. Milou har den senaste tiden börjat vägra vagn och pulka, istället vill hon bara gå själv eller sitta på Daniels axlar. Det går vi med på för det mesta, men ibland vill man ju ha på lite tempo. Idag gick hon med på att bli nerbäddad i vagnen och det var sååå skönt att få gå i rask takt. Jag och Daniel har ju sen begynnelsen varit ett promenerande par, man kan nog säga att det är en viktig del av vår vardag. 

Daniel jobbar kväll denna vecka så det har bara varit jag och tjejerna om kvällarna. Man börjar känna sig rätt mörbultad nu när jullovet är på sin sista vers. Såklart är det skönt att vara hemma med familjen men lugnt kan man ju inte påstå att det är.

Ikväll har vi i alla fall sett på Anastasia på Netflix, Nicolinas nya favoritfilm (en av mina när jag var liten). Jag har sprungit av och an till spisen för att hålla elden vid liv. Sen så har jag och Nicolina läst två kapitel ur en bok som vi kommit överens om att hon ska försöka läsa ut före jullovet är slut. Den handlar om kroppen och hittills har vi läst om skelettet, hjärtat och huden. Väldigt intressant tycker hon, och hon har lärt sig mycket nytt! Joline har legat på soffan ihoprullad som en korv i sin favoritfilt, och emellanåt blivit osams med Milou som tjoat på med lite allt möjligt. 

Lilla skruttan in action. Med tusch i ansiktet och "kaffe" i muggen och på tröjan. Här är hon otroligt lik en liten Nicolina. ♥






04 Jan
19.07

FRÅN FLICKA TILL KVINNA

Nyårsafton firade vi här hemma, utan barn, med min syster och hennes pojkvän. Vi lagade hemgjord pizza, spelade spel, dansade till bra musik och vid tolvslaget skjöt vi faktiskt några raketer. Det var så roligt så jag orkade hålla mig vaken ända till klockan 04! Och det mina vänner, har inte hänt sen före jag fick Nicolina. (Om man bortser från alla nätter jag vakat med en nyfödd bebis).  

En rolig grej som plötsligt slog mig där på kvällen, var att det fanns ett foto av mig från nyårsafton 2009. Det året firade vi faktiskt här i huset, med bl.a. samma syster och hennes ex och en del av våra vänner. Före kvällen började ville jag ha ett kort på min outfit, som jag skulle kunna lägga upp på bloggen. HAHA tänk att 1. jag bloggade redan då och 2. att jag trodde att nån faktiskt skulle va intresserad av vilka kläder jag hade och 3. att jag tyckte den där outfiten var värd att blogga om....... 

Okej okej nu ska jag inte va så hård mot mitt 18-åriga jag. Det vi ska fokusera på nu är att jag googlade tills jag hittade bilden i fråga (fördelen med att blogga, man har hela livet på google) och sökte fram samma kläder som jag hade då. Bytte om och ställde mig i trappan. 

Så otroligt häftigt det är att jag kan posera på samma trappa, i samma kläder, framför samma fotograf (Daniel ♥) nu sju år senare: 



Jag har suttit så länge och jämfört bilderna. Det är uppenbart att jag inte väger 45 kg längre och har hunnit skaffa några tatueringar sen dess. Kjolen sitter bättre nu, efter sju år och två graviditeter till. Jag står rak i ryggen, och det har jag till stor del styrketräningen att tacka för men det finns något mer som kanske bara jag ser:

Självkänslan! På första bilden är jag ung, osäker, nedtryckt från höger och vänster, ängslig, rädd för vad folk tycker och tänker om mig som mamma och enskild individ. Jag hade nyss fyllt 18 och Nicolina hade fyllt 1 veckan före. Nu, sju år och en hel massa erfarenheter och ungar) senare är jag en helt annan människa. Tänk vad mycket som hänt sen första bilden blev tagen! Det är nog så himla skönt att bli äldre. 






03 Jan
08.00

DET VAR ETT TAG SEN SIST

När jag gick igenom bloggarkivet för att se vad jag haft för mig de senaste året så lade jag märke till att jag bloggat SJUKT lite vissa månader. Och det var jag ju nog medveten om, men hade inte trott det var riktigt usligt. Tror det var i september som jag hade skrivit typ fyra inlägg.. yikes! Fast det är ju inte konstigt alls med tanke på hur skit jag mådde, och man måste ju faktiskt inte blogga varje dag. Ja inte ens var femte dag, om man inte känner för det. 

Men eftersom jag bestämt mig för att verkligen försöka lägga mer tid på bloggen och inte få dåligt samvete när jag slösar tid på att blogga, så tänkte jag börja med att bjuda på en gammal hederlig frågestund. Det har hänt mycket den senaste tiden och jag har delat med mig av kanske en femtedel, så säkerligen finns det några frågetecken där ute. 

Så nu kör vi! Fråga mig nu så svarar jag i ett separat inlägg när det lugnat ner sig här i kommentarsfältet :) 








02 Jan
17.20

VAD SOM KOMMER HÄNDA DETTA ÅR

 

Ååh, jag måste erkänna
att jag är helt begeistrad över att det äntligen är ett nytt år, haha. Förut tyckte jag det var rätt löjligt allt det här med nyårslöften hit och dit, man skulle försöka förbättra sig varje år och inte blev det nångång som man tänkt sist och slutligen ändå. Nu känns det dock helt annorlunda! 

Detta år kommer bli mitt år känner jag. Jag har redan i höstas fått förutspått att det kommer hända grejer i mitt liv detta år och jag kan riktigt känna att något stort är in process. Vad det är har jag ingen aning om, men stort för mig kommer det vara åtminstone. 

Jag har inte lovat mig själv så mycket egentligen, jag ska inte springa nåt maraton och jag tänker inte gå ner i vikt och inte tänker jag heller bli en snällare mamma. Inga stora prestationer helt enkelt. Istället tänker jag fokusera på mitt inre och få ett mer balanserat inre liv, bygga upp min inre styrka igen och fokusera på att hitta lyckan i varje dag. Här är mina målsättningar för det nya året: 



Sen har jag nog också en liten to-do list med mer konkreta grejer. Jag kommer bl.a. söka in till en högskoleutbildning nu i vår, och så gifter vi ju oss i september!! Det är också en grej som jag längtat efter, att få börja planera vårt bröllop på riktigt. Hittills har det ju mest varit öppna funderingar men nu när vi är inne på samma år känns det nog som att jag kan börja planera mer aktivt. Om sisådär tio månader är det dags.. JIIHAA! 

 






Start