31 Jul
18.00

Så himla taggad!!

Omgivningen

Sällskapet

Skorna (jag trivs inte i mina träningsskor (som jag använt typ tre gånger), så om någon vill får de gärna köpa bort dem så jag har råd att köpa nya. Hehe.)

Nu gott folk, nu har jag fått tillbaks motivationen som behövs för att orka lyfta på arslet. Den hittade ju till mig i våras, men försvann på en gång när Daniel fick semester. Nu är jag back on track och jag ska bli så himla snygg har jag tänkt!

Powerwalkade runt Metviken efter lunchen. Stannade vid skeppet en timme och lät Nicolina röra på fläsket lite hon också, sen halvsprang jag hem igen. Bara att gå med syskonvagnen är ju träning i sig, när båda ungarna sitter i är den så tung att lyfta (den har inte svänghjul) så jag måste använda hela min vikt för att orka trycka upp vagnens framända och svänga på den. Jobbigt om man måste gå långt och har bråttom och vill vara fin, men bra om man är ut för att motionera. För svettig, det blir man minsann! Måste ändå ge syskonvagnen applåder. Jag minns så väl när jag var gravid och funderade om vi skulle köpa syskonvagn eller bara en enkelvagn. 90% av er läsare kommenterade att det skulle vara onödigt med en syskonvagn, eftersom Nicolina skulle hinna bli tre år och inte vara i behov av att få sitta när vi var ut och gick. Ojojoj, jag vet inte vad jag skulle göra utan vår syskonvagn. Nicolina går om hon måste, men nog sitter hon gärna bredvid sin lillasyster och chillar istället. Dessutom vill man ju kunna gå utan att stanna vid varje blomma, och det är så skönt att jag kan träna samtidigt som barnen får hänga med. Kunna gå fast till andra sidan stan om jag så vill. Nåja, jag tror ni fattade min point, att jag hade rätt och ni hade fel. Muhaha.

När vi kom hem var jag så på G så jag gjorde alla möjliga benövningar och plankan säkert 10 gånger. Var kommer all energi ifrån? När man inte har motivation så känns allt så jobbigt, men genast när man VILL så då känns det så lätt. Daniel tog bild på mig både framifrån och från sidan, så kan jag kolla sen nästa sommar vilken förändring som skett under året. För nu är jag inte gravid, jag ammar inte, och jag har inga andra problem, så nu jäklar ska jag ge järnet!







31 Jul
14.02

Today's the day

Jag och Daniel har för en tid sen bestämt att i höst ska vi på riktigt börja äta bättre och satsa hårdare på träningen. Det har ju blivit lite si och så med det i sommar, jag minns faktiskt inte när jag senast gjorde plankan, och det SYNS! Efter två graviditeter är det svårt att få kontroll över magmusklerna kan jag säga er.

Idag har jag dock värsta motivationen och har bestämt att jag börjar redan idag. Det finns varken godis eller småkakor här hemma, så då är det genast mycket enklare. Sen när Daniel vaknar ska jag försöka få med honom på noterna också, sommaren är ju ändå snart förbi.







31 Jul
01.26

Plan B

Jag har ju planerat att börja studera igen januari, eftersom jag vill bli färdig nångång och Joline är ju ändå 15 månader då. Kostrådgivare vill jag bli, men jag har haft lite problem att hitta någon sån utbildning på svenska här i trakten. Så jag bokade en tid till arbetskraftsbyrån för att få svar på mina frågor.

And it turns out, att det bara finns EN svensk utbildning här i Finland som gör en till kostrådgivare (näringsterapeut som det så fint kallas här). Utbildningen är i Helsingfors, den är fem år lång och den är på universitetsnivå. Så där sprack ju mina planer på att bli det jag vill bli, inom de närmaste fem åren. Så jag tar till plan B, tror jag.

Och det är läroavtal. Jag har hittills trott att det inte är lika "bra" som en vanlig yrkesutbildning, men tydligen är det på precis samma nivå. Så istället för att sitta i skolbänken och leva på ett fjuttigt studiestöd, kan jag arbeta och få en utbildning samtidigt. Hur bra som helst för en som jag, som hatar att gå till skolan! (förstås blir det en sväng via skolan nu som då för att skriva prov, men det är acceptabelt.)

Så nu gott folk, känner jag mig lite glad. Det som gör mig glad, är att jag inte måste gå samma tråkiga väg som "alla andra". Jag har alltid försökt slingra mig ur skolan trots att jag vet att det är så himla nödvändigt. Hur roligt det än är att träffa klasskompisar så har jag alltid velat trycka in pennan i örat så långt det bara går när läraren börjar babbla. Så det känns bra att jag kan göra något "vettigt" om dagarna istället.

Nu gäller det bara att njuta till tuuusen den här sista tiden av mammaledigheten, lära mig finska, och hitta någon som vill ha mig.







30 Jul
21.04

Saknat mig?

Det blev visst en ofrivillig bloggpaus, och oh man vad jag har haft bloggabstinens! Förstås när jag inte kunnat göra annat på datorn än kolla bilder, haha. Internet har nämligen varit borta sen i söndags, och Daniel har inte heller haft internet på sin telefon. Sådär typiskt vår otur att det försvinner på både dator och telefon samtidigt. Jaja, nu är det igång igen i alla fall och vi vet inte riktigt vad som var problemet. Sånt händer! Här ovan ser ni några bilder från dagarna som gått. Det har varit värsta värmeböljan idag men så började det regna och då sjönk temperaturen. Det tycker jag är ganska skönt, för när det är varmare utomhus (vi har 25-26 grader hemma hos oss varje dag nu på sommaren) än inomhus och Joline är alldeles blöt i håret fastän hon bara har blöjan på sig, då känns det lite jobbigt. Om inte luften skulle vara så fuktig skulle det få vara varmt, men det blir ju något helt annat när det är kvavt. Man blir så matt bara man går utanför dörren. Nog pratat om vädret. Som ni kanske ser så har Joline odlat horn. Hon har lyckats falla och slå pannan på samma ställen TVÅ gånger (fyra sammanlagt!) och nu har hon dessutom börjat försöka släppa taget helt när hon står upp. Den där lilla damen tror nog hon kan mer än hon verkligen kan, men det är ju en bra egenskap förstås.







Start