21 Aug
21.40

Fortsätter där jag slutade

Nu tar jag mitt pick o pack och drar tillbaks till Vimedbarn. Där bland alla andra mammor passar jag bra. 

Så från och med nu får ni klicka er in på min gamla adress..

--------> janinas.vimedbarn.se <--------

Tack å hej! 







20 Aug
13.45

Beautiful things comes from hard times

Untitled 31

Hej å hå! Nu är jag på språng igen. Eller snart i alla fall. Bloggivern har stigit från sisådär 10 till 120 % de senaste dagarna och nu jäklar ska jag ta tag i bloggen igen! Visst kan ni hålla med om att bloggen börjat suga sen Milou kom till världen? Kanske redan före det, men nu har jag förstått att det måste ha berott mycket på svackan jag var i. Ser man inga ljusglimtar i vardagen har man inte mycket att dela med sig av heller. Vill ju inte förvandla bloggen till en gnällhörna heller. 

Men sen jag började äta min medicin igen har det gått uppåt, ännu bättre blev det när jag var på "rehab" på landet i fem veckor. Det var nog precis vad jag behövde. Gården och naturen gav mig avlastning när barnen kunde gå in och ut som de själva ville, att Daniel hade semester och hjälpte till mer hemma gjorde också susen. Nu känner jag att jag står stadigt på fötterna igen och fortsätter det så bra som det känns nu så kommer jag nog må bra utan medicin inom några månader. Nu orkar och VILL jag ta hand om barn och hem så bra som möjligt igen. Det känns inte som ett jobbigt måste som det gjorde ett tag i början av sommaren. Hiiigh fiive! 

Jag flyttade hit till Autre när jag mådde skit, då kändes det bra men vartefter jag börjat må bättre har det börjat kännas mer som ett hinder. Bloggverktyget och jag fungerar inte ihop, jag vill så mycket på en och samma gång och det känns inte som att jag får utlopp för min kreativitet och självständighet här. Det är inte jag. Det låter säkert töntigt i mångas öron, men bloggen är riktigt viktig för mig. Det har jag insett nu under min period av dålig uppdatering. Det handlar inte bara om att få dela med mig, utan även att få ta bilder, redigera, fixa header, göra det snyggt här helt enkelt. 

Så inom de närmaste dagarna kommer bloggen flytta igen, vart det blir tar vi lite senare. Men det borde väl inte ha någon skillnad egentligen, är det mig och mitt liv ni vill läsa om så kvittar det väl vilken adress ni klickar in er på. 

Who's with me?!?

Untitled 32







19 Aug
13.52

Inget internet

Så typiskt att just när vi flyttat hem tillbaks och jag har SÅN lust att blogga så krånglar nätet.

Jag har tänkt ut flera inlägg jag vill skriva så nu kliar det minsann i fingrarna. Har många bilder jag vill visa också, så nu får nog nätet skärpa sig tycker jag! Daniel ska ringa Anvia så fort han vaknar så ska vi hoppas det reder upp sig så fort som möjligt.

 

Bloggar från hans telefon nu eftersom min inte alls vill samarbeta med nåt sånt. 

 

Men det jag ville säga var - håll ut! Snaart är jag tillbaka och har mycket att prata om. 







14 Aug
19.54

My heroine

16692 739806576076647 6568902822913497862 n2

Här har ni en bild på tatueringen jag gjorde i måndags. 7 timmar tog det, och emellanåt hade jag nog lust att ropa nu räcker det, men det gjorde jag inte utan överlevde faktiskt. Nu tre dagar senare är armen otroligt svullen och ÖM. Har svårt att sova för det gör så ont, men vad kan man förvänta sig efter 7 timmars tortyr? Typ. Just nu ser den lite rolig ut när den håller på att läka, och på bilden var den riktigt ny (lånade bilden från Twilight Ink's fb sida) men sen när den läkt färdigt ska ni få en ordentlig bild. 

Tanken bakom tatueringen då? Det har jag skrivit om på instagram men jag kan berätta även här. 

När jag såg bilden kände jag med en gång att det var just den bilden jag ville ha. Jag ville ha en bild som betyder något för mig, och som förstås är snygg. Jag har alltid varit lite av en ensamvarg och även om jag hatar att känna mig ensam, så funkar jag bäst då. Jag har alltid känt ett stort behov av någon som "räddar mig", men efter alla svackor, sorg, förluster och gud vet vad så har det alltid i slutändan varit jag själv som dragit upp mig på fötterna igen. Jag kan vara min största fiende men även min största kärlek. Det må låta cheezy, men jag är min egen hjälte. Det vill jag aldrig glömma. 

Den "brutala" och aggressiva bilden av Wonder Woman beskriver även mig själv och mitt temperament, min personlighet. Jag ger allt jag har sålänge det går, jag kämpar genom blod, svett och tårar om det så behövs. Inget ska få sänka mig. Det vill jag heller aldrig glömma. 

10429272 10151966326402537 2147377260748793439 n







Start