NEHEPP, DET FICK JAG INTE ALLS

Alltså, skulle jag vetat att jag stått i kö och dessutom väntat ivrigt på att få tandställning i tre år skulle jag nog varit sur just nu. 

Det blev ingen tandställning. Jag har så fina tänder så alternativet att dra ut fyra mellantänder för att sen ha tandställning fanns varken på min eller tandläkarens karta. Andra alternativet är att jag far till VCS och opererar käken. Då flyttar de alltså fram underkäken. Att fixa bettet genom tandställning skulle innebära att bara överkäken justeras, och det ville hon inte heller rekommendera eftersom det gör att man i framtiden ser äldre ut än man är. 

Så om jag inte vill börja se ut som en mommo borde jag alltså göra en käkoperation, men det är ändå frivilligt eftersom jag inte har några större hälsoproblem förutom att det möjligtvis är delvis bettet som bidrar till min konstanta huvudvärk. Men det kan lika bra vara endast min problematiska nacke som är orsaken till det, vilket jag är rätt säker på. 

Jag fick en remiss till VCS för konsultation trots att jag inte är säker på vad jag vill göra ännu. Tandläkarn sa att det inte måste göras precis just nu, jag kan nog vänta några år ifall jag vill det. Jag kan fast laga 5-10 barn före ifall jag vill det, som hon så fint sa. Men som det känns nu tror jag inte jag alls gör något. Det skulle ju ändra rätt mycket och jag vet inte om jag vill göra det. Fastän jag inte tycker att mitt ansikte är snyggt i profil p.g.a. överbettet så är det ju ändå JAG. Och trots att jag är all for skönhetsoperationer så är jag faktiskt lite skeptisk till att ändra något som jag är född med. (alltså inte hängpattarna för det är graviditeterna som står bakom dem, inte mamma och pappa.)

Egentligen stör det mig inte att jag brister ut i skratt när jag ser en bild på mig från sidan. Får försöka inbilla mig att det bara är jag själv som ser det roliga i min profil. 

DSC 0057Random bild på mig och mini Jolly

KOMMER JAG FÅ TANDSTÄLLNING IMORGON?

Hej alla vänner och ovänner! 

Idag har varit en bra dag för att:

1. Jag träffade på TVÅ bloggläsare vid Prisma. Första när vi var påväg in och andra när vi var påväg ut. Det är så roligt när ni kommer fram och hälsar! Fastän det bara är ett "hej jag ville bara säga att jag läser din blogg och tycker den e bra" så blir jag alltid lika glad och det värmer faktiskt mer när nån är modig och kommer fram till mig IRL. Det är så häftigt att få ett ansikte på några utav er. ♥ ♥ ♥

2. Jag har skickat iväg ett viktigt brev som tar oss ännu ett steg närmare nästa kapitel. 



Nu ska jag strax gå och lägga mig och jag är faktiskt aningen nervös inför imorgon. Vad händer då? tänker ni kanske. Alltså jag vet faktiskt inte själv heller, men om det är som jag tror så kommer jag få tandställning.  

Jag är lika förvånad som er! Kanske nån av er minns att jag bloggade om mitt överbett och min ena framtand som hamnat under sin kompis de senaste åren? (hahahaha som att nån skulle minnas...) Jamen jag ställde ju mig i kö då 2012, fick veta att det var flera års väntetid och när vi flyttade till Nykarleby sa de vid tandvården där att de tagit bort mig ur kön i Vasa eftersom vi bytt hemkommun. Jahapp. Det var ju alltså TRE år sen så jag har inte tänkt desto mer på det sen dess. 

FÖRRÄN NU I MAJ, NÄR DET EN DAG DAMP NER ETT BREV FRÅN TANDLÄKAREN ATT JAG HAR EN INBOKAD TID FÖR TANDREGLERING DEN 30 JUNI!! Jag har alltså stått i kö sen Joline var BEBIS! Och nu är det MIN TUR! 

Och jag mindes ju inte ens VARFÖR! Så jag googlade och hittade mitt gamla inlägg och ahaaaaa det var ju så det var ja. Vilken jävla tur att man bloggar sånahär gånger! Tandställning och möjligtvis käkoperation p.g.a. mitt överbett. GULP! 

Nåja, vi skådar he imåron. 

foretandstallning

UTE HELA DAN

PicMonkey Collage3
Idag kan man inte klaga på att vi fått för lite frisk luft.

Vi gick nämligen ut kring halv 12 och skulle "bara" gå en långpromenad. Räknade med att vi skulle vara borta ungefär 1,5 timme. Men solen och värmen fick oss på andra tankar och istället för att bara gå den promenad vi tänkt och avsluta med en liten stund i nån park före lunchen, kom vi hem först när det var dags för middag. 

Vi gick förbi två lekparker som vi stannade vid och lekte. I den andra parken träffade vi på min syster och systerson som precis kommit dit de också. När vi gick därifrån hade klockan hunnit bli 14 och vi var superhungriga. Då hade vi ännu 4 km att gå innan vi var hemma så när vi var halvvägs och gick förbi Rewell så kunde vi inte motstå att gå in och äta lunch vid Kotipizza. Sagt och gjort! Gick via Sale och köpte en burk åt Milou så var hennes lunch räddad. 

När vi var mätta och belåtna passade vi på att gå runt i några butiker. Hela Rewell var nästan tomt så Nicolina och Joline fick springa runt och busa lite extra. Det tyckte dom var jättekul! Ibland måste man faktiskt släppa på tyglarna lite.

Men sen kände vi att det var dags att styra kosan hemåt igen. När vi kom hem hade vi varit borta 5½ timmar och det märktes på barnen! Milou tog natten redan vid 18 och stora tjejerna låg utslagna i soffan. Daniel somnade samtidigt som Milou för han jobbar natt den kommande veckan så han var tvungen att vila lite innan han skulle till jobbet. Själv hoppade jag i bilen och åkte till gymmet. GALET! Var supertrött men fick till ett bra pass ändå. Har man lovat sig själv, så håller man sitt löfte. 

Nuuu ska det bli skönt att gå och lägga sig. GODNATT! 

Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production