31 Mar
23.31

SNÖ&CITRONPAJ

citronpaj
Det blev visst vinter nu igen. Stackars Carro som fick köra hem i sånt snöoväder igår kväll. Det är bland det värsta jag vet, att köra bil när det är dåligt väglag. Fy! 

Har sett att många klagat över snön som kommit nu, men det är ju egentligen inget konstigt alls. Det är ju ändå bara mars ännu (okej april imorgon) och det är ju inte ovanligt att det snöar denhär tiden. Ovanligt skulle det ju va ifall det faktiskt blev vår på riktigt redan! Nog hinner vi njuta av torra vägar ännu hörni. Man måste se det från den ljusa sidan! 

Ikväll var jag ut på promenad med Milou sålänge Nicolina var på redskapsjumppa. Sen jag började gymma har jag blivit allt sämre på att komma mig ut på promenad, det som var så viktigt för mig förut. Men det kommer nog bli mer sånt nu när det blir varmare väder.  

Innan promenaden bakade jag en citronpaj. Jag skulle egentligen bakat den igår ifall vi haft mer tid. Jag har haft ett starkt sug efter citronpaj den senaste tiden och det var såååå gott!

Receptet hittar ni HÄR. Jag använde en större form och gjorde dubbelsats. SÅ sugen var jag. 


#bulletproof







31 Mar
14.06

OM JAG INTE VAR DEN JAGÄR IDAG

Om jag inte blivit gravid som sextonåring och om jag inte hade blivit gravid igen vid 18 och igen vid 21, så skulle mitt liv se ordentligt annorlunda ut idag. Jag har många gånger fått frågan hur jag tror mitt liv skulle se ut om jag inte blivit mamma, och det är ju en omöjlig fråga att svara på. Jag har inte hunnit vara en "normal" vuxen, istället blev jag mamma direkt och jag glömmer ibland att mitt liv inte varit ens i närheten likt de flesta andras.

Igår när vi var på Sevendays bloggevent var även Anna Betlehem där. Har ni kollat in hennes blogg? Hon är en annan bloggare här på Sevendays, en riktigt liten och söt sådan. Hon är bara sexton år och igår slog det mig att när jag var lika liten som hon är nu, var jag höggravid. Jag minns så bra hur jag tänkte då, hur vuxen jag kände mig och hur irriterad jag blev över att folk tyckte jag inte var tillräckligt mogen. Vadå omogen!? Tänkte jag, men nu i efterhand förstår jag. Jag var visserligen aldrig på så sätt omogen, så att jag inte skulle tagit bra hand om Nicolina eller så, men nog är man ändå liten när man är sexton. När jag läser Anna's blogg förundras jag gång på gång av att hon bara är sexton, hon verkar ändå så mogen och trygg. Nu såhär sju år senare tycker jag sexton år ÄR väldigt ungt, men jag minns ju ändå hur jag tänkte och tyckte då. Jag gjorde egentligen ingenting annorlunda än jag skulle idag. Och det är konstigt hur jag inte känner mig ett dugg annorlunda på insidan, även om jag bara var ett barn då. I slutändan har åldern inte så stor betydelse. Det är personligheten som avgör hur det går. 

NÅJA. Det var ju inte alls det jag skulle skriva om nu, utan hur jag tror mitt liv skulle se ut idag ifall inget av det som hänt de senaste sju åren, hade hänt. 

PicMonkey Image

Jag tror att jag skulle fortsatt gå till psykolog och bearbeta min pappas död några månader till. Sen tror jag att jag skulle sökt in till någon skola till hösten, förmodligen till frisör eller medieassistent (det började jag på men slutade efter två månader). Jag skulle kanske hoppat av skolan efter ett år och sökt in till något annat. Kanske till målare eller inredare. Jag skulle fortsatt festa på helgerna och kanske inte tagit mitt och Daniels förhållande på allvar. Vi skulle kanske gått skilda vägar.

Jag skulle kanske bott i en egen liten etta och spenderat studiestödet på hyra och kläder. Maten skulle jag inte prioriterat, det skulle fått bli billigaste alternativen. När jag fått en yrkesexamen, om det då tagit tre eller sex år, skulle jag förmodligen sökt jobb. Kanske börjat jobba på nåt Siwa. Jag skulle förmodligen inte orkat studera mer just då, utan skjutit upp eventuella studier till framtiden. Under alla dessa år skulle jag drömt om något mer meningsfullt, jag skulle fantisera om en egen liten familj och att bli mamma. Jag skulle förmodligen inte mått så bra, haft flera olika pojkvänner genom åren i jakten på den rätta. Jag skulle kanske komma mig iväg med några kompisar på en veckas resa till Spanien, jag skulle drömma om att kunna resa till Thailand eller Australien men jag skulle aldrig ha råd för jag skulle lägga mina Kela-bidrag (och kanske lön) på kläder och sprit istället. 

Så skulle mitt liv kanske sett ut ifall jag aldrig blivit gravid med Nicolina. Men nä, sådär blev det inte för det där är inte jag. Jag är så glad över att jag blev gravid och hittade mig själv. Jag är helt säker på att det var meningen att jag skulle få det liv jag har nu. 

DSC 2649
#bulletproof







30 Mar
01.52

10 saker som gör mig glad

bulletproof#bulletproof







28 Mar
13.13

JÄVLA BLOGGVÄRLD

Fy vad jag är trött på hela bloggvärlden för tillfället. Bara en massa negativ energi vart man än ser. Var på riktigt dåligt humör hela dan igår och trodde det skulle kännas bättre idag, men det gör det ju inte när man loggar in på datorn och ser mer skit överallt. 

En grej jag länge funderat över är hur intressant det skulle vara ifall precis alla skulle ha en egen blogg där de skrev om sina liv, lika öppet som jag och många andra gör. Om de då skulle våga lämna likadana kommentarer på andras bloggar som de vågar i dagsläget. De är säkert lättare att döma andras åsikter och liv ifall ens egna inte skrivs om öppet. Självklart får alla ha en egen åsikt om allt, men det är en fin gräns mellan att säga sin åsikt och nedvärdera någon annans. Folk verkar ha svårt att se skillnaden nuförtiden, och bloggare tycks ha större skyldighet än läsarna att visa respekt. Och sen dethär med att "man får skylla sig själv"... alltså? Bara för att nån väljer att blogga om sitt liv, så ger det folk rätten att vara hur sviniga som helst?  

Nä fyfan. Nu ska jag hoppa i mina nya billiga träningskläder och åka iväg till gymmet. Få ut lite ilska och rensa tankarna.   

DSC 3217







Start