OM JAG INTE VAR DEN JAGÄR IDAG

Om jag inte blivit gravid som sextonåring och om jag inte hade blivit gravid igen vid 18 och igen vid 21, så skulle mitt liv se ordentligt annorlunda ut idag. Jag har många gånger fått frågan hur jag tror mitt liv skulle se ut om jag inte blivit mamma, och det är ju en omöjlig fråga att svara på. Jag har inte hunnit vara en "normal" vuxen, istället blev jag mamma direkt och jag glömmer ibland att mitt liv inte varit ens i närheten likt de flesta andras.

Igår när vi var på Sevendays bloggevent var även Anna Betlehem där. Har ni kollat in hennes blogg? Hon är en annan bloggare här på Sevendays, en riktigt liten och söt sådan. Hon är bara sexton år och igår slog det mig att när jag var lika liten som hon är nu, var jag höggravid. Jag minns så bra hur jag tänkte då, hur vuxen jag kände mig och hur irriterad jag blev över att folk tyckte jag inte var tillräckligt mogen. Vadå omogen!? Tänkte jag, men nu i efterhand förstår jag. Jag var visserligen aldrig på så sätt omogen, så att jag inte skulle tagit bra hand om Nicolina eller så, men nog är man ändå liten när man är sexton. När jag läser Anna's blogg förundras jag gång på gång av att hon bara är sexton, hon verkar ändå så mogen och trygg. Nu såhär sju år senare tycker jag sexton år ÄR väldigt ungt, men jag minns ju ändå hur jag tänkte och tyckte då. Jag gjorde egentligen ingenting annorlunda än jag skulle idag. Och det är konstigt hur jag inte känner mig ett dugg annorlunda på insidan, även om jag bara var ett barn då. I slutändan har åldern inte så stor betydelse. Det är personligheten som avgör hur det går. 

NÅJA. Det var ju inte alls det jag skulle skriva om nu, utan hur jag tror mitt liv skulle se ut idag ifall inget av det som hänt de senaste sju åren, hade hänt. 

PicMonkey Image

Jag tror att jag skulle fortsatt gå till psykolog och bearbeta min pappas död några månader till. Sen tror jag att jag skulle sökt in till någon skola till hösten, förmodligen till frisör eller medieassistent (det började jag på men slutade efter två månader). Jag skulle kanske hoppat av skolan efter ett år och sökt in till något annat. Kanske till målare eller inredare. Jag skulle fortsatt festa på helgerna och kanske inte tagit mitt och Daniels förhållande på allvar. Vi skulle kanske gått skilda vägar.

Jag skulle kanske bott i en egen liten etta och spenderat studiestödet på hyra och kläder. Maten skulle jag inte prioriterat, det skulle fått bli billigaste alternativen. När jag fått en yrkesexamen, om det då tagit tre eller sex år, skulle jag förmodligen sökt jobb. Kanske börjat jobba på nåt Siwa. Jag skulle förmodligen inte orkat studera mer just då, utan skjutit upp eventuella studier till framtiden. Under alla dessa år skulle jag drömt om något mer meningsfullt, jag skulle fantisera om en egen liten familj och att bli mamma. Jag skulle förmodligen inte mått så bra, haft flera olika pojkvänner genom åren i jakten på den rätta. Jag skulle kanske komma mig iväg med några kompisar på en veckas resa till Spanien, jag skulle drömma om att kunna resa till Thailand eller Australien men jag skulle aldrig ha råd för jag skulle lägga mina Kela-bidrag (och kanske lön) på kläder och sprit istället. 

Så skulle mitt liv kanske sett ut ifall jag aldrig blivit gravid med Nicolina. Men nä, sådär blev det inte för det där är inte jag. Jag är så glad över att jag blev gravid och hittade mig själv. Jag är helt säker på att det var meningen att jag skulle få det liv jag har nu. 

DSC 2649
#bulletproof



Daniela    •  

Jag är själv 18, och skulle även tycka att jag nu också skulle vara för ung att vara gravid, eller ha redan ett barn. :)

Josefin    •  

Har också funderat över hur livet hade varit om jag inte blivit gravid som 18, 20 och 22år. Ingenting hade kunnat vara bättre än det här blev i alla fall :)

Sandra    •  

Hur många gånger har du och daniel gjort slut? Tror du de kommer hålla mellan er? Lever ni med hoppet? Är ert förhållande starkt eller är det som det verkar i bloggen?

Svar: Vi har bara gjort slut en gång och det var 2007, då var det slut en månad innan vi blev tillsammans igen.

I början av 2013 tog vi en paus, men den varade också bara några veckor. Vi gjorde dock aldrig slut på riktigt och kärleken har nog alltid funnits där. Vi har ett väldigt bra och stadigt förhållande, trots att vi (precis som alla andra par) har våra sämre dagar emellanåt. Men vi älskar nog varann alltid lika mycket ändå!

Hur verkar vårt förhållande i bloggen?
Janina Nylund

Maria    •  

Väldigt fint skrivet! :)

Malin    •  

När jag får reda på att någon 18-19 åring är gravid är min första tanke - men hon är ju så UNG!!!

Meeeeeeen så kommer jag ihåg att jag har en tjej som fyller 7. I morgon. Sen fyller jag 26 i något skede (och 30 års krisen flyter ovanför mitt huvud joo) och tänker "äääh det där klarar dom nog :)"

Svar: Haha, samma här! Det blir alltid som att en lampa tänds när man kommer på att vafan, jag själv var ju där för inte så länge sen ;)
Janina Nylund

Anna Betlehem    •  

Heheh vad bra du har fått ett intryck av att jag är mogen ! ^^
Har själv alltid tänkt när jag varit yngre och hört om 16-åriga mammor att det nog är väldigt ungt men att jag nog ändå kan som föreställa mig det. Nu när jag är 16 känns det helt ofattbart att det finns sådan som vid min ålder fått barn! hur klarar man det? unga mammor är verkligen riktig power kvinnor som typ klarar allt tänker jag!
Tanken på att jag inom 10 år mer eller mindre kanske har barn känns ju redan helt konstigt haha!










Kom ihåg mig?
Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production