NUÄR HON EN I GÄNGET

Kolla vilken liten brutta jag hittade på JADE'S hemsida .. 

Untitled 3

Untitled 4
Vi fick se alla foton på Onedrive och har beställt 6 st åt oss själva. Det ska bli så spännande att se om hon blir vald till nåt projekt och vad det är isåfall. 

DETTA JÄVLA SNACK OM ATT ÄLSKA SIG FÖR DEN MAN ÄR

transformation
Hej bara, här var det lättklätt! Är inte helt hundra på att lägga upp dessa bilder men satan i gatan, ni alla har nog sett värre bilder än såhär. Det är inte mer än vad vi girls visar på stranden. 

Första bilderna är medvetna före-bilder från december. Det var då jag började min transformation, det var då jag fick nog av att nöja mig med min kropp och var mer taggad än någonsin på att göra en förändring. Prio nummer 1: Att de flesta jeans i min storlek skulle sitta snyggt över låren och röven. Inget häng bak i röven här, tack. Det har jag fått uppleva tillräckligt i mitt liv. 

De andra bilderna är bara nån dag gammal, de tog jag inte som nån efter-bild (för jag är inte klar ännu) utan mest för att jag fick en WOW jag har en röv! -feeling när jag såg mig själv i spegeln. Råkade ha samma trosor som på bilderna ovan och blev helt tagen när jag jämförde dem såhär. 



När jag granskar mig själv framför spegeln, så ser jag inte bara framsteg. Jag ser inte en sexig rumpa, jag ser inte "idealet" som jag en gång strävade efter. Nu ser jag alla timmar på gymmet, allt hårt slit och all tid jag lagt ner. Mitt driv, min envishet och målmedvetenhet. Jag älskar varje liten del av det! Tiden på gymmet är min egen. Jag har lärt mig att ta den tiden, den är jag värd och jag har rätt till varje sekund jag spenderar där. Den är min lyx i vardagen. 

Överallt läser man om hur trötta folk är på idealet, träningshetsen, hur de stör sig på folks gymstatusar, att alla borde älska sig för den de är, o.s.v. 

Jag tycker man har helt rätt i att alla borde älska sig själv för den man är, men när började man hata sig själv för att man är missnöjd med sin kropp? Den är ju bara ett skal, sen när sitter hela en själv i det yttre? Jag kan ärligt säga att jag var jättemissnöjd med min kropp som den såg ut före, men det gjorde ju inte att jag blev missnöjd med MIG SJÄLV, för kroppen går ju att ändra på. 

Jag tror ingen som tränar regelbundet, är nöjd med sin träning och har ett mål, tycker att de som inte tränar inte duger. Det är något som sitter i huvudet på varje enskild individ. När alla ens nära och kära går till gymmet och man själv väljer att inte gå, är det på deras ansvar ifall man känner sig oduglig? Är det logiskt? Borde de sluta träna och "älska sig själva som de är" för att man själv ska känna sig bra? De har garanterat fullt upp med att fundera på sin egen träning än på att din inte blir av

Även om det i framtiden skulle bli trendigt att ha en platt rumpa så skulle jag aldrig vilja gå tillbaks till min ursprungliga form. Jag är alldeles för nöjd med att klara av övningar med tunga vikter för att byta ut det mot något som inte ens kan åstadkomma så mycket som fyllnad innanför jeansen. Varför skulle jag? Och observera, nu pratar jag inte om alla andras plattrövar, för de har jag inte ett skit att göra med. Jag pratar endast om min egna. Jag ansvarar bara för min egen kropp. 

Vad jag hoppas på att se i framtiden, är mindre gnäll. Jag kan skriva att jag älskar mina vältränade ben utan att antyda att alla andra borde börja träna benen precis som jag. Jag ger fan i vilken omkrets du har på låren, hur nöjd du är med din kropp fastän du inte tränar, hur snygg du kommer va i bikini i sommar fastän du aldrig lyft röven från soffan. Det ligger i dig själv ifall du tar åt dig av alla rubriker och artiklar om träning och kost, det är inte skribentens ansvar.

Jag tycker inte jag behöver gå ner i fett% fastän jag inte ser ut som "idealet", därför tar jag inte åt mig av rubriker som handlar om viktnedgång. Jag stör mig inte på det heller, för jag anser inte att just de rubrikerna riktas åt mig. Varför blir du stött av såna rubriker, ifall du själv anser att du är bra som du är? Varför låter du det störa dig?


Jag går som en häst med skygglappar, ser endast min egen spegelbild och har blicken rakt fram. Både på gymmet och i livet. Jag tycker fler borde jobba på den egenskapen. Jag kan garantera - du kommer känna dig så mycket bättre! För det är trots allt inte på utsidan självkänslan ligger, och det är absolut inte i andras händer.   

AVSNITT 14: LIVET SOM BARNMODELL

Sori för den långa pausen nu igen, men jag har varit rätt nere de senaste dagarna så jag har inte alls orkat ens tänka på bloggen. Man märker av att man en gång varit deprimerad när det blir lite väl stressigt i livet. Det krävs inte alls mycket faktiskt för att få panik och vilja krypa ur skinnet, då gäller det att bara släppa allt extra och göra allt så okomplicerat och lättfixat som det går, tills man känner att man hålls ovanför ytan igen. 



Nu är det i alla fall fredag och vi vet väl alla vad det betyder? Jepp, it's poddtiiiime!

Denhär veckan pratar vi om barnmodeller, otippat eller hur. Hehehe. Nämen det är ju rätt aktuellt i mitt liv just nu i alla fall och det finns många som har frågor om det och det finns alla möjliga åsikter om det hela. 

Nicolina är veckans gästpoddare och svarar på lite frågor. Lika gullig som vanligt är hon, min lilla tokfia ♥

 

Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production