TROR DU PÅ EN ZOMBIEAPOKALYPS?

Jag och Daniel är helt insnöade på The Walking Dead just nu, vi började kolla serien när vi flyttade (i augusti) och har kollat alla säsonger framtill säsong 6 nu. Vi är såna som inte kan kolla en serie när den kommer på tv, vi kollar alltid när det är minst 3 säsonger som har kommit ut redan. Orkar inte vänta på nya avsnitt och vill kunna se två avsnitt varje kväll om vi så vill. 

Nå, vi är som sagt helt inne i den serien just nu. Själv har jag en tendens att bli aningen besatt av serier, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu när vi "kommit ikapp" alla andra och måste vänta på nya avsnitt, hehe. Dessutom så är jag kär i Rick och får ångest när jag tänker på att jag en dag blir tvungen att klara mig utan honom när serien tar slut. *Snyft*  

Men till saken nu då. Att man blir besatt av en serie är väl inte så ovanligt, något som däremot känns lite konstigare är att det faktiskt finns folk som börjar tro att det finns zombies på riktigt. 

Här nedan är ett klipp på ett prank i USA, när en ung kvinna går runt lättklädd, och männens reaktion när hon vänder sig om och de inser att hon inte endast är en sexig köttbit: 



Alltså jag kan förstå att man första ögonblicket blir skiträdd, överlevnadsinstikten sätter in och man börjar springa. Men att man fortsätter springa, det är bara så otroooligt lustigt. 

Och sen har vi denhär mannen som dödade sin vän när han trodde att han blivit en zombie. Han är tyvärr inte enda, att han var ordentligt påverkad tycker jag inte borde vara en ursäkt heller. Om man nu inte hallucinerar förstås så borde man förstå att The Walking Dead inte är på riktigt... 

walkingdeadfanKälla.



Och till sist har vi dethär huset, som är det första zombie-säkra huset i världshistorien:

zombie proof house

the zombie proof house picture
Källa

Så när det blir en zombieapokalyps så vet ni att ni ska snabbt som fan ta er till dethär huset i Polen, så blir det nog bra!

Vad tror ni, kommer det nångång bli en zombieapokalyps?  

ANDRA BESÖKET HOS HOMEOPATEN

Idag var jag med Joline på hennes andra besök hos homeopaten. När vi var dit senast för fyra veckor sen svarade vi först på en massa frågor ang. hennes symptom, personlighet, sjukdomshistoria o.s.v. Sen kollade hon vilka ämnen Jolly reagerar på och till sist fick hon mjölksyrebakterier och ett annat preparat som hon skulle ta dagligen i tre veckor. Detta för att rensa bort alla vaccin ur kroppen (eftersom hon är vaccinskadad). 

Det som hänt under dessa tre veckor är följande:

framsteg2
Dessutom så testade vi alla de ämnen som hon reagerat mest på förra gången idag igen (mjölk, ägg, råg och korn), och varje ämne reagerar hon MINDRE på nu än hon gjorde för fyra veckor sen.

Det känns så otroligt bra att det äntligen är påväg mot rätt håll! Jag tänker på hur hon lidit och hur vi smörjt och kämpat genom de senaste fyra åren, och aldrig fått någon ordentlig hjälp nånstans. Bara nya salvor och förnyade recept på hydrokortison. Jag har känt mig så uppgiven och arg, att en så fin liten minimänniska ska behöva klia sönder huden tills den blöder. Det har varit så hemskt emellanåt och vi har inte kunnat göra annat än se på, och smörja mer.

Nu ska hon fortsätta med två andra preparat, det ena i tre veckor och sen det andra i tre veckor till. Sen är det dags för nästa besök. Jag kan inte ens beskriva vilken lättnad jag känner nu! 

12132848 1621033598145605 2140215605 n


MIN START PÅ DAGEN

Mina morgnar brukar oftast gå helt smärtfritt. Förut kunde det gå lite hur som helst men nu är det länge sen jag har haft en så kallad dålig start på dan, med tanke på att jag är en ganska klumpig person.

Idag dock gick det inte lika smidigt.

Det började med att jag stod i duschen, hade exakt 60 min på mig att göra mig själv och ungarna färdiga innan vi skulle iväg. Hade inte riktigt tid men la ändå i hårinpackning i all hast och tänkte äh, det är väl bättre med tre minuter än inga minuter alls. Öppnade locket och konstaterade att det var mindre kvar än jag mindes. Tänkte att jag tar lite mindre än vanligt så håller burken lite längre. Vad händer då? Jo jag tappar hela burken upp och ner på golvet.

Sen när jag duschat och klätt på mig och barnen och vi strax ska iväg, så stiger jag i något väldigt blött så hela strumpan blir genomvåt. Vet direkt vad det var jag steg i. Milou hade sprungit iväg vid ett blöjbyte tidigare på morgonen och jag blev positivt överraskad över att hon inte kissat på golvet nånstans, för det brukar hon alltid göra när hon får chansen. Jag hade fel. Vi är redan fem minuter försenade och jag har i pincip exakt noll rena strumpor så det är bara att torka av strumpan med hushållspapper och hoppa i skorna.

Så att, en sån morgon hade jag idag!

 

Bildkälla

Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production