INTE DENHÄR GÅNGEN

För nån dag sen fick jag mail av Nicolinas agentur, hon fick alltså inte rollen som hon var på audition för. Det känns ju lite tråkigt, men ärligt så känns det mest skönt för jag skulle verkligen inte orka åka ner till Helsingfors nästa vecka igen. Det är så mycket annat just nu. Jag visste ju inte hur Nicolina skulle ta beskedet eftersom hon var så spänd och förväntansfull inför hela grejen, men när jag väl sa det så var hon tyst några sekunder och jag höll på att få hjärtat i halsen. Jag var beredd på hjärtskärande gråt och långa "men jag viiiill", men så sa hon lugnt: 

"Äh, det gör ingenting! Det va kul i alla fall, och det kommer säkert fler gånger. Så det gör faktiskt ingenting, det va roligt att försöka i alla fall."

Jag har sagt
det förr och jag säger det igen, klokare unge får man söka efter. Hon kan nog va så förbenat irriterande och jobbig ibland, men innerst inne har hon nog allt på klart. 

WAZZUP

Har jag faktiskt inte bloggat på tre dagar?! Jag trodde det var i förrgår som jag bloggade senast, men tydligen går tiden fortare än man tror ibland! Så vad har hänt i mitt liv sen sist, undrar ni kanske? Vi kan dela upp det i flera inlägg, för just nu har jag lite tidsbrist. Har nämligen kaninkakka under Nicolinas skrivbord som ropar på mig. 

Nåja. Bröstdebatten hettade ju till ordentligt och jag var med i både live radio (artikel hittar ni här) och på Nyheter24. What can I say.. har inget mer att säga. Tackar för allt stöd och går vidare i mitt liv utan desto större ändrade åsikter om den saken. Som sagt, JAG skulle göra det bara för min egen skull, och om det då är samhället som hjärntvättat mig eller inte, det börjar jag inte gräva i desto mer. För att jag inte tycker det är varken sorgligt eller synd ifall jag skulle lägga mig under kniven. Jag skulle inte precis ligga där och gråta och bannas över att samhället INTALAT mig att jag inte duger och att jag måste göra såhär. Andra som är mer brydda och insatta i sånt får sköta all utredning och ifrågasättning, bara jag får göra vad jag vill utan att någon ber mig ifrågasätta mitt mentala.



Tär va he tå!
Nu - städa upp kaninernas chokladägg. Oh this fancy life. 

ÄR DU INTE NÖJD MED UTSIDAN? DÅ ÄR DU SJUK PÅ INSIDAN!

Typ. Den feelisen har jag fått från bloggvärlden idag. Det är ett himla gnäll om skönhetsoperationer nu överallt, och jag hade faktiskt inte tänkt lägga mig i. Jag har sagt mitt, fler än en gång, och har ingen skyldighet att förklara hur och varför jag tänker som jag gör. Det är faktiskt min ensak. 

Men så kan jag inte låta bli att provoceras av allt som skrivs. Kanske inte mest av blogginläggen, utan kommentarerna i dessa inlägg. Hör man som bloggare till majoriteten, som är emot skönhetsoperationer, så VARFÖR öppnar man grinden då? När det handlar om ett ämne som är så personligt för många, ingen har väl missat att många som opererat sig har gjort det för att de varit grovt missnöjda över nånting? Som de rättat till, och blivit mycket mer nöjda över. De kan ha mått dåligt halva livet och börjat må bra igen. Tror nån faktiskt att det är INTRESSANT för denna grupp att läsa om hur de som ställer sig negativt till detta, ropar om att 'självkänslan inte ligger i brösten och att det är något större fel på dessa personers insida istället? Sök hjälp, anlita psykolog! Stöd inte skönhetsindustrin.' Skitrolig diskussion för de som sitter där hemma, lyckliga med sina implantat. Verkligen. 

Tror ni de är intresserade av att ens försöka förklara? Vad de än säger så tycks det alltid finnas ett vinnande argument: Det är dumt att ta risken, för utsidan borde inte betyda någonting. Du kan omöjligt göra det för din egen skull, skulle du bo på en öde ö skulle du inte göra det, så det måste va för alla andras skull. Sök hjälp för dina inre spöken istället. Tror ni det är många som valt att operera sig, som ens orkar debattera? När det ändå är något personligt för dem.  

För det är ju nog så, att majoriteten tycker att det är fel att skönhetsoperera sig. Och det vet vi redan, lika mycket som vi ser silikontissar på instagram så läser vi långa texter om hur vi duger som vi är, och ser bilder på hängiga bröst och mammor som predikar om hur stolta de är. Good for you! 

Faktiskt så är
det ju så, att alla är vi unika på våra egna sätt. Vi tänker på olika sätt, har olika värderingar. Jag kan vara precis lika medveten om vartåt världen är påväg som du är, men då igen så kanske jag resonerar annorlunda på ett annat plan. Då kanske jag agerar på ett annat sätt än du skulle göra.

Allt jag vill att ni ska komma ihåg, är att positivitet aldrig skadar nån. Negativitet däremot, kan såra något otroligt. Själv skulle jag aldrig starta debatt om något som egentligen inte berör mig på ett personligt plan, ifall min åsikt är negativ. Inte när det handlar om något så känsligt som utseende. Ja, vi har alla yttrandefrihet och får skriva precis vad fan vi vill, men är det inte lite trevligt när vi tänker kränkande tankar tyst för oss själva? Man måste ju faktiskt inte öppna käften varje gång man har en åsikt. 

Bl.a. Carro skrev
ett bra inlägg om just dethär, och inläggets kommentarer är minst lika bra. Intressanta! Det märks att de flesta som är FÖR skönhetsoperationer inte vill eller kanske vågar göra sin röst hörd. Och egentligen, varför skulle de? De har ingen skyldighet att förklara sig. Skulle jag inte ha en blogg skulle jag knappast orka bry mig om att delta i nån jävla debatt heller. Fyfan vad jag är trött på sånt här tjafs. 

Nä, nu måste jag sluta skriva för jag känner att jag bara blir mer arg av att tänka på det här. Men det vill jag att ni ska ha klart för er, ni som påstår att alla som opererar sig har dåligt självförtroende. JA, ni har rätt - självförtroendet sitter inte i brösten. Vem har sagt det? Menar ni att resten av kroppen bara är ett tomt skal då, ifall allt sitter i brösten? Jag förstår på riktigt inte vad ni menar med det. Personligen har jag gott om självförtroende i resterande kroppsdelar, det skulle till och med räcka lite åt nån annan ifall det skulle behövas. Jag har absolut inga problem med mig själv, inget som behöver redas ut hos nån psykolog. Vad andra gjort som skadat mig genom åren har ingen som helst koppling till mitt yttre. Nemas problemas. Nada. Jag kanske helt enkelt är så jävla okomplicerad så jag bara själv vill tycka att mina bröst är smokin' hot? Det kanske faktiskt inte handlar om någon annan? Mina hängpattar kommer inte förbättra världen, jag är ju bara en fis i rymden, mina bröst kommer inte påverka världens utveckling. Och jag kommer då verkligen aldrig bo ensam på någon öde ö.

Jag kanske skulle göra det för att jag vill ha snygga bröst helt enkelt. Såna bröst som JAG tycker är snygga. Jag kanske vill kunna go bananas på underklädesavdelningen och kunna välja andra modeller än jävla balconette som är den ENDA modellen som passat sen jag slutade amma mitt första barn vid 17 års ålder, för att mina bröst hängt som två långa vattenballonger nu i 6 år och behöver liksom få flyta ut i två klumpar i behån. Ena en kupstorlek större än den andra. Ska man liksom låta den ena välla över lite eller köpa bh-inlägg åt den andra? Och för att inte tala om bikinisäsongen.. huhhu! Tur att senaste somrarna regnat bort så har jag sluppit ett problem. 

Kan inte alla bara sluta be om förklaringar ang. andras val? Mina bröst och mitt liv berör ju faktiskt inte dig. Och du är inte på något sätt "bättre" än mig fastän du har lika hängiga pattar som du älskar


Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production