04 Jul
09.59

HUR MAN KOMMER IGÅNG MED TRÄNINGEN

 

Det kunde varit jag som skrivit denna texten för nåt år sen. Tror det är många mammor (och pappor också) som kan känna igen sig i denna text. Det är lätt att bli bekväm och lat när man har barn och jobb och allting. Man har världens bästa ursäkt att inte behöva göra nåt extra utöver det, ifall man väljer att se det från en sån synvinkel.

Fast är man deprimerad så är nog träning och bra kost en väldigt stor faktor för att man ska börja må bra igen, även om det känns som att man varken har tid eller ork att prioritera sig själv. Tro mig, jag har själv varit där många många gånger och även tagit tag i träningen många många gånger, sen tappat motivationen och riktigt snart varit lika deprimerad och trött igen. 

Det är först de senaste 1,5 åren som jag känner att jag funnit ett bra tankesätt, för det är ju verkligen det allt handlar om. Det är det som gör att motivationen håller i sig och att träningen och kosten känns hållbar och som något man får energi utav, istället för att det bara tar energi av en. När jag kommer hem från gymmet (eller en löprunda eller träningspass hemma, whatever) så har jag alltid dubbelt mer energi än jag har de dagar som jag inte gör något alls. Ja, jag kan vara fysiskt tröttare, men det är det värt tusen gånger om sålänge jag känner mig psykiskt piggare

 
När jag haft en svacka och har svårt att hitta tillbaks till goda vanor igen, så tar jag det stegvis kan man säga. Skiter jag i träningen så börjar jag automatiskt äta sämre också. Det är något jag vet att jag inte är ensam om, träning och kost går liksom hand i hand. Äter man dåligt så tränar man dåligt, och då är det både jobbigt och tråkigt. Äter man bra så känner man även att träningspassen går bra. Man orkar mer, har en mer stabil puls, man MÅR bättre och man är mer uthållig. Och så KÄNNER man sig mycket bättre också om man vet att man ätit hälsosam och näringsrik mat före, som gynnar kroppen. 

Så vad jag brukar göra är att ta en vecka i taget. Tar jag en dag i taget så faller jag lätt i samma spår igen, det blir för lätt helt enkelt. En vecka känns mer utmanande när man börjar från noll, men det känns ändå utförbart.

Jag brukar börja med att komma överens med mig själv att jag ska klara mig en hel vecka utan sötsaker och onödigt socker. Jag brukar börja på en måndag för då har jag helgen (svåraste delen) till sist, och då är det lättare att hålla emot när jag redan fått bort stor del av sötsuget under veckan. I början av veckan brukar jag tänka som så, att jag får belöna mig själv med något gott IFALL JAG VILL, sen när veckan är över. Jag brukar dock inte se det som en "en veckas grej bara", fastän jag tar en vecka i taget. Jag vill nog alltid att det ska bli en vana som håller i sig men för mig funkar det bäst att ha en kort bit till mållinjen i början. 

Samtidigt som jag börjar lämna bort sockret så bestämmer jag mig även för att jag måste ta mig ut på promenad MINST två gånger under veckan. Men det är absolut minimum. Helst ska jag ta mig ut på fyra promenader. Och jag brukar inte nöja mig med mindre än 5 km åt gången, fast det är ju också en väldigt individuell grej, vad man tycker känns tillräckligt. 

Sist men inte minst, styrketräningen. Då menar jag inte att man måste iväg till ett gym och lyfta tunga vikter, i början räcker det hur bra som helst att man gör övningar med egen kroppsvikt. Push-ups, rygglyft, knäböj, plankan... det finns hur många övningar som helst som man kan göra hemma på vardagsrumsmattan som gynnar kropp och knopp. Jag brukar sträva efter två-tre pass i veckan i början. 

Oftast under första veckan så känner jag att jag kommit in på rätt spår igen. Jag känner att jag mår bättre av den livsstilen som jag nöter in då, och VILL fortsätta. Så på så sätt får jag in vanan igen. Dessutom så är det många gånger som jag inte alls vill unna mig nån sötsak när första veckan väl är över, för då brukar det ibland kännas som att det går så bra och jag inte ens är sugen när jag riktigt känner efter, så varför över huvudtaget äta nåt sött då? Det gör ju inget gott åt kroppen i alla fall, så bara man jobbar på att sluta se det som en belöning som man ska få när man varit hälsosam ett tag så behöver man det inte på samma sätt längre. Istället kan man ju göra som jag, hitta sockerfria alternativ som inte innehåller nån skit, vänja sig med den smaken och så kan man njuta när som helst i veckan oavsett hur "duktig" man varit! 

Till sist, en kort sammanfattning:

- Ha inte för höga krav. Hållbara vanor tar tid. 
- Sluta granska dig i spegeln varje dag och var istället säker på att du gör din kropp en tjänst oavsett hur snabbt resultaten kommer. För det kan du va säker på att de gör förr eller senare, ifall du ändrat din livsstil. 
- Varje liten promenad, varje övning du gör hemma och varje dag utan skräpmat är ett steg på rätt väg. Varje liten grej är en seger i jämförelse med att inte göra något alls och må skit.

Det viktigaste i slutändan är att du mår bra av träningen. Gör du det, så ÄR det en viktig del i ditt liv och något som du inte ska känna att du måste prioritera bort p.g.a. barnen eller nåt annat som man kan tycka att känns viktigare. 45 - 60 min varannan dag är du absolut värd, ifall det gör dig gladare, friskare och piggare. 

Mitt favoritcitat just nu.








Kommentarer
» Sara

Hej!
Nu vet jag inte hur jag ska uttrycka mig själv rätt för att inte få detta att låta fel. Håller med dig om att motion är bra för en, och att det är viktigt för (trötta?) föräldrar att röra på sig och äta åtminstone relativt hälsosamt för att orka och må bra. Men det att du säger att för en deprimerad person är motionen och kosten en stor faktor för att må bra igen, där håller jag inte fullt med. För en person som verkligen lider av depression är det inte sådär bara att hoppa upp och börja träna, det är inte för att de skulle bara skulle vara trötta och lata sig. Visst, när man börjar återhämta sig/bli friskare, kan motionen vara en hjälpande faktor, men det är ju inte pga bristen av motion som de flesta lider av depression, det är nog en hel del andra faktorer som brukar vara orsaken.
Ja, vet inte riktigt exakt vad jag ville få ut av detta, kanske främst just bara det att inte blanda på deprimerad med trött/lat. Som sagt, absolut inget illa menat mot dig, men som en som själv lidit av depression blir man lite känslig för sånt här..:) allt gott åt dig och din fina familj, hoppas ni har en skön sommar!

Svar: Fast när du skriver "en person som verkligen lider av depression".. man kan lida av depression på både mild och svår nivå. Det klassas ändå som depression ifall man har ångest, längtar tills varje dag ska ta slut, inte ser nån mening med livet och har gråten i halsen varje dag o.s.v. men TROTS det klarar av att tvinga sig själv igenom dagarna och vardagssysslorna. Klarar man inte av det, ja då är man svårt deprimerad och det kräver förstås mer än kost och träning för att få det att vända. Jag menade heller inte att det är för att man inte tränar och äter hälsosamt som man blir deprimerad, att det är en orsak till att man blir sjuk. Det jag menade var att för att må bra så är träningen och kosten en viktig del. Speciellt viktig ifall man har en tendens att bli (läs: inte svårt) deprimerad och få ångest. Man kan vara deprimerad och ändå orka göra saker och ting, det betyder inte att man bara är "trött/lat". Och det är väl främst det som jag tror fler än man tror lider av.

Jag skulle aldrig försöka förminska den sjukdomen eftersom jag själv i perioder varit deprimerad i närmare 10 år, fått diagnosen och ätit medicin (så believe me, jag är medveten om att man blir känslig för skriverier ang. depression), trots att jag inte varit så pass sjuk att jag behövt mer behandling än så. Och mot den sortens depression, som också är viktig att ta på allvar, hjälper träning och bra kost, i den mån man själv känner att man är kapabel till. Allt gott till dig med! <3
JANINA NYLUND


Kom ihåg






Trackback
Start