13 May
08.51

"MEN HERREGUD SÅ SMAL DU E, ÄTER DU INGET?!"

Tänker inte ge mig in i bikinihets-debatten desto mer, tycker de inlägg jag läst redan fått sagt det som behövts sägas, och sen... så har jag ju heller "ingen rätt" att yttra mig om nåt som jag inte har nån erfarenhet av. Att va tjock alltså, och därmed hånad och missnöjd. Inte passa in i idelaet. Vad gör det för skillnad om jag står här, med mina osynliga spår efter tre graviditeter (förutom taxöronen då) och säger att du ska va nöjd med dina celluliter och magkorvar när jag inte har några egna och därmed inte vet hur det känns? Sant, fast DET DUGER JU INTE DET HELLER! 


Det jag däremot
har erfarenhet av, är att vara riktigt smal. "Men det är ju inte samma sak som att va tjock, det är ju SMALA som världen vill att vi ska vara, så du har ju haft det lätt du."

HAH! 

Att ha en
kropp som tidningarna skulle godkänna att ha på omslaget betyder inte att man blir mer accepterad än de som inte har det. Precis som att det är de vanliga dödliga som kämpar för att få bort det osunda kroppsidealet (som jag en gång hade, utan att va osund) så är det samma sak när man är riktigt smal. Fast då är det vänt andra vägen. 

Då passar man in i idealet, men i alla andras ögon är man sjuk, anorektisk, osmaklig, svag, och absolut inte passande som förebild till barn. Folk tycker synd om en. Och hur man sen ens klarar av att bära och föda fram ett barn med 42 kg som startvikt, ja det är tydligen en oförklarlig gåta! 

När jag gick i högstadiet gick det rykten om att jag hade anorexia. Fast det hade jag ju inte. Förmodligen följde ryktena med ett bra tag sen dess också. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra "men herregud så smal du e, äter du inget?!", "hur kan du som e så späd ha barn?!". Sen har jag blivit kallad vandrande pinne otaliga gånger också. Ja, folk har nog inte haft mer acceptans för en liten kroppsbyggnad än för en större.  

Denhär debatten handlar ju om att alla kroppar passar lika bra på stranden, oavsett storlek, form, färg eller ålder. Men det som många antyder är att de överviktiga är mest drabbade. Men de som antyder nåt sånt, har de någon aning om hur det är att va motsatsen? När det liksom sitter i generna att vara precis det som alla vill motverka (idealet)?? Att man helt naturligt är det som alla vill understryka att är osunt, onaturligt och FEL?

Så nä, jag vet inte hur det är att va överviktig och känna att man inte passar in. Men tro fan inte att underviktiga har det lättare för det! 


// Numera 10 kg tyngre än på bilden tagen för 6 år sen men fortfarande lika irriterad över att ingen trodde att jag var frisk och lycklig på den tiden också. 








Kommentarer
» Nina

Amen!

Åh I can relate!

Nej men usch så många fula kommentarer du råkat ut för... att folk inte tänker efter hur mycket de kan såra. Det är en bra påminnelse för oss alla att få höra att även smala kan bli hånade.
Tänkvärt inlägg, tack!

» Maria

Bra inlägg!! Jag har sen jag föddes och under hela min uppväxt befunnit mig strax under kurvan, och det har väl alltid funnits någon i min omgivning som tyckt att jag varit för smal. Det har speciellt funnits en person som alltid haft en kommentar på lager. Jag har aldrig varit anorektisk eller liknande. Jag har oftast befunnit mig nätt och jämnt på "normalvikt-sidan", undervikt har alltså alltid varit nära till. Jag har dock varit underviktig en period, och är i en sådan period just nu. Och jag märker ju tydligt att omgivningen är betydligt mera bekymrad när jag väger några kg för lite jämfört med om jag hade vägt några kg för mycket. Jag tror att folk rent av skulle bli glada och ge mig en klapp på axeln om jag gick och la på mig fler kg än vad min kropp är menad att ha. För det där med vikt och fettmängd tror jag också är en individuell grej, alla människor har en individuell idealvikt/fettprocent, den vikt/fettprocent som kroppen helt enkelt mår bäst av. Jag tror inte det existerar en universell fettprocent som passar varje människa. Hela grejen med den sk "idealkroppen" skulle kanske blekna bort om folk skulle börja KÄNNA EFTER vad kroppen behöver, istället för att basera sin (och andras) idealvikt enbart enligt vågen och spegeln. Förlåt för lång kommentar, jag har svårt att sluta när jag väl kommer igång.. ;)

Känner lite samma som du. Jag har inte vart gravid ännu och inte särskillt smal heller. När jag studerade till närvårdare blev jag "utslängd" ur mitt kompisgäng (3 tjejer) för att dom tyckte jag var löjlig som inte åt godis alla dagar eller ville gå på pizza varje lunch rast. Till sist blev jag kallad anokrektiker (bakom ryggen) och då hade jag inte ett enda symptom på de, varken i huvudet eller på kroppen. Det blev bättre efter en tid och jag är vän med alla igen, men nu efter atg ja gått ner 14kg på 8 månader (inte ännu heller underviktig) så får jag höra av många "äter du inte", "du måste äta mer". Det enda jag gör är äter! Förklaringen till min viktnedgång kan jag inte förklara, högst antagligen är det kroppen själv som orsakat det p.g.a att jag slutat med p-piller och har haft ganska stressig periosd. Förlåt för lånh kommentar, ville bara dela med mig o säga att jag förstår dig. Kram!

» Joy

Usch. Känner igen mig. Jag är på gränsen till att vara överviktig nu, men hela min uppväxt kämpade jag för att gå upp i vikt. Fick ofta frågan om jag hade aneroxia, men åt näst mest i hela min klass (ja, inräknat killarna). Jag kunde inte gå upp i vikt. Det var inte förrän några år efter 20 jag började lägga på mig och få lite former.
Så tråkigt att man inte bara kan få känna sig fin som man är, att inte få höra "vad smal du är" som en komplimang, utan få höra "vad fin du är" istället.
Många av oss, även jag, bidrar till en osund syn på kroppen genom att ge den för mycket fokus. Både min och andras kroppar. Äta sunt och röra på sig borde vara viktigare än midjemått eller vikt.
Lever man hälsosamt så spelar vikt och form mindre roll.
Och även om man inte lever hälsosamt så är det väl upp till var och en att välja vad man gör med sitt liv och sin kropp (iallafall när det inte påverkar någon annan).

Men vad jag ville säga är att jag vet hur det känns och få höra det ena och det andra för att man är smal.

Du är fin som du är och din kropp och din hälsa är viktigare än andras åsikter!

» Milla

Förstår precis, för jag har varit där själv. Var underviktig hela min uppväxt, trots att jag åt normalt. Kunde äta hur mycket och vad som helst utan att det märkted någonstans. Fick verkligen kämpa för att gå upp ens lite. I skolan fick jag elaka kommentarer om hur smal jag var. En gång då det var varmt hade jag T-shirt till skolan och fick då höra om hur smala mina handleder var - behöver jag säga att jag aldrig mer hade kortärmat till skolan efter det under hela grundskoltiden? Och otaliga gånger fick jag höra att jag inte åt något då jag var så mager. Så nej, smala behöver inte alls ha det lättare än överviktiga.

» Ida

En till fd underviktig här! Nu är jag just och just över gränsen till "normalt bmi". Har alltid haft komplex över att vara för liten för har ju alltid fått höra hur jag borde gå upp i vikt. Svårt att hitta kläder som passar är det också, skulle vara såå mycket lättare om man hade lite kurvor!

Amen. Skulle inte ha kunnat sagt det bättre själv! Preciis sådär har min uppväxt varit, och ännu idag trots att man fått lite extra kilon och int e såå himla smal längre, så får man ju absolut inte yttra sig om att man sku ha gått upp i vikt. Andra får knara om sin vikt hit å dit men nämner man ens att kläderna sitter tajt så e man tydligen dum i heila hovo. Bra skrivet! Det är inte bara de "tjocka" som lider i bikinin!!!

Så klockrent och otroligt bra skrivet! Känner helt igen mig i dina ord!

Brukar inte komentera bloggar men kunde inte låta bli. Så bra skrivet! Jag får också ofta höra kommentarer om hur smal jag är (160cm och 51kg). Jag försöker gå upp i vikt men vågen stannar liksom på 52kg. Att då ständigt få höra "Jag önskar jag vore så smal som dig" elller "du som är så smal, du kan ju äta vda du vill" eller "du behöver iaf inte tänka på din vikt". Jo det är precis det jag behöver. Att få sådana kommentarer, även om folk bara menar väl, det är inte roligt.

Man skulle ju aldrig säga något till nån som är lite överviktig om dennes vikt, varför är det okej att däremot kommentera folk som är smala? Det kan vara minst lika känsligt.

Blev glad av att läsa detta, då vet jag att jag inte är ensam om att känna så här. Ha en trevlig helg :)

» Lili

Tack för detta inlägg, det är viktigt att folk inser att kvinnor får skit för sina kroppar oavsett de är smala eller tjocka. Det är inte bara tjocka som drabbas.

Jag har också fått mycket skit för min smala kropp och det värsta är att folk tyckt att jag inte ska ta åt mig därför att "de är nog bara avundsjuka på att du passar in på idealet". Jaha..? Det gör ju fortfarande inte att det de säger är okej, eller att det gör mindre ont att höra det. Det gör heller inte att jag omöjligen kan drabbas av negativa konsekvenser i form av kass självkänsla. För mig gjorde det det: jag började "äta upp mig" eftersom jag var så "okvinnlig" och "oduglig". Till sist utvecklade jag hetsätningsstörning, och därifrån bulimi. Nu bryr jag mig inte längre, folk får tycka vad de vill om min kropp- det säger ju mer om dem än om mig. Men förut brydde jag mig väldigt mycket.

Så nä. Man har det inte lätt bara för att man är smal. Någon som aldrig varit tjock kan inte sätta sig in i hur det är att vara tjock- men det går att sätta sig in i hur det känns att bli kränkt p.g.a. sitt utseende, och det går att förstå hur jobbigt det är att ha komplex. Därför har inte tjocka ensamrätt på att prata om att känna sig bekväm i bikini eller älska sin kropp.

Word! Har otaliga gånger fått höra vid mat/kaffebordet när de e en tårtbit, kakbit, pajbit, whatever kvar att "Jamen Lisa tar nog sista biten, hon kan nog behöva den" Hur sjukt? Har svårt att tro att nån normal människa sku säg samma sak fast motsatsen åt en överviktig person..

Oj va bra skrivet! tycker ingen har rätt att kommentera någon annans kropp negativt. Varken "för smal" eller "för tjock" alla är fina på sitt vis och sist och slutligen är det ju insidan som räknas! :)

Jag är själv ganska smal(57 kg som min familj kallar ''underviktig'') och har blivit kallad av min familj 'smal som ett skelett' och t o m att de tror att jag är anorektiker. Jag själv skulle aldrig vilja ha bikini för att jag ser det som opassande att ha på sig. Det är ändå alltid bara ''snygga'' tjejer som har det & killar faller för de bara för det, aldrig för personligheten eller annat än bara ytliga människor.

Har själv alltid varit "pinnsmal" å f'n så ont de jör när ngn yttrar sej om huuuur smal jagr! Tror att de gör precis lika ont båda vägarna! Folk kan få tänka vad dom vill men där tycker jag de blir stopp å inga fula komentarer åt varan !!

» Cecci

Jess! Precis så känner jag oxå! Hela högstadietiden var jag för smal kämpade med att gå upp men lyckades dåligt idag 10 år senare har jag fått 10 kg till och passar nu in i normen för normal... Men de tog som sagt 10 år att komma dit. Och jag är varken lyckligare eller olyckligare nu. Men omgivningen är nöjdare

» Anna

Super inlägg kan verkligen relatera till det. Har varit lite underviktig hela livet enligt bmi och har svårt att gå upp i vikt fast ja äter som en häst. Under hela mitt liv har ja fått höra att ja är smal, äter du nog tillräckligt kanske du borde gå upp lite i vikt och de som haft funderingar om ja har anorexi. Är så trött på att det är tillåtet att kalla smala personer smala o magra, ät lite mer men man går ju inte o säger åt en tjockare person att du är fet du borde äta mindre? Kan man liksom bara sluta kommentera folks utseende o bli nöjda med hur man ser ut själv.

» M

Jag blir så ledsen för vad du råkat ut för. Själv har jag då några extra kilon, som jag inte är stolt över. Men jag har lärt mej att acceptera min kropp som den är.

Jag tycker att vi alla tar och låter alla se ut som de gör, utan att behöva ge negativa kommentarer. Alla har vi nåt vi kämpar med eller inte är stolta över med våra kroppar. Sedan blir ju ens eget liv inte bättre av att man gör narr av andra.

» Sofia

Alltså det är ju aldrig bra. Man är aldrig riktigt nöjd. O int nån annan heller fördendelen. Ja va också lång och smal ända tills ja va typ 16-17 och började få kurvor. Före det kallas man till plankan osv. Sen blev jag större och fick kvinnliga former och då kände jag mig helt obekväm med mig själv. Så man är aldrig nöjd 😊 Men tänk sån tur att alla är så olika, fast jämlika. Ps. Ha följt din blogg i många år, den är helt bäst 😎😎 keep going!!

Svar: Så sant, så sant! Åh vad roligt att du följt mig så länge! :D Vad glad jag blir <3
JANINA NYLUND


Kom ihåg






Trackback
Start