ETT INTE SÅ LITET BARN LÄNGRE



Det känns som att det var länge sen jag skrivit nåt om barnen nu. Från bloggens begynnelse har det varit jag och barnen i fokus, den har handlat om vår vardag, mitt liv med dem, livet ur en ung mammas synvinkel. Nu är jag bara ung och mamma, men ung mamma vill jag inte riktigt kalla mig längre. Åt Nicolina anser jag att jag är en ung mamma, men inte åt Joline och Milou. Tycker det är lite roligt när andra i min ålder som får sitt första barn nu titulerar sig som ung mamma, själv anser jag att man är ung mamma när man får sitt första före man är 20. Men hey, that's just me! Jag hade ju hunnit bli tvåbarnsmamma innan jag fyllde 20. Men då igen så kanske jag är ett lite väl extremt exempel. Fast det finns ju nog de som varit yngre än mig också. 

När Nicolina var bebis blev folk väldigt förvånade när de fick veta att jag var mamma. Nu när folk hör att jag är mamma undrar de flesta ifall jag har ett eller två. När jag sen svarar att jag har tre blir de förvånade, sen frågar de hur gamla mina barn är och när jag berättar att äldsta går på tvåan tappar de nästan hakan i golvet. De flesta antar väl att jag har barnen väldigt tätt när jag har hunnit med så många redan, men jaa... jag tappar nog själv hakan i golvet emellanåt när jag riktigt börja tänka efter, att Nicolina faktiskt redan går andra året i grundskolan. 1,5 år kvar bara så börjar hon på "stora sidan", sen är det bara lika mycket kvar (3 år) och så vips går hon i högstadiet. SJUKT! 

Enligt mig började tiden gå snabbt efter att vi fått Milou. Det var där i samband med att Nicolina började förskolan, som tiden på riktigt började rusa iväg. Ibland får jag för mig att det är vår ännu, och blir helt förvirrad när ett ögonblick senare kommer på att det är höst. Men tillbaks till Nicolina. 




Hon håller verkligen på att växa upp. Här ovan ser ni årets klassfoto, HUR MOGEN HAR HON INTE BLIVIT!? Åtta år blir hon i december, så inte är hon ju SÅ stor ännu, men hon har nog mognat väldigt mycket det senaste året. 

Hon har både mognat och förändrats, blivit mer egen. Hon är inget barn som man kan styra och ställa över längre, hur mycket man än försöker. Hon är smart, kreativ, självständig, envis, omtänksam och hon har en otrolig styrka inom sig. Hon har hjärtat på rätta stället och skulle aldrig såra någon med flit, aldrig mobba eller slåss. Hon är medveten om den gyllene regeln, och det är något hon själv redan lever efter. Det är dock inte ovanligt att hon har dåliga dagar, då beter hon sig precis som en hormonell tonåring. Då är livet bara ruttet och det tvekar hon inte med att göra klart för oss andra. Hon är inte en sån som goes with the flow, vill hon t.ex. inte följa med oss andra ut på promenad, ja då gör hon inte det heller! Då stannar hon hemma och sitter och ritar i sitt rum, är ute på gården och myser med kaninerna, klättrar upp i köksskåpet och äter o'boy-pulver....

Hon är en finurlig liten prick kan man säga, med en stark personlighet. Det är så otroligt intressant att se sitt egna barn växa upp och bli en egen människa. Speciellt när man tänker tillbaks på tiden när hon var i Milou's ålder, och hur egen hon var redan då. Nu är hon liksom en större, självständigare variant, som man faktiskt kan prata med om allvarliga saker och som hon ändå förstår! En som för varje dag blir mer medveten om hur världen och andra människor fungerar. 


Jag är otroligt stolt över Nicolina! Måste säga att vi nog gjort det jävligt bra, trots vår ålder. 


Emilia    •  

Jag har följt dej i flera år nu! Är det 6 år tror jag? Och kommer ihåg de flest av dessa bilder. :) Nicolina har blivit såå stor och verkar vara en riktigt härlig prick!!:) har varit kul och följa hennes utveckling här på jorden. :) (och de andra 2 åxå såklart) och som sagt,ligger inte hur bra man uppfostrar sina barn,i någon ålder. Ni kanske har lyckats bättre än några som är över 30?? Så jag tycker du ska slopa den tanken och enbart vara STOLT över er!!:)

önskar dej en toppendag! kram!

Svar: Vad härligt! <3 Det är en tanke som vi gärna skulle slopat från första början, det är nog omvärlden eller samhället kanske man ska säga, som gjort att vi ibland känt en "press" på att motbevisa fördomarna :)
Tack detsamma! Kram <3
JANINA NYLUND

Jeanette    •  

Funderade ni någon gång på om hon skulle börja på "rätt" år eller vänta med skolan 1 år när hon är född i december? Och isåfall var det ett lätt eller svårt beslut?
Har själv en dotter som är född i december, både jag och sambon är födda i december. Han har väntat ett år och tycker det är det ända rätta. Jag började på "rätt" år och tycker det var bra.. Så jag är intresserad av hur andra tänker om detta :)

Svar: Det var egentligen aldrig nåt vi funderade desto mer på, men i förskolan hade de två (?) tester, ett på hösten och ett på våren om jag minns rätt, och på båda var hon på "samma nivå" om man ska säga så, som de flesta andra. Till och med lite före på vissa uppgifter. Så det var väl egentligen där det blev bestämt att hon var mogen att gå med 08'orna :) Hittills har det inte varit några problem och inget vi ens ägnat någon tanke över.
JANINA NYLUND

Isabell    •  

Vilken mysigt inlägg! :) Och underbara bilder!










Kom ihåg mig?
Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production