SVAR PÅ FRÅGESTUNDEN DEL 1

 



"
Råkade se i något gammalt inlägg när jag googlade på Forever Living att du hade börjat med det. Hur gick det sen, slutade du eller håller du fortfarande på med det? Hittade inget om det... Blev nyfiken eftersom jag fick en förfrågan om att börja med FL och skulle därför gärna höra någon annans erfarenheter och åsikter om det! ? 

Sen är det en annan sak jag undrar över. Hur har ni tänkt och gjort med sötsaker och bulla, kex, glass osv med era barn? I vilken ålder har de fått börja äta sånt? Är själv lite kluven i den frågan så därför vill jag gärna höra hur ni gjort! Vissa ger ju inget sött alls åt barnen medan andra låter dem smaka på allt redan vid tidig ålder."


SVAR:
Ja, det höll jag inte på med länge. Jag kom ganska snabbt fram till att det var både obekvämt och jobbigt för mig att jobba som återförsäljare eftersom jag är både introvert och högkänslig (= jag blir obekväm och blyg bland främmande människor, jag tar kritik personligt och jag har svårt för att vara oense med någon, fastän det handlar om värdsliga saker.) Så har jag varit hela livet gällande allt, och det är ju även det som gjort att jag mått så dåligt och det som ledde mig till att göra en Auratransformation. Det finns så mycket negativitet kring allt sånt där och jag som är extra känslig för negativa energier klarade inte av det. Jag tror man måste vara beredd på att det kommer komma mothugg och vara kapabel att hantera sånt utan att själv ta skada, och jag tvivlar inte en sekund på att det kan bli en redig inkomstkälla bara man är rätt person för jobbet, så att säga.  

Vi har inte varit strikta alls, förmodligen låtit de smaka i alldeles för tidig ålder. Tror Nicolina var kring 1,5 när hon fick äta glass och kakor (och ibland en chokladbit när hon såg att vi åt). Hon var nog säkert yngre när hon fick börja smaka, alltså slicka på skeden en gång, när vi åt t.ex. glass. Det har gått av sig själv och jag hade svårt att sitta bredvid henne och njuta medan hon sträckte sig mot mig, så nyfiken på att få smaka. Jag har själv varit ett kakmonster sen jag var liten och älskar godis, så de skulle nog krävt stort engagemang att undanhålla sötsaker från barnen genom att t.ex. äta bara när de somnat. Och det var inget jag var brydd i då faktiskt. Med de andra har de varit ungefär likadant, och ännu svårare med t.ex. Milou eftersom Nicolina och Joline haft godisdag och Milou hängt i deras byxben, dreglandes. 

Skulle jag få mitt första barn NU så skulle jag nog göra annorlunda. Jag försöker ju själv leva så sockerfritt som möjligt mestadels av tiden så isåfall skulle jag nog satsa helhjärtat på att inte introducera så tidigt. Fast det där resonemanget att kakor och glass är bättre än godis köper jag inte. Det är nog samma skit alltihopa. Har man låtit dem äta kakor kan man lika bra låta dem smaka choklad. Sen tror jag inte det har någon skillnad i slutändan. Jag vet barn som knappt fått äta nåt sött alls hemma när de var små, och på kalas sen har de blivit helt galna. Och barn som haft en godisdag i veckan och som inte haft nåt behov av godis alls senare i livet. Var och en är olika känsliga för socker och vissa har lättare än andra att bli beroende. Tror inte det har något att göra med hur tidigt de får smaka på socker.


 

"Hej! 
Vill minnas att du nämnt nån gång om att ni inte trivs sådär superbra i området ni bor i? Kan minnas fel åxå.. Men berätta gärna lite om hur ni trivs och era framtidsplaner :) kram!
"


SVAR:
Hej hej! 

Området vi bor i är ju samma område som vi vuxit upp i, eftersom det är Daniels barndomshem vi bor i. Mitt barndomshem (var min mamma bor) ligger bara typ 100 m härifrån. Så vi är inte obekanta med byn och visste därför i princip vad vi hade att förvänta oss när vi flyttade hit. Vi har alltid sagt att vi aldrig skulle kunna tänka oss att flytta tillbaka hit, men av bl.a. ekonomiska anledningar så var det ett bra alternativ ändå. Det är ju mycket billigare att köpa hus på landet än nära stan. Jag trivs fortfarande lika dåligt och det är nog inget som jag tror kommer ändras eftersom jag fortfarande ser Vasa som mitt hem och ja.. helt enkelt inte trivs att bo ute på landet i en liten by. Jag vill inte tala för Daniel, därför skriver jag bara hur JAG känner. Planen har ju nog alltid varit att vi inte ska bo här förevigt, men
 när och vart vi flyttar är det ingen som vet. Det är inget som är aktuellt i dagsläget i alla fall. 

 




"Hej! Jag har en fråga angående förra inlägget där du nämnde att du ville börja på en ny högskoleutbildning.vad är det du vill plugga? Visst är det så att du har två utbildningar sen innan? Har dom inte känts rätt i efterhand eller hur kommer det sig att du vill fortsätta? Tycker iallafall att det är modigt att fortsätta att söka tills du hittar det du verkligen gillar:)"


SVAR: 
Tja!

Jag har nog bara en utbildning från förut, fast jag hann inte göra den färdig första gången jag påbörjade den eftersom jag blev gravid med Joline. Det var samma utbildning jag gjorde klart nu under förra året och det var då som du säkert vet till 
målare jag studerade. Jag har absolut hittat det jag gillar och därför hade jag tänkt söka in till Novia's formgivare utbildning. Man kan bli formgivare inom grafisk design och inom inredningsdesign. Det är det sistnämnda jag är intresserad av eftersom jag känner att jag vill få utlopp för min kreativitet mer än en vanlig målare får. Jag vill bestämma hur rum och hus ska se ut och inte bara jobba enligt en plan som någon annan gjort. Jag vill vara den som gör själva planen! Eftersom jag redan har målarutbildningen så har jag en bra grund att fortsätta bygga på.




"Fortsätter nicolina med gymnastiken? 


Hur går det för Joline, är hon fortfarande allergisk och ofta sjuk?"


SVAR:
Nej det gör hon inte. Det skulle vi aldrig ha tid med eftersom det ändå är så lång väg dit. Det är en av många anledningar till varför jag saknar Vasa. Hon har istället gått i "konstskola" varje tisdag kväll under hösten. Där har hon fått rita och pyssla och det är ju en av hennes favoritgrejer att göra. 

Joline's allergi blev mycket mycket bättre efter att hon gått till en homeopat regelbundet i nio månader. Både hennes matallergier och hudproblem blev så mycket bättre och hon är dessutom rätt sällan sjuk nuförtiden *
peppar peppar*. Förra vintern var hon väl magsjuk en gång tror jag? I höst och vinter har hon väl haft feber typ en gång, men that's it. Om man jämför då med att hon förut gång på gång fick feber, förkylningar, öroninflammationer och magsjukor flera gånger per år så är det ju helt otroligt mycket bättre nu! Förut hade hon dessutom problem med förkylningsastma, vilket hon inte har längre. 

 



Milla    •  

Tack för dina svar! ☺ Det var bra att höra av någon som jobbat med FL hur det är, och det är just det där som får mig tveksam, att få mothugg och negativa kommentarer. Tror inte jag skulle vara så bra på att möta sånt, eftersom jag lätt tar åt mig och sen börjar grubbla och gräva ner mig för saker som kanske inte ens är så allvarliga som de känns just då eller riktade mot mig som person. Så jag vet faktiskt inte om det är något som skulle passa för mig... Och att prångla ut produkter åt folk som är skeptiska till allt sånt där, inte heller min starka sida... Tror säkert man kan tjäna bra på det bara man är rätt person och är mer på än vad jag är... 😅
Jag har också varit en riktig gottegris sen jag var barn, och har svårt att hålla mig ifrån godis och kakor osv. Så att helt hålla dottern borta från sånt är nog omöjligt... Hon brukar nog få smaka lite kakor, efterrätt osv, men godis har hon inte fått än annat än här nyligen då hon smugut iväg till vardagsrummet och smakat på choklad ur konfektasken när vi hade gäster... 😂 Hade själv mycket hål i tänderna när jag var barn och det vill jag hon ska slippa, men sen när det inte går att hålla henne från godis blir det nog godisdag. Vissa är ju jättestrikta med att inte ge något socker överhuvudtaget till sina barn, så då känner man sig ju som världens sämsta förälder när hon får smaka på kex och annat... 😣 Därför var det skönt att för en gångs skull få höra om någon som haft en mer avslappnad attityd till det där med sött till barnen! 😁

Ernest    •  

You serious?










Kom ihåg mig?
Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production