HALLELUJAH, JAG ÄR RAK!




Tuuuuuusen tack för alla tips jag fått ang. min huvudvärk! Det har skrivits så många gånger förr men det tåls att upprepas igen - det är just gånger som denna som det är skiiiiitbra att ha en blogg och läsare som ger råd. 

För vet ni vad? Efter att ha läst alla era tips, om och om igen, känt efter och övervägt, så vågade jag satsa på ett av era tips. Man får så lätt beslutsångest när man får så många olika råd från olika håll och samtidigt som man vill prova sig fram så vill man inte ödsla tid på något som inte hjälper. Men med magkänslan valde jag en och tänkte att jag börjar med det här så ser vi sen. 

Det var tipset om Karola Känsälä som talade till mig mest så jag bokade en tid till henne och BOOOM där träffade jag mitt i prick! Alltså wow jag är ännu så förbryllad fastän det är nästan fyra veckor sen första besöket. Jag har tydligen haft sned höft, förmodligen hela livet, och därmed även haft sned ryggrad och ja.. inte konstigt att jag haft ont. 
Hon rättade till allt så bra det gick, så när jag gick därifrån var jag så gott som rak. Jag märkte direkt att det kändes som att vänstra foten nådde marken liiite snabbare än tidigare när jag gick, nästan som om benet blivit någon cm längre. Dessutom så gick jag därifrån med båda fötterna pekandes rakt fram, tidigare har höger fot pekat lite snett åt höger vid varje steg. Något som jag inte tänkt desto mer på än att jag bara är byggd så. 

Trodde att jag undermedvetet ansträngt mig att gå rakt, men märkte efter några dagar att det höll i. Jag fick inte sitta på något mjukt (t.ex. soffan) de närmaste tre dagarna, inte stiga in i bilen med ett ben åt gången, och inte lyfta tungt. Veckorna efteråt har jag haft foglossningsliknande värk i höften och varit öm omkring ryggraden, men huvudvärken har jag sluppit. 

Förra veckan var jag dit igen, mest för att kolla läget. Eftersom jag haft det så länge så var det ju så gott som förväntat att det inte skulle hållas rakt utan fler justeringar. Men till vår bådas förvåning var jag fortfarande rak! Musklerna är dock ännu stela för de har ju varit belastade och i kläm, men där kunde hon också känna en förbättring sen första besöket. De har alltså börjat slappna av på egen hand tack vare att grunden (d.v.s. höften och ryggraden) sitter där de ska. 

Vid första besöket innan hon började på, frågade hon mig ifall jag varit med om något som belastat rygg eller nacke. Jag kunde inte komma på något speciellt, har aldrig varit med om någon olycka eller så. När vi sen var klara och hon kollade så allt var rakt slog det mig att jag ju entrade världen med knak och brak - höftledsluxation och en axel ur led som följd av att jag var så stor så jag fastnade och blev utdragen med våld. Så länge jag minns har det "klickat" i vänstra höft när jag går, det känner man tydligt ifall man håller handen på sidan av höften. Det är med stor sannolikhet att det är just det som gjort mig så sned, och det är ju bara helt otroligt att jag gått såhär hela livet. 

Jag har inte haft migrän sen jag var dit första gången och det känns så jäkla bra! Jag vågar inte tro att jag kommer slippa huvudvärken helt för en liten del av den beror nog på min högkänslighet så det kommer jag nog få dras med. Men att ha huvudvärk normalt ofta kan jag absolut leva med.
Och jag ser så fram emot att kunna börja träna överkroppen igen, vilket jag inte kunnat göra de senaste åren utan att få migrän dagen efter. Och att leva ett normalt liv helt enkelt. WOW! Det känns helt overkligt. 

Förhoppningsvis no more massaging the nackmuskler i tid och otid ♥
Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production