DET VÄLBEKANTA SUGET



A.k.a. tatueringssuget.
Åååååh vad jag är sugen på att tatuera mig nu igen! Det har gått ovanligt länge sen jag ens gick i tatueringstankar, men häromkvällen var det som att någon knäppte med fingrarna och när jag stod och lagade middag såg jag plötsligt framför mig vad jag vill göra. 

Min wonderwoman har känt sig ensam och jag har länge haft i planerna att fortsätta på den tatueringen på något sätt. När och hur har jag dock inte haft en aning om, tills för någon dag sen då. Eftersom hon representerar mig själv, tänker jag tatuera olika saker som gjort mig till den jag är. Hon är liksom slutresultatet, av mitt förflutna, och det är ju olika händelser i mitt liv som format mig till den jag är idag och några av de händelserna ska jag få in i olika bilder som för mig är viktiga och värdefulla. För det är så jag ser på mina tatueringar, de betyder alla något för mig. 

Wonderwoman har jag på vänstra överarmen/axeln och jag ska forstätta bygga på den över axeln och skulderbladet/ryggen. Det ska komma en skuggning/bakgrund bakom henne, och det ska föreställa färgdamm som i sin tur kommer ur en sprutpistol som är riktad mot wonderwoman, hon har ju redan färg som rinner så det blir ju hur bra som helst! På sprutpistolen ska min pappas autograf finnas, och den delen representerar såklart min pappa (som var en skicklig bilmålare). Sen ska där även finnas en napp, en döskalle, ett citat, en korp (är osäker om den ska få en helt egen kroppsdel), datum och klockslag. Sen kommer det även komma lite till dit, men så långt har jag inte kommit ännu. 

Ett värdefullt organiserat kaos med andra ord. Nu ska jag finslipa planerna lite och sen hitta någon som kan rita upp en snygg helhet som passar mig och min rygg. Det blir ett rätt stort projekt, och det får ta sin tid. 

SKA JAG, ELLER SKA JAG INTE



Wääääh nu har jag helt gått och kärat ner mig i Brittenelle Fredericks och hennes SVINCOOLA frisyr! Sådär vill jag också klippa mig!! Vet att jag för sisådär tre år sedan när jag senast klippte håret kort (fast inte riktigt sådär kort) ångrade mig efteråt, speciellt när det skulle växa ut tillbaks. Det kändes inte som jag DÅ, men jag tänker att det kanske känns annorlunda nu? Jag skulle ju aldrig blonderat håret då heller, men här e jag nu... blond och allt. 

Vad säger ni? Tror ni jag skulle passa? Ska man gå efter ansiktsformen så har jag ju typ samma som hon på bilderna. Vet att det bara är hår och det växer ut och allt det där... men det är ju nog väldigt kort och en rätt speciell frisyr. Kan tänka mig att det inte är alla som passar i den. Och så ska jag ju faktiskt gifta mig i höst. Det hinner inte växa ut mycket tills dess oavsett ifall jag skulle klippa mig NU, och jag kan inte se framför mig att jag skulle ha kort hår på min bröllopsdag? Hårförlängningar finns det ju, men det är inget jag skulle orka använda i vardagen. Hår är bara hår, men ändå är det nog så viktigt för mig att känna mig bekväm i min frisyr. Det är definitivt värt att tänka över en extra gång! 

LÅT PLANERINGEN BÖRJA

Jag vill börja med att säga TACK för alla grattisar och lyckönskningar! Vad snälla ni är som tar er tid att kommentera ♥ Det värmer mitt hjärta! 


 
 

Jag vet att det är många av er
som hoppas på att få följa med i bröllopsplaneringen och det är ju klart att ni ska få! Vi börjar nu genast tycker jag :) 

Det har tagit oss flera år
 att bestämma oss för hurdant bröllop vi egentligen vill ha. För vi har alltid vetat att vi ville gifta oss, men det är något som vi inte velat stressa fram. Vi har ju haft så mycket annat roligt (barnafödande t.ex.) och annat roligt så vi har velat spara lite på giftermålet. Men redan när vi förlovade oss för 8 år sen så har nog alltid planen varit att gifta oss en vacker dag i framtiden

Nu som då har vi börjat fantisera om vår dag och funderat mycket på hur vi vill göra. Länge var planen att åka utomlands till nåt fint land och ha en privat vigsel, bara vi två, barnen och våra vittnen. Men det kändes på nåt sätt inte rätt i magen, det kändes på nåt sätt som att det inte skulle kännas lika verkligt ifall vi inte gjorde det här var vi hör hemma. 

Det tog oss faktiskt till nu i sommar innan vi kunde bestämma oss. Och det var för bara nån vecka sen som vi bestämde exakt hur vi ska göra. Fastän det ännu finns både små och stora frågetecken. 

Igår påbörjade jag de första
förberedelserna. 1. jag berättade åt min maid of honor, min syster Josefin, att just hon var min utvalda (vi väljer varsin person som får speciella uppgifter och som ska va med under hela planeringen och sen hjälpa till under själva dagen), och 2. jag ringde och skulle boka vår festlokal. 

Villa Vasa (Sandviksvillan) kändes som det rätta valet för oss men så var den redan fullbokad alla helger nästa sommar förutom midsommarhelgen. ÄÄÄÄH! Och som vanligt så blir jag direkt nervös när plan A inte går som planerat. Nog vet jag ju att vi kommer hitta en annan plats som vi kommer vara riktigt nöjda med, men ändå blev jag stressad. Tänk om alla fina lokaler är bokade redan?! Jag har suttit och googlat ett tag nu men känner att jag vill ha personliga tips. Har så liten erfarenhet av lokaler i Vasa så det står helt tomt i skallen. Till en början ville jag ha festen utomhus, typ i skogen på nån öppen plats, men med tanke på hur skit vädret brukar vara den tiden på året så känns det inte så smart. Vill nog ändå ha det på en lite annorlunda plats, så kanske det var meant to be att vi inte skulle ha det vid Villa Vasa. Så det blir något utöver det vanliga men ändå inget överdrivet. Men alltså tänk er ett öppet (och såklart tomt) växthus... Den tanken har slagit mig fler än en gång kan jag säga! 

Så nu tänkte jag be er alla tipsa oss om fina festlokaler i Vasa. Det behöver inte vara mitt i Vasa, det får nog vara lite utanför också! Helst en plats med fin trädgård runtomkring. Inte en massa hus och "åskådare" mitt i. Det blir inget jättebröllop, bara släkten (väldigt liten sådan) och närmaste vänner. Så vad kan det bli.. 40-50 pers kanske?

Känner på mig att jag kommer be er om mycket råd och tips nu det kommande året, hehe.. Tack på förhand! ♥ ♥





Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production