JOLLY'S BREAKAWAY

 
Ni som känner Jolly vet att hon hör till den lugnare sorten. Hon är helt klart precis som jag, introvert och högkänslig och det har varit tydligt så länge hon funnits. Hon har tidigare haft det väldigt jobbigt i sociala situationer och vi brukar skämta om att hon är den som aldrig kommer flytta hemifrån. Ja, ni som hängt med genom åren känner säkert till storyn, de senaste två åren har det blivit mycket bättre men nu i höst har det verkligen hänt grejer. Hon har alltid dragit sig bakom, i Nicolinas skugga och varit lite av hennes sidekick, men nu vet ni, nu tar hon kommandot!

Vartefter som Milou blivit äldre så har de två blivit väldigt tighta. De leker huuur bra som helst och kan hålla på i timmar! De blir båda så uppslukade av leken så man som förälder kan känna sig överflödig en hel dag om det riktigt vill sig. Nicolina är inte hemma lika mycket hon längre eftersom hon slutar skolan klockan 15 två dagar i veckan och när hon inte är i skolan så är hon med någon kompis eller bara annars spårlöst försvunnen. Så Jolly har fått smaka på hur det är att vara arbetsledare, och det har visat sig vara totally hennes grej. 

Till skillnad från Nicolina som kan vara väldigt hård, sträng, otålig och lite av en ångvält? så är Jolly en mjuk, sansad och tålmodig arbetsledare. Hon ser alltid till att planerna hon har stämmer överens med vad Milou klarar av. Märker hon att det inte funkar, så ändrar hon taktik eller så leker de något annat. No biggie. Hon tar ansvaret på så stort allvar, och nu vill hon ut och upptäcka världen på egen hand. Och gärna med Milou i släptåg. 

I somras tappade jag helt bort de två en dag när vi var ute. De var i skogen och lekte, och plötsligt var de spårlöst försvunna. Jag ropade och sprang in i skogen och sökte, men det hördes inte ett ljud ifrån dem. Nicolina kom hem från skolan och blev helt panikslagen när jag berättade att jag inte kunde hitta dem. Hon gick som vanligt från 0 till 100 på en sekund, började ropa så högt hon kunde och grät helt hysteriskt för hon var helt övertygad om att någon tagit dem (som den dramaqueen hon är). Hon cyklade till mommos för att se om de gått dit och jag gick upp i skogen igen för att se om jag skulle få syn på dem. Då hörde jag barnröster och där ser jag att de kommer gåendes hand i hand från motionsspåret. Glad i hågen båda två, och Milou berättade att de varit ute på en skogspromenad. Såklart Jollys idé. 

När de är ute på gården så känner vi oss trygga fastän varken jag eller Daniel är ute med dem. Vi har ju bott här i två år och de har kojor lite överallt här i skogen. Man ser dem oftast, och ser man dem inte så hör man dem alltid. Vi litar på dem och de har hittills visat att vi kan göra det. Framtills en dag när Jolly och Milou var ute på gården och lekte, och plötsligt fick jag ett meddelande från min mamma (som är vår granne) var hon frågar ifall J och M får gå iväg själva? Vilket de såklart inte får, så Daniel hoppade på cykeln och hittade dem utanför butiken. Då hade de gått dit och köpt varsin slickepinne. Let's take a moment och föreställ er den synen, när man sitter i kassan och så stövlar en 5-åring och en 3-åring in, tar två slickepinnar och betalar med 40 cent (som de pillat ur Milou's spargris). Och tänk hur konversationen har gått under promenaden dit! Sen fick jag veta av Daniel att detta tydligen hänt en gång tidigare när jag inte varit hemma. 

Som ni kanske märker så är Jolly helt out of control för tillfället, hon vill göra allt på egen hand och ta kommandot. Skulle det inte vara just Jolly som det handlar om så skulle jag kanske inte varit lika road, men på det sättet som hon gör saker och ting så blir allt bara så komiskt, fastän det såklart kan gå väldigt illa. Hon är fortfarande försiktig och eftertänksam så nåt ordentligt galenskap ställer hon ju inte till med. Ännu. Det är bara så befriande att se glöden i henne! Glimten i ögat, ivern när hon har en plan, som oftast bara jag kan genomskåda eftersom jag förstår hennes tankesätt på en helt annan nivå. Jag får ofta "översätta" hennes handlingar och kroppsspråk åt resten av familjen. Hon har så roligt tankesätt också, alltid haft. Allt skumt som pågår här hemma så är det oftast hon som ligger bakom. 

Häromkvällen blev hon bjuden att komma och leka hos sin bästis från förskolan, och jag har aldrig sett någon slänga i sig middagen så snabbt. Det var första gången hon skulle cykla iväg själv till en kompis, utan Nicolina, och det riktigt lyste om henne. Det fanns inte en tvekan, inte en tvivlan. Det är så olikt henne att bete sig såhär, och det är inte alls på samma sätt som när Nicolina började pröva sina vingar. Jolly beter sig som Törnrosa, som om hon sovit i hundra år och nu har hon äntligen vaknat. Hon är en riktig livsnjutare dessutom, alltid glad och tar dagen som den kommer. 

Om tre veckor fyller hon 6 år, och då ska hon få ställa till med sitt första kompiskalas. Det ska bli väldigt intressant att se. Det ska bli väldigt intressant att se vad det blir av henne när hon blir äldre. ♥

 

BILDER MED TEXT

Åh vad intressant rubriken låter! .. Not. Men hej vet ni vad, jag är i en period då jag dagligen skriver blogginlägg i mitt huvud, tar foton och lägger upp det riktigt bra i tanken. Sen kommer jag mig aldrig för att skriva de där blogginläggen på riktigt, och ifall jag verkligen orkar ta itu med att plocka fram och starta datorn (som att det skulle va så jäkla jobbigt...) så sitter jag tamefan ändå framför skärmen och bara ööööh

Och det går verkligen inte att skriva så intressant om något som hänt för flera dagar sen. Som ha vari å fari. Handlar det om något vardagligt, så måste jag skriva om det samma dag, så länge det är aktuellt. Annars blir det inte av. Allt detta vet jag, och ändå sitter jag och suckar över att jag inte har något att blogga om samtidigt som jag vet att jag visst har det men att jag bara är för lat?! Jaajaa. 

Här kommer i alla fall några bilder som jag tagit under förra veckoslutet, och liten bildbeskrivning. För mer än så orkar jag inte leverera när det som sagt, ha vari å fari. 



Joline som fyllde fem år i torsdags. Kan ännu inte fatta att hon är så stor! (för hon beter sig verkligen inte så just nu...). Hon önskade sig några simpla saker: ett sånt där gosedjur med stora ögon som är populärt bland barn just nu. Hon har redan en apa och en räv, och nu ville hon ha en katt (syns på bild här nedan). En fin rosa klänning, en målarbok och nya tuschpennor. Hon fick allt det och lite till, mest kläder, och hon blev superglad. Hon är den som nöjer sig med det enkla i livet.





Hon var halvdag på dagis den dagen, sen när hon kom hem firade vi henne. Hon fick öppna resten av presenterna (hon fick öppna två på morgonen) och sen hade vi födelsedagsfika och sjöng än en gång Ja må hon leva. Vi firade bara vi fem den dagen, kalas för släkten ska hon ha nu på söndag. 




Jolly var så glad hela dagen! Det märktes tydligt att hon hade en bra dag och verkligen njöt av att bli uppvaktad. Hon sken som en sol från morgon till kväll. 




Tårtan ska vi baka till släktkalaset, så på själva födelsedagen slängde jag ihop en banoffee paj. 



Iklädd presenter från topp till tå. Älskar att hon är så förtjust i kläder, för sånt är ju aldrig onödigt att köpa (speciellt inte med en lillasyster). Halaren är splitterny och det gjorde henne extra glad. Vanligtvis ärver ju hon ytterkläder av Nicolina så när hon väl får något helt eget så blir hon jätteglad. Halaren var dessutom till -50% och det då igen gjorde mig jätteglad. 



På fredagkväll tjuvstartade vi halloween-firandet och skar ut en pumpa. Sen ville barnen se The nightmare before christmas men den fanns inte på Netflix så vi såg Coraline istället. 

 

Den var både spännande och lite läskig och de satt alla tre som fastklistrade under hela filmen. Tror det är första filmen (förutom Frozen) som Milou orkar se utan avbrott. Tyvärr fanns den bara med engelskt tal men vi agerade tolkar lite här och där och resten av filmen fick fungera som hörförståelse. Tror det är bra att ha barnen att se spännande filmer på främmande språk, för då vill de ju verkligen förstå vad som sägs och då fastnar säkert orden bättre. 


Det var det! Så att så att... såhär kan man ju i och för sig också skriva blogginlägg. 

5 ÅR

 

Kan inte i min vildaste fantasi begripa att Joline fyller FEM ÅR idag! Tänk att hon redan är så stor.. helt otroligt! Vet inte ens var jag ska börja, hur jag ska kunna fatta mig kort. Hon kommer alltid vara the one and only lillasyster. Varje barn har en egen speciell plats i mitt hjärta, och Joline kommer jag alltid hålla extra hårt om av nån anledning.

Hon är den mest godhjärtade människa jag träffat, hon lägger alla andra före sig själv och delar alltid med sig. Hennes känslighet gör henne till den fina människa som hon är. Samtidigt är hon den som är mest full av djävulskap, den som skriver sitt namn stort och tydligt på soffan och sen skyller på lillsyrran. Den som byter kläder tre gånger om dagen bara för att hon känner för det. Den mest pedantiska och utseendefixerade. Och allt det, som gör mig galen, gör henne bara alldeles alldeles underbar. 

Det var natten till idag för fem år sen, som hon plötsligt fick bråttom att komma till världen. Vill ni läsa förlossningsberättelsen kan ni göra det HÄR. (Observera bilderna på henne och Nicolina då, och kolla sen på den här nedanför. OMG! Har jag faktiskt så stora barn redan?!


Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production