ETT INTE SÅ LITET BARN LÄNGRE



Det känns som att det var länge sen jag skrivit nåt om barnen nu. Från bloggens begynnelse har det varit jag och barnen i fokus, den har handlat om vår vardag, mitt liv med dem, livet ur en ung mammas synvinkel. Nu är jag bara ung och mamma, men ung mamma vill jag inte riktigt kalla mig längre. Åt Nicolina anser jag att jag är en ung mamma, men inte åt Joline och Milou. Tycker det är lite roligt när andra i min ålder som får sitt första barn nu titulerar sig som ung mamma, själv anser jag att man är ung mamma när man får sitt första före man är 20. Men hey, that's just me! Jag hade ju hunnit bli tvåbarnsmamma innan jag fyllde 20. Men då igen så kanske jag är ett lite väl extremt exempel. Fast det finns ju nog de som varit yngre än mig också. 

När Nicolina var bebis blev folk väldigt förvånade när de fick veta att jag var mamma. Nu när folk hör att jag är mamma undrar de flesta ifall jag har ett eller två. När jag sen svarar att jag har tre blir de förvånade, sen frågar de hur gamla mina barn är och när jag berättar att äldsta går på tvåan tappar de nästan hakan i golvet. De flesta antar väl att jag har barnen väldigt tätt när jag har hunnit med så många redan, men jaa... jag tappar nog själv hakan i golvet emellanåt när jag riktigt börja tänka efter, att Nicolina faktiskt redan går andra året i grundskolan. 1,5 år kvar bara så börjar hon på "stora sidan", sen är det bara lika mycket kvar (3 år) och så vips går hon i högstadiet. SJUKT! 

Enligt mig började tiden gå snabbt efter att vi fått Milou. Det var där i samband med att Nicolina började förskolan, som tiden på riktigt började rusa iväg. Ibland får jag för mig att det är vår ännu, och blir helt förvirrad när ett ögonblick senare kommer på att det är höst. Men tillbaks till Nicolina. 




Hon håller verkligen på att växa upp. Här ovan ser ni årets klassfoto, HUR MOGEN HAR HON INTE BLIVIT!? Åtta år blir hon i december, så inte är hon ju SÅ stor ännu, men hon har nog mognat väldigt mycket det senaste året. 

Hon har både mognat och förändrats, blivit mer egen. Hon är inget barn som man kan styra och ställa över längre, hur mycket man än försöker. Hon är smart, kreativ, självständig, envis, omtänksam och hon har en otrolig styrka inom sig. Hon har hjärtat på rätta stället och skulle aldrig såra någon med flit, aldrig mobba eller slåss. Hon är medveten om den gyllene regeln, och det är något hon själv redan lever efter. Det är dock inte ovanligt att hon har dåliga dagar, då beter hon sig precis som en hormonell tonåring. Då är livet bara ruttet och det tvekar hon inte med att göra klart för oss andra. Hon är inte en sån som goes with the flow, vill hon t.ex. inte följa med oss andra ut på promenad, ja då gör hon inte det heller! Då stannar hon hemma och sitter och ritar i sitt rum, är ute på gården och myser med kaninerna, klättrar upp i köksskåpet och äter o'boy-pulver....

Hon är en finurlig liten prick kan man säga, med en stark personlighet. Det är så otroligt intressant att se sitt egna barn växa upp och bli en egen människa. Speciellt när man tänker tillbaks på tiden när hon var i Milou's ålder, och hur egen hon var redan då. Nu är hon liksom en större, självständigare variant, som man faktiskt kan prata med om allvarliga saker och som hon ändå förstår! En som för varje dag blir mer medveten om hur världen och andra människor fungerar. 


Jag är otroligt stolt över Nicolina! Måste säga att vi nog gjort det jävligt bra, trots vår ålder. 

DAGS FÖR ÖRHÄNGEN

Sex dagar sen senaste inlägg! Are you kiddin' me?! Vart tar tiden vägen? Trodde det var i förrgår som jag bloggade senast. 

Vi blåste inte bort i stormen i alla fall, så det är inte därför det varit så tyst här. Jag har helt enkelt bara inte orkat eller haft nåt speciellt att blogga om. Det finns så mycket annat roligt man kan göra istället för att starta datorn, typ gå ut på långpromenader, kolla American Horror Story, prova på nyttiga recept.. Ja det är väl typ det jag gjort de senaste dagarna. Och jobbat förstås, och praktiserat. 

Imorgon är jag ledig så nu kände jag att jag kunde slappna av och slösa på min dyrbara tid här. Hehe nånej. Nicolina har tjatat om att få örhängen nu ett bra tag och vi sa ju att hon skulle få det när hon fyllde sex ifall hon ville ha, men då ångrade hon sig när födelsedagen väl kom men nu verkar hon nog va redo.  När hon började prata om det i våras igen sa jag att hon skulle få på sommaren så det är väl dags nu då. Tänkte att eftersom jag ändå är ledig imorgon och dessutom får lön så kunde vi ju åka till Vasa och handla mat och se om det finns nån studio som har passlig drop-in tid imorgon. 

Men vi ska se nu imorgon vad det blir till. Har ni barn med örhängen? Och hur gammalt var barnet när hen fick det isåfall? 


FÖRSTA SKOLÅRET AVKLARAT

Howdy! Sommaren e nog här på riktigt nu och vi njuter så länge det varar. Det lär ska bli kallare redan nästa vecka men det är ju inte konstigt alls.. så blir det väl kring skolavslutning varje år. 

Ikväll var det
Nicolinas tur att ha vårfest, och de TÄNK att hon redan avklarat första året i skolan! Bara fyra dagar kvar nu så har hon sommarlov. Detta år måste nog ha varit det mest händelserika i hennes liv hittills, med tanke på hur mycket hon lärt sig. Nu kan hon ju läsa, skriva, räkna.. ja ni fattar. Det är visserligen ingen ovanlighet att barn lär sig saker i skolan (heheh), men det känns ändå helt ofattbart att MITT barn kan allt det där. Det är ju så svårt att föreställa sig det när dom är små. 

Hon fortsätter drömma om att bli veterinär och är medveten om att man måste göra bra ifrån sig i skolan om man ska få möjligheten att utbilda sig till det man vill sen. Fast senaste tiden har hon verkligen varit sååå skoltrött så nu behövs nog sovmorgnar och lediga dagar. 


Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production