07 Mar
18.38

VAD ÄR LIVET UTAN BLOGGEN?

Vi har väl alla varit med om att en bloggare som vi följt slutat blogga? Jag tror vi alla vet hur det känns när någon man följt dagligen plötsligt försvinner, man vill verkligen inte att de ska sluta skriva och även om man accepterar deras "ursäkt" för försvinnandet så kan man ändå inte helt förstå hur de kan känna att det är rätt beslut. Man läser deras välformulerade inlägg och sen i slutet vill man ändå bara gråta but whyyyy tho.. Man vill ju så gärna fortsätta följa dem, läsa om vad de gör om dagarna, se deras bilder, barn växa upp, läsa om åsikter som ändrar. Vad är livet utan bloggen? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger, trots att jag självklart vet att ett liv utan en blogg inte på något sätt är sämre. Men att ett sådant liv skulle vara tråkigare, det måste jag faktiskt erkänna att jag tänkt. Hur kan någon vilja sluta blogga? 

Det är svårt att tänka sig att storbloggare en vacker dag kommer sluta skriva, det blir ju en del av deras liv. Deras identitet. Vem är hen utan bloggen? Den tanken har faktiskt skrämt mig lite, att det en vacker dag ska ta slut. Vilken tomhet man skulle känna... 

Men vet ni, jag kan säga att jag förstår nu. Det känns inte alls tomt. Min blogg har runnit ut i sanden kan man väl säga. Ett inlägg i veckan, ibland mer ibland mindre, jag känner inte att jag dras på samma sätt till bloggen längre. Jag blir inte lika stressad när det går flera dagar mellan inläggen, jag får ingen skrivabstinens på samma sätt, jag känner ingen skyldighet att skriva något. Det är jävligt skönt faktiskt, att vara privat. Att skriva när jag verkligen vill, när jag verkligen har något att berätta. Jag tror faktiskt jag skulle kunna sluta blogga helt ganska snart, jag är inte helt där än men det känns inte långt kvar. Jag börjar känna mig redo. Bloggivern uppenbarar ju sig visserligen vissa dagar och ibland tror jag nästan att jag fått tillbaka Det, men nä.. Jag låter det bli som det blir men anser inte mig själv vara någon storbloggare längre. 

Jag tror det mest beror på att jag ändrats rätt mycket den senaste tiden. Det känns som att bloggtiden är förbi, jag läser knappt bloggar längre heller. Jag skulle faktiskt hellre införskaffa en jävligt bra kamera och ha en slags fotoblogg tror jag, det känns mer lockande just nu. Med mer eller mindre text. Sen jag gjorde min AT har jag haft ett starkt sug efter att fotografera och jag tror det är en grej jag skulle må bra av att utveckla. Jag har alltid älskat att ta foton och tycker själv att jag är hyfsat bra på att se och fånga ögonblick. 

Men vad säger ni, är bloggarnas tid påväg att dö ut? Vad är en bra blogg för dig? Läser du många bloggar? Är du mer engagerad i t.ex. Instagram? Hur viktigt är det med tät och regelbunden uppdatering? Har du själv bloggat länge och sedan slutat? Hur kände du då och hur känner du nu? 

OBS! Det här inlägget betyder inte att jag kommer sluta blogga nu.


Sött bildbevis på varför och hur länge jag har bloggat. ♥ ↑






03 Feb
13.44

EN DAG BLAND ALLA ANDRA DAGAR




Idag är en sån dag när jag drömmer mig tillbaks i det förflutna. Saknar tiden när jag var mammaledig och vi bodde i Vasa. Saknar att promenera runt Metviken och stanna för lek i Metviksparken. Lediga dagar med fokus på barnen. Överraskningsbesök av någon syster. Åh, jag saknar allt!

Häromdagen scrollade Daniel i min instagram till tiden före Milou föddes. Nicolina såg en bild av henne och Joline på torget i Vasa och blev plötsligt så allvarlig. Jag såg att hon kämpade emot tårarna varpå jag frågade varför hon ser så ledsen ut. Hon brast ut i gråt och snyftade att hon saknar Vasa så jättemycket. Samtidigt som hon har börjat trivas här bland alla kompisar så blir hon fortfarande så hjärtskärande ledsen ibland. Det är uppenbart att skog och landsbygd inte automatiskt gör att barnen känner sig som hemma. 

För mig känns det som att livet fortsätter den dagen vi flyttar tillbaks, och det är ju ganska sjukt egentligen. Den känslan tycks inte släppa, fastän vi skapar fina minnen även här. Sjukt att livet liksom ska vara på paus. 

Nu ska jag göra mig i ordning för jobbet så jag kan sticka iväg genast när Daniel kommer hem. Skiftesbyte. Fastän jag idag inte skulle vilja göra något annat än att fortsätta spela memory med Jolly. 


 






03 Jan
08.00

DET VAR ETT TAG SEN SIST

När jag gick igenom bloggarkivet för att se vad jag haft för mig de senaste året så lade jag märke till att jag bloggat SJUKT lite vissa månader. Och det var jag ju nog medveten om, men hade inte trott det var riktigt usligt. Tror det var i september som jag hade skrivit typ fyra inlägg.. yikes! Fast det är ju inte konstigt alls med tanke på hur skit jag mådde, och man måste ju faktiskt inte blogga varje dag. Ja inte ens var femte dag, om man inte känner för det. 

Men eftersom jag bestämt mig för att verkligen försöka lägga mer tid på bloggen och inte få dåligt samvete när jag slösar tid på att blogga, så tänkte jag börja med att bjuda på en gammal hederlig frågestund. Det har hänt mycket den senaste tiden och jag har delat med mig av kanske en femtedel, så säkerligen finns det några frågetecken där ute. 

Så nu kör vi! Fråga mig nu så svarar jag i ett separat inlägg när det lugnat ner sig här i kommentarsfältet :) 








02 Jan
17.20

VAD SOM KOMMER HÄNDA DETTA ÅR

 

Ååh, jag måste erkänna
att jag är helt begeistrad över att det äntligen är ett nytt år, haha. Förut tyckte jag det var rätt löjligt allt det här med nyårslöften hit och dit, man skulle försöka förbättra sig varje år och inte blev det nångång som man tänkt sist och slutligen ändå. Nu känns det dock helt annorlunda! 

Detta år kommer bli mitt år känner jag. Jag har redan i höstas fått förutspått att det kommer hända grejer i mitt liv detta år och jag kan riktigt känna att något stort är in process. Vad det är har jag ingen aning om, men stort för mig kommer det vara åtminstone. 

Jag har inte lovat mig själv så mycket egentligen, jag ska inte springa nåt maraton och jag tänker inte gå ner i vikt och inte tänker jag heller bli en snällare mamma. Inga stora prestationer helt enkelt. Istället tänker jag fokusera på mitt inre och få ett mer balanserat inre liv, bygga upp min inre styrka igen och fokusera på att hitta lyckan i varje dag. Här är mina målsättningar för det nya året: 



Sen har jag nog också en liten to-do list med mer konkreta grejer. Jag kommer bl.a. söka in till en högskoleutbildning nu i vår, och så gifter vi ju oss i september!! Det är också en grej som jag längtat efter, att få börja planera vårt bröllop på riktigt. Hittills har det ju mest varit öppna funderingar men nu när vi är inne på samma år känns det nog som att jag kan börja planera mer aktivt. Om sisådär tio månader är det dags.. JIIHAA! 

 






Start