16 Jan
11.02

SKA JAG, ELLER SKA JAG INTE



Wääääh nu har jag helt gått och kärat ner mig i Brittenelle Fredericks och hennes SVINCOOLA frisyr! Sådär vill jag också klippa mig!! Vet att jag för sisådär tre år sedan när jag senast klippte håret kort (fast inte riktigt sådär kort) ångrade mig efteråt, speciellt när det skulle växa ut tillbaks. Det kändes inte som jag DÅ, men jag tänker att det kanske känns annorlunda nu? Jag skulle ju aldrig blonderat håret då heller, men här e jag nu... blond och allt. 

Vad säger ni? Tror ni jag skulle passa? Ska man gå efter ansiktsformen så har jag ju typ samma som hon på bilderna. Vet att det bara är hår och det växer ut och allt det där... men det är ju nog väldigt kort och en rätt speciell frisyr. Kan tänka mig att det inte är alla som passar i den. Och så ska jag ju faktiskt gifta mig i höst. Det hinner inte växa ut mycket tills dess oavsett ifall jag skulle klippa mig NU, och jag kan inte se framför mig att jag skulle ha kort hår på min bröllopsdag? Hårförlängningar finns det ju, men det är inget jag skulle orka använda i vardagen. Hår är bara hår, men ändå är det nog så viktigt för mig att känna mig bekväm i min frisyr. Det är definitivt värt att tänka över en extra gång! 







02 Nov
20.16

PURPLE



En rolig grej som kom på köpet när jag avfärgade mitt röda hår, var att när den rosa färgen tvättats ur var mitt hår blont. Blont hår för mig, är som ett tomt papper, ett oskrivet blad, en vit vägg. Möjligheterna är oändliga och jag ser ingen anledning till att inte utnyttja en blond frippa.  

Rastlös som jag är så hade jag, redan innan jag åkte till frissan för en månad sen, på klart vilka färger jag skulle prova på sen när det rosa tvättats ur. Blått, grönt och lila t.ex. "Men herregud vuxna kvinna" tänker nog någon, men vadå? Varför inte göra det som man drömde om som barn? Det fina med nutiden är att det finns färgmasker, hårinpackning med pigment. Man kan alltså "färga" håret utan att faktiskt färga det, och så tvättas det ur efter några tvättar. 

Häromveckan köpte jag en Color mask paint tub som jag antog hade samma funktion som de vanliga Color mask tuberna. Igår kväll kände jag mig lite sugen på en förändring så då när jag gick i duschen så smetade jag samtidigt in håret med den. Märkte genast att färgen satte sig mycket snabbare och starkare än den brukar (använde Color mask ofta när jag hade rött hår) så jag blev lite nervös och sköljde håret efter bara nån minut fastän verkningstiden var 15-30 min. Sen när håret börjat torka märkte jag hur bra färgen satt och hur OJÄMNT det hade blivit när jag blev så stressad. Läste lite mer om just den tuben på internet och märkte ganska snabbt att det var TONING. Shit shit shit shit. Började hysteriskt googla hur man får bort toning ur håret SNABBT och gick sen i duschen och schamponerade in håret ytterligare två gånger och la en hårinpackning som jag sen satt med i 45 minuter. Lite bättre såg det ut sen, men nog känns det ju lite bittert att jag TONAT mitt fina hår och alldeles ojämnt dessutom, när jag bara tänkte va lite busig och ha lila hår en vecka. 

Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, kanske att ni ska ta lärdom av mina misstag och ta reda på vad ni har köpt egentligen före ni börjar experimentera med ert hår. Sen kanske att.. ni får ha förståelse ifall ni råkar se mig under den kommande månaden. Fick sån panik igår att jag bokade tid till frissan i slutet av månaden. Just in case att mitt hår inte reder upp sig av sig självt innan dess. 

Annars mår jag bra! Populärare än vanligt bland Nicolinas kompisar är jag också.






06 Feb
18.04

DECUBAL




I torsdags hämtade jag ut ett paket från Decubal, det är nämligen så att jag fått förfrågan om att delta i en kampanj som de ordnar. Det passade ju ypperligt för mig som har Joline med sin torra hud och mina händer som blir så torra så de blöder när jag är målerihallen hela dagarna. 

Jag är bekant med Decubal från tidigare, vi provade använda en tub åt Joline där i början när hennes hud var som värst, men eftersom vi inte såg någon förbättring antog vi att den helt enkelt inte passade åt just Jolines hud. Där i början var ju nog läget rätt kritiskt så det är säkert mycket som skulle hjälpa mer nu när det inte är riktigt lika dåligt. Så vi provar!

Decubal har funnits i över 40 år och deras allra första kräm heter Decubal Clinic Cream. Alla deras produkter är utan parfym, färgämnen och parabener, vilket är väldigt viktigt för oss. Vill ni läsa mer om produkterna kan ni göra det på deras hemsida





I samband med kampanjen ordnas även en tävling där de lottar ut 11 (!!) fina vinster. Ni kommer till tävlingssidan genom att klicka → HÄÄÄÄR ← Tävlingen avslutas den 28 februari. 

Nu ska vi
prova produkterna som vi fick hem och så återkommer jag med rapport om några dagar. 



Detta är ett samarbete med Decubal. 






26 Jan
21.34

ÄR DU INTE NÖJD MED UTSIDAN? DÅ ÄR DU SJUK PÅ INSIDAN!

Typ. Den feelisen har jag fått från bloggvärlden idag. Det är ett himla gnäll om skönhetsoperationer nu överallt, och jag hade faktiskt inte tänkt lägga mig i. Jag har sagt mitt, fler än en gång, och har ingen skyldighet att förklara hur och varför jag tänker som jag gör. Det är faktiskt min ensak. 

Men så kan jag inte låta bli att provoceras av allt som skrivs. Kanske inte mest av blogginläggen, utan kommentarerna i dessa inlägg. Hör man som bloggare till majoriteten, som är emot skönhetsoperationer, så VARFÖR öppnar man grinden då? När det handlar om ett ämne som är så personligt för många, ingen har väl missat att många som opererat sig har gjort det för att de varit grovt missnöjda över nånting? Som de rättat till, och blivit mycket mer nöjda över. De kan ha mått dåligt halva livet och börjat må bra igen. Tror nån faktiskt att det är INTRESSANT för denna grupp att läsa om hur de som ställer sig negativt till detta, ropar om att 'självkänslan inte ligger i brösten och att det är något större fel på dessa personers insida istället? Sök hjälp, anlita psykolog! Stöd inte skönhetsindustrin.' Skitrolig diskussion för de som sitter där hemma, lyckliga med sina implantat. Verkligen. 

Tror ni de är intresserade av att ens försöka förklara? Vad de än säger så tycks det alltid finnas ett vinnande argument: Det är dumt att ta risken, för utsidan borde inte betyda någonting. Du kan omöjligt göra det för din egen skull, skulle du bo på en öde ö skulle du inte göra det, så det måste va för alla andras skull. Sök hjälp för dina inre spöken istället. Tror ni det är många som valt att operera sig, som ens orkar debattera? När det ändå är något personligt för dem.  

För det är ju nog så, att majoriteten tycker att det är fel att skönhetsoperera sig. Och det vet vi redan, lika mycket som vi ser silikontissar på instagram så läser vi långa texter om hur vi duger som vi är, och ser bilder på hängiga bröst och mammor som predikar om hur stolta de är. Good for you! 

Faktiskt så är
det ju så, att alla är vi unika på våra egna sätt. Vi tänker på olika sätt, har olika värderingar. Jag kan vara precis lika medveten om vartåt världen är påväg som du är, men då igen så kanske jag resonerar annorlunda på ett annat plan. Då kanske jag agerar på ett annat sätt än du skulle göra.

Allt jag vill att ni ska komma ihåg, är att positivitet aldrig skadar nån. Negativitet däremot, kan såra något otroligt. Själv skulle jag aldrig starta debatt om något som egentligen inte berör mig på ett personligt plan, ifall min åsikt är negativ. Inte när det handlar om något så känsligt som utseende. Ja, vi har alla yttrandefrihet och får skriva precis vad fan vi vill, men är det inte lite trevligt när vi tänker kränkande tankar tyst för oss själva? Man måste ju faktiskt inte öppna käften varje gång man har en åsikt. 

Bl.a. Carro skrev
ett bra inlägg om just dethär, och inläggets kommentarer är minst lika bra. Intressanta! Det märks att de flesta som är FÖR skönhetsoperationer inte vill eller kanske vågar göra sin röst hörd. Och egentligen, varför skulle de? De har ingen skyldighet att förklara sig. Skulle jag inte ha en blogg skulle jag knappast orka bry mig om att delta i nån jävla debatt heller. Fyfan vad jag är trött på sånt här tjafs. 

Nä, nu måste jag sluta skriva för jag känner att jag bara blir mer arg av att tänka på det här. Men det vill jag att ni ska ha klart för er, ni som påstår att alla som opererar sig har dåligt självförtroende. JA, ni har rätt - självförtroendet sitter inte i brösten. Vem har sagt det? Menar ni att resten av kroppen bara är ett tomt skal då, ifall allt sitter i brösten? Jag förstår på riktigt inte vad ni menar med det. Personligen har jag gott om självförtroende i resterande kroppsdelar, det skulle till och med räcka lite åt nån annan ifall det skulle behövas. Jag har absolut inga problem med mig själv, inget som behöver redas ut hos nån psykolog. Vad andra gjort som skadat mig genom åren har ingen som helst koppling till mitt yttre. Nemas problemas. Nada. Jag kanske helt enkelt är så jävla okomplicerad så jag bara själv vill tycka att mina bröst är smokin' hot? Det kanske faktiskt inte handlar om någon annan? Mina hängpattar kommer inte förbättra världen, jag är ju bara en fis i rymden, mina bröst kommer inte påverka världens utveckling. Och jag kommer då verkligen aldrig bo ensam på någon öde ö.

Jag kanske skulle göra det för att jag vill ha snygga bröst helt enkelt. Såna bröst som JAG tycker är snygga. Jag kanske vill kunna go bananas på underklädesavdelningen och kunna välja andra modeller än jävla balconette som är den ENDA modellen som passat sen jag slutade amma mitt första barn vid 17 års ålder, för att mina bröst hängt som två långa vattenballonger nu i 6 år och behöver liksom få flyta ut i två klumpar i behån. Ena en kupstorlek större än den andra. Ska man liksom låta den ena välla över lite eller köpa bh-inlägg åt den andra? Och för att inte tala om bikinisäsongen.. huhhu! Tur att senaste somrarna regnat bort så har jag sluppit ett problem. 

Kan inte alla bara sluta be om förklaringar ang. andras val? Mina bröst och mitt liv berör ju faktiskt inte dig. Och du är inte på något sätt "bättre" än mig fastän du har lika hängiga pattar som du älskar








Start