DET VÄLBEKANTA SUGET



A.k.a. tatueringssuget.
Åååååh vad jag är sugen på att tatuera mig nu igen! Det har gått ovanligt länge sen jag ens gick i tatueringstankar, men häromkvällen var det som att någon knäppte med fingrarna och när jag stod och lagade middag såg jag plötsligt framför mig vad jag vill göra. 

Min wonderwoman har känt sig ensam och jag har länge haft i planerna att fortsätta på den tatueringen på något sätt. När och hur har jag dock inte haft en aning om, tills för någon dag sen då. Eftersom hon representerar mig själv, tänker jag tatuera olika saker som gjort mig till den jag är. Hon är liksom slutresultatet, av mitt förflutna, och det är ju olika händelser i mitt liv som format mig till den jag är idag och några av de händelserna ska jag få in i olika bilder som för mig är viktiga och värdefulla. För det är så jag ser på mina tatueringar, de betyder alla något för mig. 

Wonderwoman har jag på vänstra överarmen/axeln och jag ska forstätta bygga på den över axeln och skulderbladet/ryggen. Det ska komma en skuggning/bakgrund bakom henne, och det ska föreställa färgdamm som i sin tur kommer ur en sprutpistol som är riktad mot wonderwoman, hon har ju redan färg som rinner så det blir ju hur bra som helst! På sprutpistolen ska min pappas autograf finnas, och den delen representerar såklart min pappa (som var en skicklig bilmålare). Sen ska där även finnas en napp, en döskalle, ett citat, en korp (är osäker om den ska få en helt egen kroppsdel), datum och klockslag. Sen kommer det även komma lite till dit, men så långt har jag inte kommit ännu. 

Ett värdefullt organiserat kaos med andra ord. Nu ska jag finslipa planerna lite och sen hitta någon som kan rita upp en snygg helhet som passar mig och min rygg. Det blir ett rätt stort projekt, och det får ta sin tid. 

VI HAR OCKSÅ HUNNIT LEVA

41371216171055

 
Det skulle egentligen va bildtext under varje bild men det tycker inte mammas dator, så he får va!

Ville bara berätta att vi nog hunnit med annat än husfix de senaste veckorna. Barnen är ute så gott som hela dagarna, hälsar på kompisar och leker på gården och i skogen. Sommaren kom ju verkligen på riktigt nu i augusti så vi har ätit mat på gården, grävt upp en gömd och bortglömd sandlåda från Daniels barndom (eller ja, mamma grävde upp den), simmat och goooosat en massa med barnen.

Tagit vara på första sommaren i eget hus helt enkelt!

 

SOM ETT MINNE FRÅN LIVET

tatuering
Bättre bilder kommer när den är klar. 

Idag har jag varit till Fist of needles och gjort fortsättning på min diamant som jag gjorde i Linköping sommaren 2013 tillsammans med svenne-Carro. Just den diamanten kommer alltid stå för äkta vänskap, men nu har den fått om möjligt ännu större betydelse. 

Diamanter är jättefint som tatueringsmotiv tycker jag, och därför valde jag att tatuera in två diamanter till. Tillsammans står de alla tre för mina döttrar, mina tre diamanter. Hela tatueringen ska ännu färgläggas och det gör jag om tre veckor när konturerna och skuggningen läkt. Rosorna står inte för nåt speciellt, dom gör det till en fin helhet bara. 

Jag är jättenöjd såhär långt! När jag satt där och blev tatuerad så slog mig tanken, att just dethär som jag gör nu kommer jag ha på kroppen för resten av livet. Den tanken gav mig nästan gåshud, och absolut inte på ett negativt sätt! Jag tycker det känns mäktigt att jag kommer kunna se ner på denhär samma bilden när jag sitter på ålderdomshemmet, minnas tillbaka till ungdomen och hur jag just denhär dagen som 23 åring, ung och grön, valde att göra denhär. 

Många anser att tatueringar är ett minne FÖR livet, men jag ser de även som minnen FRÅN livet. Jag hoppas jag kommer leva så pass länge ännu så jag hinner fylla på med många minnen som jag sen kan granska och beundra när jag sitter där på åldringshemmet. Trött men nöjd. 

Halvvägs mellan tjugo och trettio. Mor, fru, husägare. Studerar Inredningsdesign vid Yrkeshögskolan Novia, målare (ytbehandlare) sedan tidigare. Dagdrömmare, HSP och introvert. Gillar det spirituella och andliga men är inte religiöst troende. Blir glad av styrketräning och snälla barn. Blev mamma som 17-åring och bloggade tidigare om 'mitt liv som ung mamma'. Nu är jag bara en vanlig mamma och bloggen handlar om ett sådant liv.

Fotograf av header: Ellen Kivistö Production