21 Mar
13.48

LINSSOPPA & GLUTENFRI LIMPA

Tidigare i vinter när jag hade problem med magkatarr mådde jag inte bara illa, jag tappade även matlusten totalt. De stunder som jag faktiskt kände mig sugen på mat så fick jag ont i magen och kände mig mätt redan efter några tuggor. Nu är det mycket bättre (tack vare att jag trappat ner antalet jobbtimmar/vecka) och det är bara vissa dagar som jag känner av illamåendet och mättnadskänslan. Något som dock består är att jag i princip slutat äta kyckling och fisk. 

Jag har ju aldrig ätit rött kött men kyckling och fisk har jag ätit. När jag fick magkatarr i höstas var det dock något som jag fick obehag av och jag blev illamående av bara lukten. Nu när jag blivit bättre har jag inte lika stort obehag men jag känner att jag inte har någon anledning att fortsätta äta varken kyckling eller fisk. 

Så man kan säga att jag blivit vegetarian på riktigt nu. Det senaste året har jag faktiskt tänkt tanken fler än en gång, att övergå helt till vegetariskt, men jag har inte orkat ta itu med det. Nu när jag blev sjuk hade jag ju inget annat alternativ än att lära mig nya maträtter som ger mig den näring jag behöver och jag måste säga, för mig känns det mycket mer naturligt att äta t.ex. bönor och linser än kött. 





Idag provade jag en soppa som jag länge tänkt prova på, nämligen linssoppa. Jag var skeptisk till en början och tyckte den verkade lite lam, tänkte att den inte skulle göra mig mätt, men så fel jag hade! En portion gjorde mig mätt och belåten. Den var riktigt god och kommer nog fortsätta tillredas här hemma ofta har jag på känn. Ni hittar receptet HÄR

Till soppan hade jag gjort en glutenfri limpa som jag hittat HÄR. Jag gjorde dock om receptet lite eftersom jag inte hade alla ingredienserna hemma. Lingonsylten bytte jag ut mot rivna morötter, det mörka mjölet bytte jag ut mot hirsmjöl, naturella yoghurten bytte jag ut mot turkisk yoghurt och cashewnötterna bytte jag ut mot paranötter. 

 






20 Mar
12.58

SMEKMÅNAD I THAILAND?

 

Det roligaste med hela bröllopet kan nog vara att vi får fara iväg på en resa alldeles själva. Vi har velat fram och tillbaks ifall vi ska åka hela familjen till något barnvänligt ställe inte alltför långt borta, men nääe. Vi vill åka ensamma utan barn och bara rå om varandra. Efter tio år är vi banne mig värda det. Barnen kan vi åka med en annan gång. 

Vi har börjat fundera på att åka till någon av Krabi's öar i Thailand. Just nu tänker vi att vi ska åka iväg före nyår och vara borta i tio dagar, det måste nämligen ske när vi, barnen och såklart barnens barnvakt/er (?) är lediga. Det är ju hiskeligt dyrt att åka iväg över nyår men det känns som bästa alternativet. Att fira nyår i Thailand är dessutom en grej som vi länge velat göra. 

Vi har inte varit där förut så nu håller vi på att läsa på om öarna och hotell/bungalows. I Krabi vill vi ha mest lugn och ro, så vi vill inte va mitt i värsta smeten bland alla turister. Vi kommer nämligen spendera något dygn i Bangkok också, så där får vi ju fart och fläkt. Har ni några bra tips om Krabi, vilken ö ni rekommenderar o.s.v. så får ni gärna hojta till! 







13 Mar
09.20

RINGEN

 
Igår var vi med Lina och Mårten på bröllopsmässan som hölls i Rewell Center under helgen. Vi såg på modevisningen, provsmakade tårtor och kollade på ringar. Det sistnämnda kändes mest intressant för oss, eftersom det varit min ring som stått i fokus den senaste tiden. Vi hade inga höga förväntningar men vet ni, jag hittade faktiskt the one

Skulle jag bara sett den där ringen i en katalog så skulle jag förmodligen vänt blad utan att reagera, hittills har ingen ring jag provat imponerat på mig och just den där ringen tyckte jag vid första anblick såg ut att vara en i mängden bara. Jag är ingen smyckefantast och har hittills känt njää gentemot alla ringar jag kollat på och provat. Men när försäljaren räckte över den åt mig och jag trädde den på fingret kände jag bara wow. 

Den var så jag på något sätt, fastän jag tänkt mig en helt annan modell från början. Den var inte för mycket, diamanten stod inte ut för mycket från fingret, den kändes speciell. Jag blev förälskad i den direkt och kunde inte sluta tänka på den när vi sen gick vidare för att se på andra ringar, så det slutade med att vi gick tillbaks och köpte den. 

 

Ring nr 2. Den är beställd och beräknas vara klar att hämtas om en vecka. Så då var det klart, bara Daniels ring som fattas nu fast det lär ju inte bli några problem eftersom han redan hittat vad han vill ha. Och så ska jag hitta en ny förlovningsring till mig eftersom min är för liten och inte värd prismässigt att förstora. 

Det känns verkligen jättekul nu när det börjar närma sig och man kan börja fundera på den roliga delen av planeringen. Ringar, klänning, blommor, hår.... Jag vill inte gå för snabbt fram, istället vill jag dra ut på planeringen och göra lite åt gången så det roliga räcker längre. Jag älskar vårt lilla planeringsteam dessutom som gör det ännu roligare! De är verkligen engagerade och jag tror Lina ser fram emot dagen lika mycket som jag, om inte mer! Haha ♥

Bara 6 månader och 10 dagar kvar nu...






07 Mar
18.38

VAD ÄR LIVET UTAN BLOGGEN?

Vi har väl alla varit med om att en bloggare som vi följt slutat blogga? Jag tror vi alla vet hur det känns när någon man följt dagligen plötsligt försvinner, man vill verkligen inte att de ska sluta skriva och även om man accepterar deras "ursäkt" för försvinnandet så kan man ändå inte helt förstå hur de kan känna att det är rätt beslut. Man läser deras välformulerade inlägg och sen i slutet vill man ändå bara gråta but whyyyy tho.. Man vill ju så gärna fortsätta följa dem, läsa om vad de gör om dagarna, se deras bilder, barn växa upp, läsa om åsikter som ändrar. Vad är livet utan bloggen? Den frågan har jag ställt mig själv många gånger, trots att jag självklart vet att ett liv utan en blogg inte på något sätt är sämre. Men att ett sådant liv skulle vara tråkigare, det måste jag faktiskt erkänna att jag tänkt. Hur kan någon vilja sluta blogga? 

Det är svårt att tänka sig att storbloggare en vacker dag kommer sluta skriva, det blir ju en del av deras liv. Deras identitet. Vem är hen utan bloggen? Den tanken har faktiskt skrämt mig lite, att det en vacker dag ska ta slut. Vilken tomhet man skulle känna... 

Men vet ni, jag kan säga att jag förstår nu. Det känns inte alls tomt. Min blogg har runnit ut i sanden kan man väl säga. Ett inlägg i veckan, ibland mer ibland mindre, jag känner inte att jag dras på samma sätt till bloggen längre. Jag blir inte lika stressad när det går flera dagar mellan inläggen, jag får ingen skrivabstinens på samma sätt, jag känner ingen skyldighet att skriva något. Det är jävligt skönt faktiskt, att vara privat. Att skriva när jag verkligen vill, när jag verkligen har något att berätta. Jag tror faktiskt jag skulle kunna sluta blogga helt ganska snart, jag är inte helt där än men det känns inte långt kvar. Jag börjar känna mig redo. Bloggivern uppenbarar ju sig visserligen vissa dagar och ibland tror jag nästan att jag fått tillbaka Det, men nä.. Jag låter det bli som det blir men anser inte mig själv vara någon storbloggare längre. 

Jag tror det mest beror på att jag ändrats rätt mycket den senaste tiden. Det känns som att bloggtiden är förbi, jag läser knappt bloggar längre heller. Jag skulle faktiskt hellre införskaffa en jävligt bra kamera och ha en slags fotoblogg tror jag, det känns mer lockande just nu. Med mer eller mindre text. Sen jag gjorde min AT har jag haft ett starkt sug efter att fotografera och jag tror det är en grej jag skulle må bra av att utveckla. Jag har alltid älskat att ta foton och tycker själv att jag är hyfsat bra på att se och fånga ögonblick. 

Men vad säger ni, är bloggarnas tid påväg att dö ut? Vad är en bra blogg för dig? Läser du många bloggar? Är du mer engagerad i t.ex. Instagram? Hur viktigt är det med tät och regelbunden uppdatering? Har du själv bloggat länge och sedan slutat? Hur kände du då och hur känner du nu? 

OBS! Det här inlägget betyder inte att jag kommer sluta blogga nu.


Sött bildbevis på varför och hur länge jag har bloggat. ♥ ↑






Start