21 Aug
19.12

EN SKRATTRETANDE DAG I SKOGEN

Igår hade jag bestämt att vi skulle bege oss ut i skogen. Skog och hav är något som jag tycker väldigt mycket om, tycker om att vistas i skogen och finner mycket glädje i att bara strosa omkring och t.ex. plocka bär eller gå på stigar. En dröm jag haft länge är att åka upp till Lappland och gå vid en vandringsled. Jag förknippar skogen med pappa eftersom det nog är honom jag fått mitt skogsintresse ifrån, och eftersom det för bara några dagar sen var hans dödsdag (9 år redan...) så har jag tänkt på honom lite extra och kom att tänka på Lillträsk. 

Det är en plats som jag alltid kommer förknippa med pappa och dit ville jag ta flickorna. Vi skulle leta efter svamp, grilla lite och bara njuta av naturen. Eftersom det är ååååratal sen jag var dit senast så hade både vägen och omgivningen börjat se annorlunda ut och jag mindes inte alls vägen och kände inte igen mig heller trots att jag har en klar bild i huvudet på hur det såg ut var vi brukade parkera bilen och gå in. 

Nå, det började med att vi körde fel. En hel timme höll vi på och yrade runt bland Karvat skogsvägar. Till sist kom vi på att Lillträsk kanske syns på nån karta och det gjorde den ju! Vi var förstås på helt fel ställe. Körde ut från skogsvägen, genom Kimo och tillbaks till början. Nu visste vi vart vi skulle och åkte raka vägen dit. Parkerade (även om jag inte tyckte mig minnas att vi parkerat där förut) och gick in i skogen. Träsket hittade vi, men ingen grillplats. 

Efter lite yrande var vi alla hungriga och beslöt oss för att skita i Karvat och åka till vindskyddet i Oravais istället. Daniel som alltid skryter om att han varit scoutledare (själv var jag bara en fjuttig scout) gick med stolta steg mot vindskyddet, som sedan visade sig inte finnas kvar längre... haha! 

Molnen började se hotande ut och det var nog bara fem före att börja regna, men vi tänkte inte ge upp! Vi styrde kosan mot Vinlax istället. 

När vi kom dit plockade vi fram allt med en jäkla fart. Daniel satte genast igång med brasan och Nicolina sprang iväg i skogen för att söka pinnar till korvgrillningen. Min uppgift sen var att tälja pinnarna. Allt gick jättebra, vi skulle äntligen få äta och alla var återigen på gott humör. Då, när jag skulle skära bort sista kvisten från sista pinnen, så fick jag av någon konstig orsak för mig att tälja mot mig själv istället. Samtidigt som jag tänkte "såhär får man inte göra" så gjorde jag det i alla fall och ett djupt sår i min vänstra tumme var ett faktum. 

Blodet rann och det var svårt att se hur djupt det egentligen var. Daniel sprang till bilen för att hämta första hjälpen lådan ur bilen.. som det visade sig att vi inte hade. Så jag satte mig ner med handen högt och tryckte ett hushållspapper mot tummen som svällde allt mer. "Grilla färdigt nu så barnen kan äta så åker jag och limmar tummen sen". 

Barnen satte sig på rad med varsin pinne och började grilla varsin knackkorv, Daniel radade upp bröden på gallret och då, började det regna

Både jag och Daniel  började skratta och konstaterade att det var SÅ typiskt vår otur. Hela dagen var en riktig typisk JaninaDaniel-dag. Med andra ord ett riktigt jäkla fiasko... haha! Men då, blev det återigen lite ljusare och några ögonblick senare tittade solen fram igen. I samma veva märkte jag att mitt sår slutat blöda och jag kunde pusta ut. 

Även om allt sket sig största delen av dagen så kommer det absolut vara en av de dagarna som vi kommer minnas längst och skratta länge åt. Vi ville ha ett litet äventyr, och det fick vi nog allt! 


Och pappa, han satt nog helt säkert på sitt moln och fick sig ett gott skratt han också. 



 















 






18 Aug
11.06

LÅT PLANERINGEN BÖRJA

Jag vill börja med att säga TACK för alla grattisar och lyckönskningar! Vad snälla ni är som tar er tid att kommentera ♥ Det värmer mitt hjärta! 


 
 

Jag vet att det är många av er
som hoppas på att få följa med i bröllopsplaneringen och det är ju klart att ni ska få! Vi börjar nu genast tycker jag :) 

Det har tagit oss flera år
 att bestämma oss för hurdant bröllop vi egentligen vill ha. För vi har alltid vetat att vi ville gifta oss, men det är något som vi inte velat stressa fram. Vi har ju haft så mycket annat roligt (barnafödande t.ex.) och annat roligt så vi har velat spara lite på giftermålet. Men redan när vi förlovade oss för 8 år sen så har nog alltid planen varit att gifta oss en vacker dag i framtiden

Nu som då har vi börjat fantisera om vår dag och funderat mycket på hur vi vill göra. Länge var planen att åka utomlands till nåt fint land och ha en privat vigsel, bara vi två, barnen och våra vittnen. Men det kändes på nåt sätt inte rätt i magen, det kändes på nåt sätt som att det inte skulle kännas lika verkligt ifall vi inte gjorde det här var vi hör hemma. 

Det tog oss faktiskt till nu i sommar innan vi kunde bestämma oss. Och det var för bara nån vecka sen som vi bestämde exakt hur vi ska göra. Fastän det ännu finns både små och stora frågetecken. 

Igår påbörjade jag de första
förberedelserna. 1. jag berättade åt min maid of honor, min syster Josefin, att just hon var min utvalda (vi väljer varsin person som får speciella uppgifter och som ska va med under hela planeringen och sen hjälpa till under själva dagen), och 2. jag ringde och skulle boka vår festlokal. 

Villa Vasa (Sandviksvillan) kändes som det rätta valet för oss men så var den redan fullbokad alla helger nästa sommar förutom midsommarhelgen. ÄÄÄÄH! Och som vanligt så blir jag direkt nervös när plan A inte går som planerat. Nog vet jag ju att vi kommer hitta en annan plats som vi kommer vara riktigt nöjda med, men ändå blev jag stressad. Tänk om alla fina lokaler är bokade redan?! Jag har suttit och googlat ett tag nu men känner att jag vill ha personliga tips. Har så liten erfarenhet av lokaler i Vasa så det står helt tomt i skallen. Till en början ville jag ha festen utomhus, typ i skogen på nån öppen plats, men med tanke på hur skit vädret brukar vara den tiden på året så känns det inte så smart. Vill nog ändå ha det på en lite annorlunda plats, så kanske det var meant to be att vi inte skulle ha det vid Villa Vasa. Så det blir något utöver det vanliga men ändå inget överdrivet. Men alltså tänk er ett öppet (och såklart tomt) växthus... Den tanken har slagit mig fler än en gång kan jag säga! 

Så nu tänkte jag be er alla tipsa oss om fina festlokaler i Vasa. Det behöver inte vara mitt i Vasa, det får nog vara lite utanför också! Helst en plats med fin trädgård runtomkring. Inte en massa hus och "åskådare" mitt i. Det blir inget jättebröllop, bara släkten (väldigt liten sådan) och närmaste vänner. Så vad kan det bli.. 40-50 pers kanske?

Känner på mig att jag kommer be er om mycket råd och tips nu det kommande året, hehe.. Tack på förhand! ♥ ♥











14 Aug
17.22

FÄRDIG MED ALLT & SNART NALKAS BRÖLLOP





Ni som följer mig på Instagram är rätt uppdaterade ang. mitt liv, men ni som bara tittar in här lite nu som då (och besviket möts av samma gamla inlägg) har nog missat rätt mycket vågar jag påstå. 

Nu är jag klar med skolan. Har nog inte smält "nyheten" ännu riktigt heller, det känns bara så ofattbart och... fantastiskt! Tänk att jag till sist fick en examen jag också. Okej jag har ju inte fått pappren än, men alla uppgifter är gjorda och inlämnade och igår bjöd jag familjen på examenskaffe (ville hinna göra det före min mormor och morbror åker tillbaks till Umeå nästa vecka), så det känns ju onekligen som att jag redan är så i mål som man bara kan bli







Precis som jag skrev på Instagram så var just examenskaffet en väldigt viktig grej för mig. Inte endast för att få baka en massa gott och ha kalas, utan för att det var en rejäl milstolpe för mig. Det symboliserade att jag uppnått det jag så många år önskat mig och att få ställa till med kalas betydde att jag hade lyckats åstadkomma en utav de viktigaste sakerna som jag missade när jag blev mamma så ung. Ni förstår inte hur avundsjuk jag varit varje vår som det nalkats skolavslutningar och examensbjudningar, jag har känt mig så utanför och... ja, värdelös ibland, som inte ens haft något så "självklart" som en grundexamen. Men NU har jag! Och jäkla stolt är jag över att ha skaffat mig det trots tre barn, husrenovering, jobb och utan att nån faktiskt tvingat mig till skolan (hehe). 

Så nu har det kapitlet i mitt liv nått sitt slut och jag har knappt hunnit förstå det själv innan nästa kapitel börjat. Nu kommer jag börja jobba fler timmar i veckan och så småningom hittar jag förhoppningsvis ett jobb som känns mer jag och som jag gladeligen går till på heltid. 

Och sist men inte minst, så har vi bestämt bröllopsdatum. Jepp, ni hörde rätt! Vi bestämde faktiskt redan förra sommaren att 2017 blir vårt år, då firar vi 10 år tillsammans och det har flera år känts som ett bra år att gifta sig. Till en början tänkte vi att den 5 augusti blir ett bra datum, men efter att vi sugit på karamellen lite mer känns det nog som att det enda rätta för oss är vårt datum. 07.07.17. Det är vårt eftersom vi blev tillsammans 07.07.07 och bådas lyckonummer är dessutom 3 och 7. Coinsidence I think not! Haha (observera att vi har tre barn som vi båda alltid velat ha ;)). 

Så nu när det är mindre än ett år kvar så har vi vågat börja planera lite. Hur själva bröllopet ska gå till har vi bestämt, plats och sånt är något så nära klart men resten återstår att fila på. Vi har med andra ord ett annorlunda, spännande och roligt år framför oss.






01 Aug
17.12

ARBETA SMIDIGT OCH SÄKERT

** Inlägget är ett kommersiellt samarbete med Engelbert Strauss **


Nu när vi tagit tag i trädgården på riktigt har jag börjat inse att kläderna gör nog stor skillnad där också. Jag har ju mina målarbyxor som jag många gånger varit nära att gå in och byta om till, men då är de så varma för tyget andas ju inte precis. Inomhus går det hur bra som helst att använda dem, och de är verkligen viktiga med knäskydden och alla fickor. 

Som ni ser på bilden här ovan så har jag ju inte optimala arbetsbyxor här hemma på gården med tanke på att jag suttit mycket på knä på gruset. Och det känns! Dessutom har jag redan fått hål i ett annat par mjukisbyxor (har inga sämre jeans att använda och vill inte ha jeans heller), för att jag fastnade i en fjuttig kvist. Känner på mig att jag inte kommer ha många dugliga mjukisbyxor när den här sommaren är slut...

För en tid sen lärde jag känna en hemsida som jag inte vetat av förut. Där finns alla möjliga arbetskläder för alla möjliga yrken. Jag satt länge och kollade igenom alla kategorier och är helt uppriktigt imponerad av utbudet och de inte så farligt höga priserna. 
 


Det är Engelbert Strauss arbetskläder jag pratar om och som ni ser på bilden ovan så hittar man lätt kläder till det yrket man är i behov av eftersom allt är uppdelat i skilda kategorier. Riktigt snyggt urval tycker jag! 

Jag har länge funderat på hängselbyxor och är riktigt sugen på just dessa (fast då förstås i dammodell): 

 
Så snygga!! Vi har ju mycket kvar ännu som ska göras på gården så de skulle nog komma till användning (försöker övertyga mig själv och er att de nog visst vore ett nödvändigt köp fastän jag inte skulle använda dem dagligen, heheh.

Med det sagt så hoppas jag att detta inlägg kan ses som ett bra tips. Om inte annat så är det ju värt att lägga bakom örat, för det blir ju lätt att man bara går till järnvaruhandeln och köper det som finns där, fastän man kanske inte hittar riktigt det man söker efter utan mest bara tar det som finns






Start